Funderar lite över det där med hat...

Ja men om vi ska vara ärliga (och det tycker jag man ska, JAG ska i alla fall) så är det ju så är det känns gentemot vissa människor...är det kanske så att de vi älskat och som svikit oss på ett ofattbart, oförklarligt sätt är de människor som väcker starkast känslor hos oss...kärlek och hat...är de så långt ifrån varandra egentligen....kanske inte....
Mm är det OK att hata någon??? Jag vet inte....jag vet bara att jag ibland gör det....kan inte komma undan den känslan...känslan som dyker upp när jag funderar över SVEKET!!! Hur kan en människa vända så tvärt, ena stunden säga: jag älskar dig!! för att i nästa minut genomföra en handling som så totalt motsäger det...är det mig det är fel på då??
Nej, vet du, jag tror faktiskt inte det, inte i det här fallet i alla fall.
Man kan inte säga en sak o sen göra tvärtom, det blir ju som någon sagt (skrivit) JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER FÖR DET DU GÖR ÖVERRÖSTAR DINA ORD!!

Och det är då det känns så här.....
Men jag tänker inte låta det stanna där, hatet jag känner kommer INTE att få blomma ut i bitterhet!!
DÄR är pudelns kärna!!!
Hat - måste vi få känna ibland, för människor sårar oss, gör idiotiska saker mot oss MEN!! vi måste gå vidare, hatet får inte gro till bitterhet för bitterhet tär på dig som människa och den enda som drabbas av det är DU!!

Hata om du känner att du behöver det, men släpp det sen o gå vidare!!!
Gör som min hanhund Dennis: pissa på det o gå vidare!!
Vänd dig inte om gå bara vidare!!
Förlåt!! Inte för att personen förtjänar det utan för att du behöver förlåta för att bli fri!! Det är nog det svåraste, men oxå det viktigaste! Förlåtelse - i min värld - handlar aldrig om att säga att det du gjorde mot mig var OK, utan om att säga: jag förlåter dig och går vidare, det du gjorde var fel och kan vi inte komma framtill en lösning tillsammans så går vi vidare åt varsitt håll!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra året bestämde mannen min o jag oss för att det var dags att skapa nya traditioner. Vi hade haft några tuffa år med krossade drömmar och föhoppningar men vi hade ju - som vi alltid gör - rest oss och hämtat styrka i varandra o kunde fortfarande...

Kollar nån random såpa...och hon säger: jag vill att du ska veta vem jag är.... han säger: jag har aldrig mött min far... OCH det drabbar mig...som ett slag mitt i solarplexus!!! POW!!!! Jag VILL att du ska veta VEM jag ÄR!! Jag har ALDRIG mött...

Funderar lite...som vanligt....funderar över attityder som icke överviktiga har mot överviktiga.... Är man LAT för att man är överviktig??? Har man ingen KARAKTÄR när man är överviktig?? Är man MINDRE VÄRD när man är överviktig??? Ja Ja...jag...

Jag har växt upp i en frikyrklig miljö... Fått "frikyrkliga" värderingar... På gott och ont... Men det jag fick med mig var detta: ALLA!!! Precis ALLA!!! Är lika mycket värda!! Oavsett hudfärg...bakgrund...religion...ja du fattar... Just DÄRFÖR s...

...läser en artikel i M Magasin om "Barnbarnsprat" och den slår mig mitt i Solarplexus!!! Alla blir väl glada över BARNBARN!!?? Jo...fast....alla får inte barnbarn...och en del som fått "barnbarn" förlorar dem...förlorar dem pga föräldrarna......