Hej på er!! Slängde ut en fråga på Facebook idag om vad jag skulle blogga om, och fick en kommentar: YTLIGHET!! Lydig som jag är....så bloggar jag väl om det då...eller snarare om vad jag tycker om människor som sätter yta före innehåll....

Hur kan det vara så att det för vissa människor är oerhört viktigt att synas hop med "rätt" sorts människor, i "rätta" sammanhang osv men inte lika viktigt att vårda o ta vara på sitt inre!!

Har haft en nära relation under många år där jag ofta funderat över hur i hela friden det kan vara viktigare hur man tar sig ut än hur man är!!!
I min värld - och nu säger jag inte att jag har ensamrätt på sanningen - så är det absolut viktigare hur man ÄR än hur man SYNS VARA!!!

I en viss religion - och för att inte uppfattas som religionshatare, rasist eller nåt annat så väljer jag att inte skriva vilken jag menar utan du får helt enkelt tänka själv - så verkar yta vara det viktigaste!!!
Om man ljuger, stjäl, misshandlar, bedrar, skor sig på andras bekostnad, roffar åt sig för att man anser att man har RÄTT till bidrag osv osv så är det inget som betyder nåt MEN det är jätte jätte viktigt att man klär sig på rätt sätt, vänder sig åt rätt håll när man ber, tvättar sig på rätt sätt, äter rätt mat osv osv
Vad hände med att älska sin nästa som sig själv, behandla andra som man själv vill bli behandlad, bemöta människor med respekt oavsett hudfärg, religion eller etnicitet?????
Hur kan det vara viktigare att ha en fin o proper yta samtidigt som man faktiskt har ett skitigt inre....om du förstår vad jag menar...

YTA kan aldrig ersätta INNEHÅLL!!!

Oavsett om barnen har otroligt vackra, fina o moderiktiga kläder så är de troligen inte lyckligare av det, jag skulle snarare tro att de flesta barn hellre är praktiskt klädda o får leka o skita ner sig o ha kul!!!

Sen har vi alla som har ett otroligt behov av att visa upp exempelvis på Facebook att man har så måååånga och fina vänner så man glömmer att man inte bedöms utifrån antalet vänner utan utifrån sina inre kvaliteer! Det spelar ju liksom ingen roll att jag har 500 vänner men inte själv är en god och trofast vän som står kvar i vått o torrt!!

På sistone har det blivit kristallklart för mig vilka som är mina vänner som jag kan räkna med, vilka som finns där oavsett!! Oavsett om vi delar trosuppfattning, intressen, värderingar mm

Kollar ibland en Facebooksida där en person slår fast att man inte ska umgås med de som inte delar samma värderingar, tro mm utan frigöra sig o lämna....nej vet du vad!!!! Mina vänner, min familj m fl älskar jag o värnar om även om vi ibland har diametralt olika uppfattningar!!!

Våga vara dig själv, älska dina medmänniskor, sträck dig ut mot de som behöver dig!!!
ÄLSKA!!!! Att älska en annan människa kan aldrig vara fel!!!