Jag är så glad över de vänner jag har i mitt liv, och då menar jag inte de som säger: hej hej hur äääääär det...å så får man en snabb kram o så är de borta igen...inte heller de som möter mig med orden: heeeej, hur äääääär det...men...just ja...det behöver jag ju inte fråga för jag ser dig ju på Facebook!!! Då säger jag bara!!!! Men!!!!!!! Jösses!!!!
Vad är vänskap för dig??? För mig handlar det INTE om att jag kan se vad du har för dig på Facebook, för där är det inte många som visar sitt verkliga jag!!! Vänskap för mig handlar om att finnas där i medgång OCH i motgång!!! Det är ju inte så svårt att vara vän i medgång....men när det stormar, när folk snackat skit om din vän, när det inte går riktigt som du vill.....vem finns där för dig då???

När jag var i tjugoårsåldern så hade jag sisådär 50-100 vänner....eller hade jag det???
Nu, i mogen ålder (ha ha ha) så ser jag ju att, NEJ jag hade inte så många VÄNNER, jag hade väldigt många i min bekantskapskrets men vänner??? Nej!!! Så många vänner hade jag inte, och jag hade inte heller fattat vitsen med att ha just VÄNNER!!!
Ta o fundera lite på det därmed vänskap!!! Vad är vänskap för dig?? Är det den där klappen på axeln du får o kommentaren "bra jobbat" eller det där leendet du möter i hissen upp till jobbet....eller är det stunden när du sitter med XX och ni gråter ihop, ni kramas, ni skrattar, ni delar livet på gott och på ont, dvs både när det går upp och när det går ner....

Så är det för mig!! Vänskap är inte något jag tar lätt på. Det har livet lärt mig!!! Livet har lärt mig det på det hårda sättet...fast det låter bättre på utrikiska....I've learned it the hard way!!!
Jag har öppnat upp för och släppt in människor i mina innersta rum som sedan visade sig INTE vara vänner utan bara nyfikna, och nyfikna utan genuint, äkta intresse, de kommer inte in i mitt innersta liv längre!!

Det är så lätt att vi, nu i Facebook-åldern, tror att vi har en massa VÄNNER, är det egentligen är en massa BEKANTA vi har!!!
Ta dig en funderare över vilka du har i ditt liv som verkligen, VERKLIGEN!! är dina vänner, och var sedan väldigt, väldigt rädd m dessa vänner!!
Kram på er och var - som sagt - rädda om er!! Det är inte fult eller ens fel att sätta ner foten o säga nej ibland!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra året bestämde mannen min o jag oss för att det var dags att skapa nya traditioner. Vi hade haft några tuffa år med krossade drömmar och föhoppningar men vi hade ju - som vi alltid gör - rest oss och hämtat styrka i varandra o kunde fortfarande...

Kollar nån random såpa...och hon säger: jag vill att du ska veta vem jag är.... han säger: jag har aldrig mött min far... OCH det drabbar mig...som ett slag mitt i solarplexus!!! POW!!!! Jag VILL att du ska veta VEM jag ÄR!! Jag har ALDRIG mött...

Funderar lite...som vanligt....funderar över attityder som icke överviktiga har mot överviktiga.... Är man LAT för att man är överviktig??? Har man ingen KARAKTÄR när man är överviktig?? Är man MINDRE VÄRD när man är överviktig??? Ja Ja...jag...

Jag har växt upp i en frikyrklig miljö... Fått "frikyrkliga" värderingar... På gott och ont... Men det jag fick med mig var detta: ALLA!!! Precis ALLA!!! Är lika mycket värda!! Oavsett hudfärg...bakgrund...religion...ja du fattar... Just DÄRFÖR s...

...läser en artikel i M Magasin om "Barnbarnsprat" och den slår mig mitt i Solarplexus!!! Alla blir väl glada över BARNBARN!!?? Jo...fast....alla får inte barnbarn...och en del som fått "barnbarn" förlorar dem...förlorar dem pga föräldrarna......