Tankar som snurrar i mitt huvud just nu är tankar på hurdana vi är innerst inne...när ingen annan ser...vem är du/jag innerst inne...
Det är ingen lätt fråga att svara på , eller så är det just det det är!!! Lätt! Jag är ju den jag är!! Jag står för det jag tror på!! Hmmm
Men - handen på hjärtat nu - är det så enkelt???
Tänk dig följande scenario: du är en vanlig tysk kvinna i 1930-talets Berlin, judehatet eskalerar, du har just träffat mannen - eller kvinnan - i ditt liv, problemet är bara att den ditt hjärta har valt är jude....vem är du då!!?? Är du den du vill vara eller viker du dig för makten?? Fegar du ur.... Sviker du dina ideal.... Faller du för grupptrycket...
Det är inte alltid så lätt!!!
Just nu brottas jag med frågor som just handlar om etik o moral...ska jag välja den enkla vägen o strunta i att fel begåtts/begås, ska jag svika mitt sanna jag för att det är enklare på kort sikt att välja en annan väg....
Jag tror, att om jag ska kunna leva med mig själv (och jag räknar med att jag har rätt många år kvar att leva) så måste jag vara sann mot det som är mitt sanna jag!! Mitt innersta!!
Flummigt??? Nej!!!
Oavsett ideal, religion, filosofi mm så har vi väl alla något som vi vet är vårt innersta, vårt sanna jag, kärnan av MIG!!
Så!!! Nu är jag en tysk kvinna som blivit kär i en person av fel ursprung, fel ras, fel religion osv...ska jag foga mig...ska jag lägga ner mig själv...ska jag offra kärleken för grupptrycket....
Kärleken är ju rätt enkel egentligen...

Vi har ju en förmåga att krångla till det ibland....
Om jag har en hjärtefråga, något som berör mitt innersta, det där som definierar VEM jag ÄR!!! Då kompromissar jag ju inte!!! Eller hur!!
I min värld så står jag fast vid det som definierar mig!! Mitt JAG!!
Men när jag ser mig omkring o märker hur människor behandlar sina "vänner" så blir jag bestört...chockad....bedrövad...och helt vansinnigt ARG!! För mig är vänskap viktigt!!! Inget jag kastar över bord för att jag för stunden tror att jag ska tjäna på det...
Jag använder mig inte av mina vänner för att klättra uppåt, kliver inte över lik för att ta mig fram...och framför allt så söker jag inte vänskap för att jag ska kunna dra nytta av den!!!
Men just nu är jag så trött, så trött på falskhet, så trött på människor som manipulerar, vrider på sanningen, söker egen vinning genom att snacka skit....
Ska jag kunna leva med mig själv - och det MÅSTE jag ju - så kan jag ju inte ge avkall på mitt innersta...
Men den här världen är full av hycklare, som tror att vi andra vanliga inte ser vad de försöker göra....
Man vänder kappan efter vinden och JA jag kan förstå och identifiera mig med dem o varför de gör som de gör....men frågan är fortfarande: hur kan de - hur kan DU - leva med sig själv när du sviker dina ideal.....
T ex om jag är buddhist så strävar jag väl efter Nirvana, dvs jag försöker följa fem enkla moralregler: att inte skada eller döda, att inte stjäla, att inte vara otrogen, att inte ljuga och att inte använda droger....
Är jag kristen så bör jag ju följa Jesu enkla råd: älska din nästa så som dig själv, behandla andra som du själv vill bli behandlad...
Judendomen har 10 Guds Bud, Islam har fem pelare....humanismen bygger på den enskilda människans värde och vikten av bildning...de flesta trosinriktningar eller filosofier har ju något som är själva kärnan...
Nu känner jag att det flyter ut lite här....
Vad jag vill säga är att jag om o om igen blir väldigt väldigt besviken på människor som bekänner sig till en hög moral o etik men som när det kommer till kritan inte står för det de säger!!
Lite mer trovärdighet önskas!!!
De människor som däremot vinner mark är de som lever som de lär!!
Söndagsskolan lärde mig detta: Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, det ska ni också göra mot dem!! Svårare än så är det inte, men heller inte enklare!!
Om vi alla kunde leva efter den Gyllene Regeln, som jag faktiskt tror de flesta kan ställa sig bakom oavsett religion eller filosofi, så skulle världen se annorlunda ut!!
Kärlek, kärlek och åter kärlek är det enda som kan rädda oss!!!

Så....
Vem är DU...vem är JAG när ingen ser på???

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra året bestämde mannen min o jag oss för att det var dags att skapa nya traditioner. Vi hade haft några tuffa år med krossade drömmar och föhoppningar men vi hade ju - som vi alltid gör - rest oss och hämtat styrka i varandra o kunde fortfarande...

Kollar nån random såpa...och hon säger: jag vill att du ska veta vem jag är.... han säger: jag har aldrig mött min far... OCH det drabbar mig...som ett slag mitt i solarplexus!!! POW!!!! Jag VILL att du ska veta VEM jag ÄR!! Jag har ALDRIG mött...

Funderar lite...som vanligt....funderar över attityder som icke överviktiga har mot överviktiga.... Är man LAT för att man är överviktig??? Har man ingen KARAKTÄR när man är överviktig?? Är man MINDRE VÄRD när man är överviktig??? Ja Ja...jag...

Jag har växt upp i en frikyrklig miljö... Fått "frikyrkliga" värderingar... På gott och ont... Men det jag fick med mig var detta: ALLA!!! Precis ALLA!!! Är lika mycket värda!! Oavsett hudfärg...bakgrund...religion...ja du fattar... Just DÄRFÖR s...

...läser en artikel i M Magasin om "Barnbarnsprat" och den slår mig mitt i Solarplexus!!! Alla blir väl glada över BARNBARN!!?? Jo...fast....alla får inte barnbarn...och en del som fått "barnbarn" förlorar dem...förlorar dem pga föräldrarna......