Alla inlägg under februari 2014

Av Carry Jiewertz Larsson - 13 februari 2014 22:20

Behöver jag hävda mig för att ha ett värde??

Förra veckan hade jag några sköna tjejer...ok ok damer om det ska va så noga....på ost o vinkväll här.
Vi är alla hemmahörande inom hunderiet, vi tränar, tävlar och lever o andas hund!!! Det slog mig hur skönt o avslappnat det kan vara när ingen har ett behov av att hävda sig!!
Har tyvärr några vänner inom hunderiet som jag har svårt att slappna av tillsammans med, det är de som ständigt o jämt ska jämföra sig, tävla mot mig (eller nån annan) som alltid har ett behov av att skrika JAG JAG JAG och kolla MINA MINA MINA hundar.....
Jag blir så trött!!!
Inte för att det inte går bra för mig i träningen av mina hundar utan för att jag helt enkelt inte vare sig kan eller vill använda mina hundar för att hävda mig!!
Jag har ju min bakgrund inom försäljning och där går det ju på sätt o vis ut på att hävda sig och att VINNA VINNA VINNA

När jag gick min första kurs i tävlingslydnad hos Prickis (världens bästa o skönaste instruktör om du frågar mig) på BM:s Hundtjänst ( http://bmshundtjanst.se ) så var min intention bara att ha kul med min hund, Dixie, och när Prickis sa: och sen när ni tävlar....så skrattade jag bara o sa att nehej du vi ska aldrig tävla!!!! För jag var så anti det här med att tävla, jag tyckte det var att utnyttja min hund....
Och Prickis hon bara log.....
Men sen kom jag på att det där med o tävla faktiskt kunde va kul....ja ja jag KAN ändra mig....så jag bestämde mig för o testa för min egen skull!! Stämma av lite hur mycket vi kunde....
Det gick skitdåligt....första gången alltså....men skam den som ger sig, jag såg ju att min hund tyckte det var roligt!!! Så dagen efter tävlade vi igen.....gick bättre....vann hela tävlingen....
Men nu skulle ju inte det här bli en blogg där JAG hävdar mig....
Nej ser du!!! Jag tänker ALDRIG tävla för att hävda mig, mäta mig med någon annan, jag tävlar för att jag ser att hunden o jag mår bra av det!!! Om vi inte trivs så slutar vi!!
Tillbaka till ost o vinkvällen!!
Ja där satt vi fem kvinnor i olika åldrar och med helt olika raser, vi hade Bouvier, Schäfer, Jaktgolden, Västgötaspets och så Dvärgschnauzer....känner mig lite udda med mina små skägg i det sällskapet....men vet du!!! Jag gillar att vara udda!!!
Vi pratar, skrattar, delar erfarenheter och bara mår gott. Ingen slår sig för bröstet o berättar att de minsann vunnit både det ena o det andra utan vi bara mår gott tillsammans.

Är det så att vi definieras av våra framgångar?? Vi ÄR våra framgångar?? Nej jag tycker ju inte det!
Jag är ju jag oavsett!!
Jag har tyvärr inte alltid haft det självförtroendet som jag har idag! Jag var fruktansvärt blyg o försagd ända upp till 18-årsåldern - ja jag VET att det låter konstigt men det är sant!!
Jag tror det bottnar sig i min bakgrund, som ni kanske vet om ni läst tidigare blogginlägg, jag bodde ju i fosterhem tills jag var drygt tre år och då rycktes jag upp och flyttades utan förvarning till en ny familj.
Vad det resulterade i var att jag under min uppväxt blev en "snäll och duktig flicka" jag protesterade inte särskilt mycket utan jag var duktig o skötsam i skolan och presterade bra, men i vuxen ålder har jag ju kommit till insikt om att det så klart berodde på att jag trodde att om man var snäll o skötsam så får man stanna....jag tror att man blir antingen eller med den bakgrunden. Dvs antingen så blir jag snäll o skötsam eller så blir jag tvärtom för att testa hur mycket som ska till innan jag måste flytta igen...tyvärr tror jag att ju fler flyttar man måste genomleva som barn desto svårare blir man...men det är en helt annan blogg....
Ja ja jag var osäker och blyg som barn o tonåring och vågade aldrig hävda mig eller upphäva min röst o säga emot.
Det har gått över!!!

Frågan kvarstår!!!
Behöver jag hävda mig för att ha ett värde??
Det enkla svaret är NEJ!!
Det krångligare svaret är.....NEJ!!
NEJ jag är jag oavsett om jag vinner framgångar!! Oavsett om jag (eller min hund) vinner priser!! Oavsett om jag är världens mest framgångsrika...oavsett....oavsett....jag borde inte behöva mäta mig med andra för att ha ett värde!!
Jag är JAG oavsett!!
Gör det du och din omgivning mår bra av men inte för att hävda dig!! Du duger ju som du är!! Ingen av oss kan ju göra så mycket mer än att vara de vi är!! Vi kan jobba på att utvecklas men att ständigt berätta för omvärlden om hur duktiga vi är på olika områden blir i det långa loppet väldigt väldigt tröttsamt...

Jag tror att de människor som alltid har ett behov av att slå sig för bröstet o tala om hur duktiga de är egentligen har en väldigt väldigt dålig självkänsla....självkänsla o självförtroende är ju helt olika saker....jag kan ha ett gott självförtroende pga av att jag VET att jag är duktig inom ett visst område....men min dåliga självbild gör att jag måste berätta det om o om igen....så egentligen är det ju självbilden vi borde jobba på!! Eller hur!!! För om jag i själ o hjärta känner mig som att jag inte duger så är det ju det jag måste fronta och ta itu med istället för att visa upp en fasad en yta som verkar vara nåt annat....
Jag jobbar ständigt med det här för egen del, för jag har ju på äldre dagar lagt det där med att vara blyg o försagd åt sidan....men har jag egentligen fått en bättre självbild...eller har jag bara ett gott självförtroende....
Jag vill ju gärna tro att min självbild blivit bättre och att mitt självförtroende bottnar sig i det! Men helt säker kan jag ju inte vara...
Vad vill jag säga egentligen?? Jo detta: du blir inte en bättre människa för att du hävdar dig, var den du är!!! Våga lita på att du duger!!
Ingemar Stenmark är väl ett gott föredöme!!! Blygsam men framgångsrik! Det är inte fel att vara framgångsrik men folk har en tendens att tröttna på dem som skryter om det!!

I söndagsskolan fick jag lära mig nåt bra: DU ÄR DU OCH DU DUGER!!! Och detta:

Så låt ingen - inte ens jag med detta inlägg - trycka ner dig!! Du duger!! Du är bra!!!

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se