Alla inlägg under oktober 2013

Av Carry Jiewertz Larsson - 31 oktober 2013 21:52

Hur i hela friden tänkte jag när jag återigen bad om idéer om vad jag ska blogga om....ishockey!!! Ishockey???? Hmm ja...jo...jag håller ju på Brynäs...men hur intressant kan en blogg bli om ishockey???

Funderar....kliar mig i huvudet....sliter mitt hår...googlar och ja men se där kom det en idé och min hjärna gick i spinn igen!!!
Det har ju skrivits mycket om olika domar i våldtäktsmål mm och idag läste jag ett inlägg som relaterade till hundar:

I min värld betyder alltid NEJ just NEJ!! Inte kanske, inte ja, inte jag vet inte....

Men tillbaka till ishockeyn nu då Maria Lindgren!!
Ursäktar du mig om jag vimsar över till innebandy...det är väl nästan samma sak va....
Läste en artikel på Feministiskt Perspektiv som fick mig att sätta i halsen minst sagt!!! Hur i hela friden tänker man när man coachar o tränar unga grabbar o matar dem med detta?? (Hoppas länken funkar)
http://www.feministisktperspektiv.se/2012/01/13/pojklagstranare-illustrerar-spelide-med-sex-och-vald/
Hur ska unga grabbar lära sig att respektera unga tjejer och hur ska unga tjejer lära sig att de inte behöver ses som objekt?? Det går säkert åt andra hållet oxå!

Gahhhh ja ja ishockey var det!! Nej jag tror jag skiter i hockeyn o lägger ner det här ikväll!!
Men nåt fick jag o förhoppningsvis ni ut av ishockeyn!! En tankeställare! Vad är det för människosyn ( vill inte begränsa det till kvinnosyn för det går nog åt båda hållen ) vi vill ha?? Jag vet hur jag tänker, hur tänker du??
Nu gissar jag att de som borde tänka till inte läser min blogg, men känn dig fri att dela!!

ANNONS
Av Carry Jiewertz Larsson - 30 oktober 2013 22:52

Hej på er!! Slängde ut en fråga på Facebook idag om vad jag skulle blogga om, och fick en kommentar: YTLIGHET!! Lydig som jag är....så bloggar jag väl om det då...eller snarare om vad jag tycker om människor som sätter yta före innehåll....

Hur kan det vara så att det för vissa människor är oerhört viktigt att synas hop med "rätt" sorts människor, i "rätta" sammanhang osv men inte lika viktigt att vårda o ta vara på sitt inre!!

Har haft en nära relation under många år där jag ofta funderat över hur i hela friden det kan vara viktigare hur man tar sig ut än hur man är!!!
I min värld - och nu säger jag inte att jag har ensamrätt på sanningen - så är det absolut viktigare hur man ÄR än hur man SYNS VARA!!!

I en viss religion - och för att inte uppfattas som religionshatare, rasist eller nåt annat så väljer jag att inte skriva vilken jag menar utan du får helt enkelt tänka själv - så verkar yta vara det viktigaste!!!
Om man ljuger, stjäl, misshandlar, bedrar, skor sig på andras bekostnad, roffar åt sig för att man anser att man har RÄTT till bidrag osv osv så är det inget som betyder nåt MEN det är jätte jätte viktigt att man klär sig på rätt sätt, vänder sig åt rätt håll när man ber, tvättar sig på rätt sätt, äter rätt mat osv osv
Vad hände med att älska sin nästa som sig själv, behandla andra som man själv vill bli behandlad, bemöta människor med respekt oavsett hudfärg, religion eller etnicitet?????
Hur kan det vara viktigare att ha en fin o proper yta samtidigt som man faktiskt har ett skitigt inre....om du förstår vad jag menar...

YTA kan aldrig ersätta INNEHÅLL!!!

Oavsett om barnen har otroligt vackra, fina o moderiktiga kläder så är de troligen inte lyckligare av det, jag skulle snarare tro att de flesta barn hellre är praktiskt klädda o får leka o skita ner sig o ha kul!!!

Sen har vi alla som har ett otroligt behov av att visa upp exempelvis på Facebook att man har så måååånga och fina vänner så man glömmer att man inte bedöms utifrån antalet vänner utan utifrån sina inre kvaliteer! Det spelar ju liksom ingen roll att jag har 500 vänner men inte själv är en god och trofast vän som står kvar i vått o torrt!!

På sistone har det blivit kristallklart för mig vilka som är mina vänner som jag kan räkna med, vilka som finns där oavsett!! Oavsett om vi delar trosuppfattning, intressen, värderingar mm

Kollar ibland en Facebooksida där en person slår fast att man inte ska umgås med de som inte delar samma värderingar, tro mm utan frigöra sig o lämna....nej vet du vad!!!! Mina vänner, min familj m fl älskar jag o värnar om även om vi ibland har diametralt olika uppfattningar!!!

Våga vara dig själv, älska dina medmänniskor, sträck dig ut mot de som behöver dig!!!
ÄLSKA!!!! Att älska en annan människa kan aldrig vara fel!!!

ANNONS
Av Carry Jiewertz Larsson - 22 oktober 2013 21:00

Är det nånsin rätt att klä en lögn i en fin förpackning o försöka få den att se ut som sanning??
I min värld är det inte det!!
När jag var tre år var jag placerad i fosterhem och av förklarliga skäl trodde jag att min fostermamma och fosterpappa var mina föräldrar, jag hade varit där sedan jag var bebis och mindes inget annat. I familjen fanns oxå en pojke som var äldre och honom minns jag väldigt väl. Av olika anledningar kunde jag inte bo kvar där utan skulle flytta till en familj som skulle adoptera mig, på den här tiden var svenska adoptioner vanligast. Det som blev lögnen var att ingen pratade med mig om att jag skulle flytta, detta var ju på 60-talet o man pratade helst över huvudet på barnen. Min nya familj kom på besök o vi gick sedan till bilen tillsammans och min fosterpappa följde även han med i bilen. I en gatukorsning vänder han sig mot mig, jag var då tre år och tre månader gammal och minns detta glasklart, han säger: jag ska bara gå ut o köpa en tidning....och så försvann han....
Kan ni förstå varför lögn inte är ett alternativ i min värld?? Hur kan man som vuxen tro att man kan lura ett barn på det sättet o tro att det är OK????
Jag hade inget val!! Jag följde snällt med till min nya familj, men min mamma - som på alla sätt blev min mamma - berättade för mig senare att det tog ett halvår innan jag började prata direkt till mamma o pappa, jag pratade i omvägar genom mina storasyskon, i ett halvår grät eller skrek jag mest hela tiden o förklarade att jag minsann inte bett att få flytta dit utan ville de vara så snälla och köra mig tillbaka till Östergatan i Södertälje!!
.

Mitt minne från uppbrottet var inget jag pratade om med mina föräldrar och ibland visste jag inte om det verkligen var ett minne eller om det var något jag fantiserat ihop...men i vuxen ålder sa min mamma en dag när vi som vanligt satt i ett skönt samtal: tänk, hur det var när vi hämtade dig och Olle sa att han skulle köpa en tidning....
Nej lögn är ingen bra lösning!! Jag gissar att detta på många plan definierat mig som människa, kanske därför jag ibland kan vara lite fyrkantig...

I sommar har jag blivit serverad en lögn, fint förpackad men inte destomindre en lögn!!
En person som stått mig mycket nära! Så nära att hon faktiskt varit som en dotter, gjorde ett val - och det säger jag egentligen inget om!! Men om man nu gör ett val så tycker jag att man kan stå för det!! Men det var just det som blev lögnen!! Hon serverade mig en välklädd lögn, tyvärr är jag ju sån som människa att jag har väldigt lätt att se o förstå när folk ljuger så det är rätt dumt att försöka ljuga för mig...det brukar bli uppenbart rätt snabbt vad som är sanning o vad som är lögn!! Vad lögnen innebar kan jag inte gå in på här men resultatet av den är att hon och de underbara pojkarna försvunnit ur våra liv. Pojkarna har inte fått välja och för deras skull är jag djupt ledsen och jag saknar dem otroligt mycket.
Men vi har insett att vissa människor tyvärr gör egna val och väljer lögn framför sanning men som sagt det är ett val som är upp till var och en av oss, vad jag aldrig kommer att kunna acceptera är när man dra in barn i lögnens nät!!


Nu blir det här ett väldigt uppriktigt och smärtsamt blogginlägg och jag hoppas att du som läser det förstår att jag inte är ute efter att hänga ut någon, men jag vet att det finns människor i mitt nätverk som jag inte delat detta med och som undrar. 

Det finns många saker i det som skett som jag troligen aldrig kommer att få svar på, saker jag aldrig kommer att förstå. Jag dömer inte andra människors beslut eller val men jag önskar att vi alla kunde vara såpass sanna och ärliga så att vi vågar stå för de val vi gör, lögn är ingen bra lösning vare sig för den som drabbas eller för den som ljuger. 

Av Carry Jiewertz Larsson - 18 oktober 2013 22:27

Vad är lycka egentligen???
Beror lycka på saker som är utanför min kontroll??
Är jag helt maktlös???
Kan JAG inte påverka??
Vem styr MIN lycka??

Jag anser att JAG har kontrollen över hur mitt liv blir/är!!! Ingen annan!!
Oavsett om jag väljer att tro på en högre makt så tror jag att JAG styr!!! Jag väljer!! Jag bestämmer!!

Lycka för mig handlar inte om att livet är tipp topp, allt flyter på, alla relationer är perfekta, pengarna räcker till mer än det nödvändigaste, mina vänner finns där för mig, jag känner att jag har ett syfte en uppgift osv osv

Nej lycka är faktiskt något jag kan välja oavsett!!!

Ja ja jag vet!!! Jag har lagt ut den här bilden förut men den talar ju till mig!
Jag tror inte att lycka finns i ett lösryckt eget sammanhang. Lycka är beroende av dig!! Lycka för dig är antagligen inte samma som för mig!!

Men kan jag alltid välja? Ibland kan ju livet kännas mörkt, hopplöst och alldeles nattsvart, kan jag verkligen välja då?? Nej kanske inte i det skedet, men vi kan träna oss i att påverka vårt sätt att tackla mörka situationer. Och den träningen måste så klart göras när det inte är kris!!

När jag tränar mina hundar så gör jag det i en positiv anda, jag förstärker det som är rätt, ibland ignorerar jag det som är fel o ibland korrigerar jag felen, men träningen sker alltid i glada former, aldrig när jag är på dåligt humör. Samma borde väl gälla när jag tränar mig själv? Vadå träna mig själv?? Jo, jag tror att vi dagligen möter situationer, utmaningar, glädjeämnen, motgångar där jag kan göra ett aktivt val. Ju fler positiva, goda val jag gör påverkar hur jag tänker i de svåra djupa kriserna.

Som ni väl vet vid det här laget så har vi den här sommaren drabbats av en sorg pga ett svek av en närstående. Personer som vi haft nära nära försvann ur våra liv pga någon annans val. I den akuta krisen, när chocken lamslog oss så hjälpte det inte att försöka tänka positivt, det gick inte att tänka alls!! Och så är det ju oftast när något drabbar oss, tankeapparaten funkar ju inte!!
Jaha men vad ska jag göra då??
Gör ingenting!! Vänta!! Andas! Hitta någon att luta dig mot!!
Sen!! När chocken, ilskan, förtvivlan...lagt sig det är DÅ du märker om du tränat!!
Jösses, nu känner jag att jag fladdrar iväg, men vad jag vill försöka få fram är detta: när du vill förändra något negativt, ett negativt tänkande, en dålig vana eller liknande så ska du träna när livet är på topp!! Inte i kris!! Ju mer jag lär mig att se saker ur ett annat perspektiv desto lättare blir det att ta fram positiva tankar när jag hamnar i kris.

Inser att jag nu kan upplevas som glättig o full med floskler, klichéer men så är jag inte, det är inte så jag menar!
Livet har kriser!! Livet går upp o ner!! Allt är inte en dans på rosor!! Livet suger ibland! Ibland mer än annars!!
Men om jag inte övar upp bra tankar när livet är bra, hur ska jag då kunna hitta min inre styrka när det krisar? Jag tror att vi alla har resurser att ta till, ibland blir vi tvungna att tackla svårigheter vi inte kunnat förutse. Sjukdomar drabbar oss eller våra kära och saker händer som inte vi kan kontrollera, men jag är ändå av den uppfattningen att jag kan styra HUR jag tacklar motgångarna!

Lycka??? Finns det?? Eller???

Av Carry Jiewertz Larsson - 9 oktober 2013 21:00

Fick lite reaktioner på det där med hat som jag skrev om häromdagen.
Nu är det ju inte så att jag tycker att man ska gå omkring o hata sina medmänniskor, men ibland är det så att man drabbas av just den känslan, det viktiga är ju vad vi gör av det, hur hanterar vi känslor som är lite "tabu" kan vi släppa och gå vidare eller låter vi det bli till självömkan, bitterhet osv som vi kan vältra oss i??

Det är inte lätt att släppa o gå vidare, men jag tror att vi måste för att överleva!!
Tänk efter!! Den värld vi lever i har definitivt mycket hat i sig och hur ser den ut?? Krig, kaos, förföljelse, mobbing, självmord, kärlekslöshet osv osv
Är det den världen vi vill ha?? Den vi vill att våra barn ska växa upp i och ta till sig??
NEJ!!! Jag tror att det samstämmiga, enhälliga svaret blir ett rungande NEJ!
Var ska vi börja då??
Hos mig själv så klart!!!
Michael Jackson har en låt som jag spelar med jämna mellanrum, Man in the Mirror,
http://m.youtube.com/watch?v=PivWY9wn5ps
Vet inte om det funkar att länka så här via iPad men jag testar,är länken inte klickbar får du väl skriva in den manuellt...
Vi kan ju inte förändra något alls om vi inte börjar med oss själva!

Så, ta en titt i spegeln, fundera över hur du är, vad kan du göra, vad kan JAG göra för att vi ska få en värld som går att leva i, som består!!

Av Carry Jiewertz Larsson - 7 oktober 2013 21:51

Funderar lite över det där med hat...

Ja men om vi ska vara ärliga (och det tycker jag man ska, JAG ska i alla fall) så är det ju så är det känns gentemot vissa människor...är det kanske så att de vi älskat och som svikit oss på ett ofattbart, oförklarligt sätt är de människor som väcker starkast känslor hos oss...kärlek och hat...är de så långt ifrån varandra egentligen....kanske inte....
Mm är det OK att hata någon??? Jag vet inte....jag vet bara att jag ibland gör det....kan inte komma undan den känslan...känslan som dyker upp när jag funderar över SVEKET!!! Hur kan en människa vända så tvärt, ena stunden säga: jag älskar dig!! för att i nästa minut genomföra en handling som så totalt motsäger det...är det mig det är fel på då??
Nej, vet du, jag tror faktiskt inte det, inte i det här fallet i alla fall.
Man kan inte säga en sak o sen göra tvärtom, det blir ju som någon sagt (skrivit) JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER FÖR DET DU GÖR ÖVERRÖSTAR DINA ORD!!

Och det är då det känns så här.....
Men jag tänker inte låta det stanna där, hatet jag känner kommer INTE att få blomma ut i bitterhet!!
DÄR är pudelns kärna!!!
Hat - måste vi få känna ibland, för människor sårar oss, gör idiotiska saker mot oss MEN!! vi måste gå vidare, hatet får inte gro till bitterhet för bitterhet tär på dig som människa och den enda som drabbas av det är DU!!

Hata om du känner att du behöver det, men släpp det sen o gå vidare!!!
Gör som min hanhund Dennis: pissa på det o gå vidare!!
Vänd dig inte om gå bara vidare!!
Förlåt!! Inte för att personen förtjänar det utan för att du behöver förlåta för att bli fri!! Det är nog det svåraste, men oxå det viktigaste! Förlåtelse - i min värld - handlar aldrig om att säga att det du gjorde mot mig var OK, utan om att säga: jag förlåter dig och går vidare, det du gjorde var fel och kan vi inte komma framtill en lösning tillsammans så går vi vidare åt varsitt håll!

Av Carry Jiewertz Larsson - 1 oktober 2013 21:23

Igår var jag en sväng till en god vän (Doris nya matte) och vi satt o pratade lite över en kopp kaffe, i vårt samtal som hoppade hit o dit (som vanligt alltså) så kom jag till insikt (heter det så??) om mig själv på ett område som jag inte hade en aning om....jösses...känner mig förvirrad rent språkligt ikväll...skyller på lakritsen som jag fick från Vardagslyx i Kumla...har du inte hittat den butiken så se till o göra det, finns på Facebook oxå!!
Ja ja i alla fall...vi pratade hit o dit (ja det skrev jag visst förut) o kom in på en bekant som jag tycker jag har problem med, hon undviker mig, hälsar motvilligt och undviker mig helst, det är MIN uppfattning, men så sa min väninna: men du...jag vet att hon är osäker på dig, hon vet inte var hon har dig....meeen sa jag, jag känner ju så inför henne....
Lite mer prat hit o dit....o så slog det mig!!! Det måste vara nåt jag signalerar när jag känner mig osäker på en person, för jag fick exakt den kommentaren från en "gammal" mycket kär väninna för några veckor sedan, jag konfronterade henne för jag var arg över att hon inte hört av sig till mig i den kris vi gick i genom i somras, men... sa hon, jag är osäker på dig, vet inte om du vill ha kontakt med mig...

Insikten som igår drabbade mig var denna: är det så att vi - läs: jag - ibland, för att skydda oss sätter upp en mur av självsäkerhet, stolthet...så ingen ska se hur osäkra vi egentligen är??
Jag har bestämt mig för att söka upp den här personen som jag tänkt o även (tyvärr) uttalat negativa saker om för att reda ut vad som är vad o var vi står!!
Livet är alldeles för kort och viktigt för att tillåta "fnurror på tråden", brister i kommunikationen mm att stå som murar i relationer, sen kan det ju vara så att vissa relationer måste man lägga ner, men OM det är så att jag har människor i mitt nätverk som är viktiga så är det bäst att rensa o reda upp så de relationerna kan fungera.

Insikten jag gjorde var alltså dubbel:
dels att jag faktiskt ibland (eller ofta) sänder ut signaler om att hit!! meninte längre är du välkommen!! Och SÅ vill jag inte ha det!! Jag vill uppfattas som varm och inbjudande för det är sådan jag vill vara och hoppas att jag är, men tyvärr har även jag mina fel o brister (JOOOOO, jag lovar) men det är är nåt jag vill jobba på, jag vill inte stöta bort någon, visst vissa människor vill jag hålla på ett visst avstånd, men det är inte dessa människor jag pratar om här o nu!
Dessutom kom jag till insikt om att det är viktigt att lösa fnurror på tråden oavsett var du vill att relationen ska ta vägen, ibland får man helt enkelt acceptera att man får och ska avsluta relationer för att kunna gå vidare, men om det är så så vill i alla fall jag vara ärlig o reda ut saker o ting för att sedan kunna gå vidare rakryggad med självkänslan i behåll!!
Jag tror att jag i ett tidigare inlägg berört min syn på förlåtelse, hur viktigt det är att förlåta, det innebär inte att säga, jag förlåter dig och det är OK det du gör...utan, jag förlåter dig men det du gjort är fel och fortsätter du så kan vi inte fortsätta ha en relation, men genom att förlåta så sätter jag både den andre o mig själv fria!!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se