Alla inlägg under september 2013

Av Carry Jiewertz - 28 september 2013 22:50

...är inte det lättaste!! Men livsviktigt!!
När jag var drygt tre år flyttade jag från min fosterfamilj till de som så småningom blev min mamma och min pappa på riktigt!!
Resan dit var inte enkel, snarare en kamp för o överleva. Jag trodde att min fosterfamilj var mina "riktiga" föräldrar och ingen förklarade för mig att så var inte fallet, jag flyttades utan förberedelse - 60-talet in all its glory, man tyckte ju inte att det var nån mening med att tala med barn om livets mysterier och absolut inte informera om vad som väntade runt nästa hörn.
Ja ja men tillbaka till det där med att knyta an!!
Läste ikväll i pärmen om att vara familjehem om hur viktigt det är för barn att tidigt knyta an till omvårdnadspersonerna, det påverkar så oerhört mycket vad gäller att lägga grunden till kommande relationer, självkänsla, känslor mm
Men om man då på ett tidigt stadium tvingas flytta om och om igen??? Hur ska man då kunna knyta an??? Vem ska man knyta an till? Och framför allt VARFÖR ska man knyta an?? Om man nu ändå snart ska flytta igen???
Jag gråter i mitt hjärta för alla barn som blir rotlösa pga att vi i vuxenvärlden inte förmår tillgodose deras behov.
Lagstiftningen som ju ska värna om barnens rättigheter o behov är ju lika tandlös som en 90-årig gumma :-(
Vi måste helt enkelt engagera oss för BARNENS rättigheter o inte stirra oss blinda på vuxnas rättigheter!!!

Du kanske tycker att det just DU kan göra för ett barn är som en droppe i havet....men om du vänder på det o tänker på att havet - som ju är stoooooort - inte skulle finnas om inte det hade börjat med en endaste liten droppe!!!
EN droppe kan var det som avgör!!
Jag fyller t ex min kaffekopp ända upp tills det nästan svämmar över och då kan just EN droppe var det som avgör om jag kan dricka kaffet eller om jag måste hämta trasan o torka bordet!!

Kan man bry sig för mycket?? Vara för engagerad?? Nej jag tror inte det!! Jag tror det är just det som kallas KÄRLEK!! Tänk efter!! Hur var det när du blev förälskad första gången?? Var det för mycket?? Ja troligen... Var du för engagerad?? Jo...troligen det med... Men ändå är det den första förälskelsen som du minns, den som finns kvar i minnet, länge...länge!! Den första förälskelsen kanske inte mynnade ut i sann varaktig kärlek, men den var en bra start! Du lärde dig något, kanske blev du bränd o försiktig inför framtida förälskelser, men ändå längtar du tillbaka till just den där känslan av att vara förälskad, vara älskad, vara behövd....

Knyta an!!!
Jag för min del vill vara just en droppe i havet!! Kanske är det just den är droppen som gör skillnad!!
Våga!! Ge dig ut!!! Ta risker!! Möt någon annans behov!! Gör skillnad!!

Var en droppe!!!!

Av Carry Jiewertz - 15 september 2013 21:46

Jag är så glad över de vänner jag har i mitt liv, och då menar jag inte de som säger: hej hej hur äääääär det...å så får man en snabb kram o så är de borta igen...inte heller de som möter mig med orden: heeeej, hur äääääär det...men...just ja...det behöver jag ju inte fråga för jag ser dig ju på Facebook!!! Då säger jag bara!!!! Men!!!!!!! Jösses!!!!
Vad är vänskap för dig??? För mig handlar det INTE om att jag kan se vad du har för dig på Facebook, för där är det inte många som visar sitt verkliga jag!!! Vänskap för mig handlar om att finnas där i medgång OCH i motgång!!! Det är ju inte så svårt att vara vän i medgång....men när det stormar, när folk snackat skit om din vän, när det inte går riktigt som du vill.....vem finns där för dig då???

När jag var i tjugoårsåldern så hade jag sisådär 50-100 vänner....eller hade jag det???
Nu, i mogen ålder (ha ha ha) så ser jag ju att, NEJ jag hade inte så många VÄNNER, jag hade väldigt många i min bekantskapskrets men vänner??? Nej!!! Så många vänner hade jag inte, och jag hade inte heller fattat vitsen med att ha just VÄNNER!!!
Ta o fundera lite på det därmed vänskap!!! Vad är vänskap för dig?? Är det den där klappen på axeln du får o kommentaren "bra jobbat" eller det där leendet du möter i hissen upp till jobbet....eller är det stunden när du sitter med XX och ni gråter ihop, ni kramas, ni skrattar, ni delar livet på gott och på ont, dvs både när det går upp och när det går ner....

Så är det för mig!! Vänskap är inte något jag tar lätt på. Det har livet lärt mig!!! Livet har lärt mig det på det hårda sättet...fast det låter bättre på utrikiska....I've learned it the hard way!!!
Jag har öppnat upp för och släppt in människor i mina innersta rum som sedan visade sig INTE vara vänner utan bara nyfikna, och nyfikna utan genuint, äkta intresse, de kommer inte in i mitt innersta liv längre!!

Det är så lätt att vi, nu i Facebook-åldern, tror att vi har en massa VÄNNER, är det egentligen är en massa BEKANTA vi har!!!
Ta dig en funderare över vilka du har i ditt liv som verkligen, VERKLIGEN!! är dina vänner, och var sedan väldigt, väldigt rädd m dessa vänner!!
Kram på er och var - som sagt - rädda om er!! Det är inte fult eller ens fel att sätta ner foten o säga nej ibland!!

Av Carry Jiewertz - 14 september 2013 20:24

Kommer ni ihåg sketchen med Magnus & Brasse? Där Brasse skulle lära sig spela instrument med hjälp av färger....det var ju bara det att han var färgblind.....grå grå grå grå....det blir rätt entonigt då....
Det får mig att tänka på en del bloggar o inlägg på Facebook, fast där är det väl så att det är mera rosenrött, rosenrött, rosenrött.....men fortfarande väldigt, väldigt entonigt och enformigt och trist och alldeles fruktansvärt tråkigt!!!!
Om du inte har fattat det än så är det så att jag är alldeles fantastiskt förtjust i mångfald, i livets ups & downs, för det går upp och det går ner och det går runt en liten stund.....
Det jag funderar på är om de personer, som så ivrigt försöker att få mig o andra att tro att de lever det perfekta, harmoniska livet, själva tror på sina ord??? Jag gör det INTE!!!

Så här är det!!!! Ja i alla fall enligt mig!! Och!!! Surprise!!! Jag kan ha fel!!! Jo!! Faktiskt!!! Otroligt!! Jag vet, men ändå....jag är inte fullkomlig!!! Men schh säg inget till min man för han vet inte det!!
Men tillbaka till det jag vill försöka säga!
Livet är inte rätlinjigt, inte enkelspårigt, inte alltid harmoniskt, inte alltid fullkomligt fantastiskt!! Så varför försöka luras?? Ja jag vet inte, för det som fascinerar mig med livet är just att jag aldrig riktigt kan veta vad som väntar runt nästa hörn. Hur ska jag kunna uppskatta ljuset om det aldrig är mörkt??

Jag skulle vilja att du tänker till lite innan du delar en status eller blogg eller twittrar nästa gång. Var sann!! Var ärlig!! Våga visa vem du är just för stunden o våga visa även dina "mörkare" sidor!! Jag tror inte att dina vänner tycker mindre om dig för det, snarare tvärtom!!

Lev livet så som det är!!! Våga!! Satsa!! Leeeeeeeeeeev!!! Du är värd både ups & downs! Och du är värd att bli älskad, omtyckt även när du spelar: grå grå grå....för rätt som det är så vänder det o blir rosa rosa rosa grönt blått rött svart vitt lila......

Av Carry Jiewertz - 8 september 2013 18:29

Tror att jag en dag snart kanske måste ta bladet från munnen.....men ännu vet jag inte hur jag ska kunna skriva om det värsta sveket nånsin....hur jag ska överleva att visa...hur jag ska överleva PUNKT!!
Idag är en sån där dag då tankarna snurrat, och jag har kommit fram till att det är OK att ha såna dagar!! Det är OK att visa verkligheten sån som den är!! Det är OK att vara svag!!
För om det INTE vore OK så vet jag inte alls hur jag ska leva...men jag lever!! Jag är glad (ibland...faktiskt rätt ofta) jag är även ledsen o bedrövad men nånstans så vet jag att det ändå kommer att bli OK

Men just idag så är det mest så här det känns....

Men nu överdriver jag....jag har väldigt många runt mig som jag vet - ja!! Jag VET!! - att de aldrig, ALDRIG, nånsin skulle ljuga för mig!! Och det är jag så tacksam för, för om det är nåt jag är allergisk mot så är det lögner i vilken form det än vara må!!!
Jag är ävem....

Japp!! Så är det!! Nu vet jag att det ju finns några som tycker att jag är en...och jaha!! Ja ja vad kan jag göra åt det då?? Jag tänker fortsätta vara mig själv, rak o ärlig o kompromisslös!! Så är det bara! Take it or leave it!!

Till er som vill ha en så skickar jag en eller kanske flera....

Av Carry Jiewertz - 7 september 2013 21:30

Har du nån gång mött människor med storslagna visioner, människor som inte kan sluta prata om sina storslagna visioner....men det stannar lixom där...
Satt i ett skönt samtal med goda vänner idag o vi kom in på just det här med visioner och då slog det mig - verkligen slog mig - varför jag ibland blir trött o nedslagen när jag möter just den typen av människor som hela tiden ska prata om sina visioner vitt o brett.
Vet du varför?? Vill du veta??
Ja ja här kommer det oavsett om du vill eller inte (det är ju valfritt att läsa)
Jo dessa människor saknar oftast hjärtat i visionen, visionen drivs oftast av helt andra motiv, inte alltför sällan är det pengar som hägrar, snabba klipp osv, men vet du!!
Jag tror att en vision inte har någon bärighet om inte hjärtat finns med som drivkraft.

För något år sedan var vi i kontakt med en man som representerade ett vårdföretag, o de var på väg att söka vägar för att få familjer som kunde tänka sig att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vi fångades - vid första anblicken - av engagemanget o visionen, men ju mer vi hörde o såg så insåg vi att drivkraften inte var engagemanget o hjärtat för barnen utan pengar!! Han gick runt i vårt hus o räknade sängar o man riktigt såg hur det "kachingade" i huvudet på honom o det klirrade i kassalådan....

Allt rann ut i sanden, men tanken väcktes hos oss om det kanske, kanske, ändå var dags för oss att återigen gå in i det vi brinner för, nämligen att få finnas för barn som av en eller annan anledning inte kan bo i den biologiska familjen.

De här orden hittade jag på webben och visst är det så, livet består av en rad delar, där vi för att få det att fungera inte kan välja bort den ena eller andra delen.
Tillbaka till det där med visionen då.
Dröm stort! Visionera! Fantisera! Gör upp planer!! Men se till att du vet varför!! Vad är det som driver dig? Människor med dolda motiv kommer förr eller senare att avslöjas, men de som följer sitt hjärta kommer långt!!

Kram på er!!

Av Carry Jiewertz - 4 september 2013 17:17

Jag är allergisk mot skitsnack o drar mig inte för o berätta om någon pratat illa om någon av mina vänner, jag drar mig inte heller för o sätta ner foten o säga: men sluta!! Det DÄR är skitsnack!!
Ibland blir det ju lite obekvämt men det är sånt man får ta om man vill vara rak o ärlig. Vet att folk ibland hajar till o frågar: men SA du verkligen sådär?? Jo jag gjorde ju det! O det har sitt pris att vara rak, märker det i ögonen på folk som mer än gärna snackar skit, de blir lite flackande o osäkra o vet lixom inte vad de ska säga när jag markerar att NEJ prata inte illa om MINA vänner! Jag vet ju att när jag lämnar rummet så är jag nästa samtalsämne, men det bjuder jag så gärna på!
De vänner som är riktiga vänner beter sig inte så!!

Hur kan jag veta vem som är min vän på riktigt o vem som inte är det??
Jag tror att man över lag ska akta sig för "vänner" som vill viska hemligheter i  örat o berätta om vem som sagt eller gjort vad, sådana vänner är oftast inte att lita på, de vänder s a s kappan efter vinden, nästa gång är det DU som är samtalsämnet för dagen...

Så min uppmaning idag blir: akta dig för människor som vill viska i ditt öra och håll dig till människor som sätter ner foten o inte tillåter skitsnack!!

Så är det!!

Av Carry Jiewertz - 2 september 2013 19:58

Hörde för nåt år sen om en som bloggade och det var en intressant blogg men det mest intressanta var - enligt mig - att orden inte var hennes, utan hon kopierade andras bloggar o satte sitt namn under...hur tänker man då undrar jag i alla fall...
Om jag nu absolut måste blogga så beror det förhoppningsvis på att JAG har något jag vill säga, om jag hittar ett citat som jag tycker är tänkvärt så kan jag ju lägga ut det men då får jag ju ange att just dessa orden är inte mina utan de är lånade!!
Personligen så tycker jag att de mest läsvärda bloggarna är de som vågar bjuda på sig själva, jag är totalt ointresserad av att följa modebloggar o liknande men som tur är så är vi ju olika och vet du!!! Det är OK att vara det!! Olika alltså!! Fram för mångfalden!! Fram för kreativiteten!! Fram för provokationer!!
När jag växte upp så kunde jag ibland bli galen på min pappa som allt som oftast slängde ut sig - i mitt tycke - befängda åsikter bara för att provocera. Som vuxen var det en av de saker jag alltid uppskattade med honom, han satt lixom inte fast i nåt tankemönster bara för att han var frikyrklig, han ville få igång det självständiga tänket o en diskussion, våra söndagsmiddagar var alltid fulla av sköna diskussioner o ibland var man tvungen att räcka upp handen för o få en syl i vädret. Jag tror att det är en av orsakerna till att jag inte bara sväljer saker som sägs från en talarstol, jag vill tänka själv!! En devis som sätter igång nåt i mig är denna: Att tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större. (Tomas Thorild) Vad i hela friden menas?? Finns det ett rätt tänk?? Nja jag har svårt att förlika mig med den tanken faktiskt, men ändå...kan det ha varit så att han ville få oss att tänka till?? Jag vet inte, så mycket har jag inte grubblat över just detta så att jag har forskat, men en sak är jag säker på och det är att vi utvecklas när vi tänker självständigt!!

Skapa flashcards