Funderar lite över det där med hat...

Ja men om vi ska vara ärliga (och det tycker jag man ska, JAG ska i alla fall) så är det ju så är det känns gentemot vissa människor...är det kanske så att de vi älskat och som svikit oss på ett ofattbart, oförklarligt sätt är de människor som väcker starkast känslor hos oss...kärlek och hat...är de så långt ifrån varandra egentligen....kanske inte....
Mm är det OK att hata någon??? Jag vet inte....jag vet bara att jag ibland gör det....kan inte komma undan den känslan...känslan som dyker upp när jag funderar över SVEKET!!! Hur kan en människa vända så tvärt, ena stunden säga: jag älskar dig!! för att i nästa minut genomföra en handling som så totalt motsäger det...är det mig det är fel på då??
Nej, vet du, jag tror faktiskt inte det, inte i det här fallet i alla fall.
Man kan inte säga en sak o sen göra tvärtom, det blir ju som någon sagt (skrivit) JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER FÖR DET DU GÖR ÖVERRÖSTAR DINA ORD!!

Och det är då det känns så här.....
Men jag tänker inte låta det stanna där, hatet jag känner kommer INTE att få blomma ut i bitterhet!!
DÄR är pudelns kärna!!!
Hat - måste vi få känna ibland, för människor sårar oss, gör idiotiska saker mot oss MEN!! vi måste gå vidare, hatet får inte gro till bitterhet för bitterhet tär på dig som människa och den enda som drabbas av det är DU!!

Hata om du känner att du behöver det, men släpp det sen o gå vidare!!!
Gör som min hanhund Dennis: pissa på det o gå vidare!!
Vänd dig inte om gå bara vidare!!
Förlåt!! Inte för att personen förtjänar det utan för att du behöver förlåta för att bli fri!! Det är nog det svåraste, men oxå det viktigaste! Förlåtelse - i min värld - handlar aldrig om att säga att det du gjorde mot mig var OK, utan om att säga: jag förlåter dig och går vidare, det du gjorde var fel och kan vi inte komma framtill en lösning tillsammans så går vi vidare åt varsitt håll!