Alla inlägg under juni 2014

Av Carry Jiewertz - 29 juni 2014 18:38

Ja, jag har en tendens att återkomma till samma ämne...
Vad är SANNING och vad är LÖGN!!!
En sak är säker...möter du nån som sänker rösten, viskar, smyger...samtidigt som de säger: men du...berätta nu...vad händer...
SANNING tål ALLTID att sägas högt! OFFENTLIGT!!
LÖGN tål inte ljuset som faller offentligt...tål inte granskning...tål inte att sägas utanför stängda dörrar!!

Sanningen behöver inte memoreras!!! Sanningen tål granskning, tål offentlighetens ljus....medan lögnen måste memoreras och gömmas, viskas, smygas med!!
DÄR har du en nyckel till hur du ska veta!!
Personligen så har jag tröttnat på människor som har ett behov av att upprätthålla en fasad, en yta, ett ansikte utåt...när man bakom stängda dörrar säger nåt helt annat, agerar helt annorlunda, ÄR någon helt annan!!
Människor som kommer och viskar...antyder....pekar finger...utan att ha nåt o komma med utom just att de pekar finger...de går bort!!
Jag rensar just nu!!
Jag rensar bort sånt/såna ur mitt liv som inte vågar stå för sina åsikter, inte vågar stå för vilka de är....
Vissa människor gör det ont att rensa bort...för nån stans har vi ju en historia, något som fört oss samman...men om NUET sårar, krossar, förstör, slingrar sig fram som en orm...mm Om NUET gör att jag går under...då måste jag ta itu med det...
Men bara för att jag gör det så vill jag inte mötas av kommentaren som min älskade man fick, när han nyligen lämnade ett sammanhang han varit med i, hmm inte "bara" varit med i utan verkligen trivts i, men nu, när lögnerna eskalerar så kan han inte tiga, kan inte dela gemenskapen längre...kommentaren han fick av en "god" vän var: jaha!! Men vi kommer väl inte direkt SAKNA varandra va???
Hmm...det är som att säga till någon som efter trettio års äktenskap upptäcker att äktenskapet är byggt på en lögn...att äktenskapet i grund är en lögn...att säga så till den som under lång tid givit sig till en gemenskap...ja man kunde lika gärna delat ut en rak höger...knäat upp i skrevet...gett en dansk skalle...det hade gjort lika ont!!!
Tror du!!! Tror ni!! Att man lämnar ett sammanhang man varit hängiven SÅ LÄTTVINDIGT??? Utan att känna sorg!!!?? NEJ!!! Men när man upptäcker att det bakom stängda dörrar sker något helt annat än det som stolt visas upp utåt....då måste man!!! Om man har någon integritet så måste man!!
Nu vet jag att jag kommer att få starka reaktioner...MEN DET HÄR ÄR MIN BILD AV SANNINGEN!! INGET ANNAT!! MIN bild!!! Jag kan ju inte ge nåt annat!!! Den som slingrar sig fram o säger att den står för den faktiska sanningen...den tror jag inte ett ögonblick på!!

Hmm...det kan låta hårt...och nja....jag vet inte...för innerst inne vill jag tro att alla kan ändra sig...alla förtjänar en andra chans....men en femte...sjätte...trettonde....hur många gånger ska man ge en "andra" chans?? Tills den tar tar den.....eller....

Av Carry Jiewertz - 26 juni 2014 22:20

Hur lever du ditt liv?? Kan du se dig själv i spegeln utan o blunda eller sänka blicken av skam...
Jag vill verkligen leva mitt liv på ett sånt sätt att jag kan möta min blick i spegeln!! Så att jag frimodigt kan möta DIN blick!! Utan att skämmas....utan att känna att jag måste vika undan med blicken....

I spegeln vill jag kunna se mitt sanna jag...utan att skämmas!!
HAHA jaha så nu möts vi igen....jag och jag!! MenVEM är jag? Tycker jag ens om mig? När ingen ser på...är jag samma människa då? Eller..... Visar jag ett ansikte utåt...men är egentligen någon annan...innerst inne...och om jag har en hög profil, en hög "bekännelse"...lever jag som jag lär???

I'm Starting With The Man In
The Mirror
I'm Asking Him To Change
His Ways
And No Message Could Have
Been Any Clearer
If You Wanna Make The World
A Better Place
(If You Wanna Make The
World A Better Place)
Take A Look At Yourself, And
Then Make A Change
(Take A Look At Yourself, And
Then Make A Change)
(Na Na Na, Na Na Na, Na Na,
Na Nah)

I've Been A Victim Of A Selfish
Kind Of Love
It's Time That I Realize

Vet ju inte vem som skrev texten till Michael Jacksons låt "Man in the Mirror" men oj oj vad sann den är!!

Vi behöver börja med att titta på oss själva...vem ser du i spegeln?? Vem är du när ingen annan än du ser...
Jag ställer frågan igen: lever jag som jag lär??
Lägg märke till att jag inte frågar om DU lever som DU lär...utan...lever JAG som JAG lär!!!
Skillnad!!! Stor skillnad!!
Det är alldeles för att sätta sig till doms, sätta sig "över" andra människor genom att ifrågasätta hur DE lever...när frågan egentligen är: HUR LEVER JAG??!! Är jag trovärdig? Ja...jag hoppas det!!!
Och jag hoppas att de som visar ett ansikte utåt men lever på ett helt annat sätt kommer att avslöjas!!!
Jag tror!! Och jag hoppas!!! Att sanningen - SANNINGEN - kommer att befria...kommer att avslöja ormen..de små rävarna som nästlar sig in...
I det naturliga så har vi lärt oss att vara vaksamma mot rovdjuren...har du höns så ser du till att ha koll på rävarna!! Annars går det illa!!
Men!!! Vi då!!! Hur ska vi kunna ha koll på rävarna...de listiga rävarna....som tar sig in...som stjäl o slaktar o förgör....hur ska jag veta vem som är en räv?? Hur???
Ja...jag vet inte hur det är med dig....men jag har en inre kompass, en känslighet, på gott o på ont, som visar mig...som pekar....osv...
Jobbigt?? Ja!! Men!!! Så bra!!! Och jag tror att vi alla är utrustade med det...men vi kanske inte övat oss....kanske inte ens vågat tänka att det finns...kanske tycker att andra tycker vi är knasiga....
Hallå!!! Vet du!! Jag skiter fullständigt i om nån eller några tycker jag är knasig...udda....för om jag fått den här känsligheten så får jag väl utnyttja den!!
Och nu gör jag det!!!
Rävarna!! Ormarna!! Kommer att avslöjas!! Jag kommer inte att kunna va "tyst" länge till!!!
Hmm tänker du då...Carry har väl inte varit tyst....nej...det har jag inte...men än så länge har jag inte pekat ut någon, inte hängt ut någon...för det har inte känts rätt...MEN!! Om lögnarna tänker fortsätta så får jag kanske byta strategi....
Helst inte!!! Men måste man så måste man!!
Men än är det inte läge!!! Än hoppas jag på att de som sprider lögn o förtal ska inse vart de är på väg....ja....hoppet är det sista som lämnar en har jag hört....
Jag hoppas!!!!
Jag vill hoppas!
Jag.....hoppas på att kunna hoppas....
Ja du förstår....att hoppas är inte lätt!!

TRO HOPP OCH KÄRLEK!!!

Av Carry Jiewertz - 25 juni 2014 17:25

....eller resa sig, skaka av sig och gå vidare...
Ja det är frågan!!
Hur mycket kan en människa tåla?? Hur mycket lögner uttalade över sig ska en människa behöva tåla utan att svara...utan att ge igen...eller bara säga sanningen....
Hur mycket??
Gör som Dennis!!!
Pissa på det o går vidare!!!
Måste säga att jag gillar just det med hanhundarna!! Passar det inte så pissar jag på det o går lugnt vidare....vissa strider är helt enkelt inte värda att ta!!
Sanningen kommer i slutändan ändå alltid fram!!
Och om det är något jag är bombsäker på så är det att just SANNINGEN kommer att befria många men även sänka många och för det är jag tacksam!! Och därför kan jag le...därför kan jag se framåt....därför kan jag luta mig tillbaka o lita på att: What goes around, comes around!!

Att säga sanningar är oftast väldigt impopulärt!! För SANNINGEN stämmer oftast inte överens med din, med min, bild av sanningen!!
Hur ska jag då veta vad som är som är sanning? Finns det EN sanning?
Kanske inte!!!
Men EN sak vet jag!! Människor som manipulerar, som utnyttjar andra, som kliver över lik för att föra fram SIN sanning!! De står inte för sanningen!!
Vet du!! Det är milsvid skillnad på människor som uttrycker sig så här: nu berättar jag MIN sida av sanningen! och de som uttrycker sig så här: NU ska JAG berätta SANNINGEN!!
Jag vet ju vem jag skulle tro på i det sammanhanget!!
De som bergfast säger sig ha SANNINGEN - den ULTIMATA sanningen - de personerna går bort för mig...för riktigt SÅ ENKELT ÄR DET INTE!!
Men SANNINGEN kommer alltid med KÄRLEK!!! SANNING UTAN KÄRLEK ÄR LÖGN!!

Av Carry Jiewertz - 22 juni 2014 21:25

Vi går här o sliter o släpar o undrar många gånger vad det ska tjäna till....
Ja vad ska det tjäna till egentligen?? Livet? Vad går det ut på? Tänk om vi alla föddes med en bruksanvisning, en manual...
Ja hm...i mitt fall hade det nog inte hjälpt då jag inte är särskilt bra på o läsa instruktionsboken...jag är mera sorten som prövar o lär mig under resans gång...men ibland förvånar jag mig själv - och mannen inte minst - genom att grundligt läsa handboken OCH göra som det står!!!
Vi har alla våra fel o brister, MEN vi ÄR inte våra fel o brister!!! Det är skillnad!!

Livet blir vad vi gör det till, och ingen annan än DU/JAG kan skriva manualen för hur livet ska levas!!
Så många det finns som vill banka in rätt o fel i dig...varför undrar jag....jo...om jag kan få dig att acceptera MIN sanning o göra den till DIN så har jag ju vunnit en seger...fått en allierad...men - fortfarande - VARFÖR är det så viktigt att känna att vi hör hemma i en grupp som tycker som jag?
Personligen så uppskattar jag mer o mer människor som inte delar mina värderingar, som inte tycker som jag för DÅ kan jag utvecklas!! Och växa!

Vi behöver lyfta blicken från oss själva o se den större bilden!!
Jag kan välja att leva mitt liv som ett "offer", som någon som inte behöver ta ansvar...för jag är ju drabbad...
Du som läser min blogg vet att jag - om någon - skulle kunna agera så...nej nej jag vill på inget sätt förmedla att jag skulle vara ett offer, för oavsett vad vi mött i livet så har vi ändå ansvar för vårt eget liv!!!

?Du drunknar inte av att någon kastar dig i sjön, du drunknar bara om du inte tar dig upp igen.?

Jag har ansvar för MITT liv!!! Ingen annan!!

Jag tänker skriva min egen historia, inte leva någon annans!!

Och NEJ det innebär inte att jag är egoist, fortfarande behöver jag och mår bra av andra människor i mitt liv, men jag tänker inte låta någon diktera hur JAG ska leva MITT liv!!

Jag har fått nog av det!!!
Men jag vill leva i samspel, i kärlek, i glädje och förväntan på vad livet kan ge mig!!

Livet i sig är ju spännande...kanske just för att jag skriver min egen manual....

Av Carry Jiewertz - 21 juni 2014 18:52

Jaa hör ni..åter igen har jag överlevt en Midsommarafton!!! Och för första gången har jag inte haft ångest, inte haft ett behov av att bara dra täcket över huvet o sova, jag har faktiskt - äntligen - haft en midsommarafton som varit toppen!!! Ångestfri!!!
Men...tänker du nu...varför i hela friden har jag ångest just denna helg....
Jo!! Jag insåg ju - under tiden jag gick o pratade med en psykolog...kan inte påstå att hon hjälpte men jag fick ändå en del aha-upplevelser...ja ja under den tiden insåg jag att min midsommarångest berodde på att den första sk storhelgen - efter att jag ryckts upp från mitt fosterhem sommaren då jag nyss fyllt tre - var just Midsommar!!
Om du har missat det så har jag en trasslig bakgrund...

När jag föddes, så är det väl ingen underdrift att säga att jag var oplanerad...vet inte om jag var oönskad...men...min mamma var inte ens fyllda 16 och det var inte enkelt då...vi talar om 1960....ensamstående tonårsmammor var inte vanliga...de stackare som hade "oturen" att bli gravida hade ju inte mycket att välja på...och tro nu inte att jag förespråkar abort, jag är snarare tacksam för att just abort inte "fanns" då...iaf inte lagligt...hade abort funnits så hade jag kanske inte funnits....inte för att min mamma inte ville ha mig men för att omgivningens tryck o förtryck var så hårt....unga mammor kunde då antingen resa bort innan graviditeten syntes o föda i hemlighet o sen komma hem igen som om ingenting hade hänt...men jag lovar...i de mammornas liv hade NÅGONTING definitivt hänt!!! Men, de var - av sociala skäl, omgivningens tryck mm, tvungna att lämna bort sitt nyfödda barn!!! Kan du känna smärtan??? Jag kan inte för mitt liv tänka mig att det finns något värre än den smärtan!!! Tänk att ha burit på ett litet nytt liv, en liten person, en människa i nio månader bara för att tvingas lämna bort babyn vid födelsen....

Ja, så jag föddes....och sen vet jag inte exakt vad som försiggick mitt första levnadsår, men jag bodde i alla fall kvar hos min mamma och mormor o morfar, men tydligen så bestämdes det att jag inte kunde bo kvar...varför vet jag inte, för nu när jag var född så var jag ju ingen "hemlighet" längre...men jag gissar att det ändå blev för svårt...vi hade ju inte heller det sociala skyddsnät som finns nuförtiden!! Vem skulle försörja mig o min mamma??? Ja...vem???
Så nån stans kring ettårsåldern flyttade jag till fosterhem och där blev jag också älskad o ompysslad och jag har förstått att man i hemmet gärna sett att jag stannat, men då, i början av sextiotalet, var det stor efterfrågan på svenska adoptivbarn, ännu hade vi inte sträckt oss utanför vårt lands gränser det blev vanligt först på sjuttiotalet, och eftersom de i mitt fosterhem av olika skäl inte ansåg att de kunde adoptera mig så fick jag flytta...
Flytten var helt oförberedd, för mig som var tre år och tre månader gammal, jag antar att min nya familj varit o hälsat på innan flytten, så kom då dagen för min flytt...
Hade någon förberett mig?? Nej!!
Hade någon ens sagt att jag skulle åka nånstans? Nej!!
Jag antar att man då ansåg att det inte var nån idé att prata med en som var bara tre år....för en treåring begriper ju inget....
Hallå!!! Jag kan berätta med säkerhet att man både minns, begriper och inte begriper både det ena o det andra när man är tre år!!
Oj oj...ja tillbaka till Midsommar....

Jag landade i min nya familj strax innan Midsommar när jag var tre år....just det minns jag inte....men jag minns när jag åkte i bilen från fosterhemmet, min "pappa" - som jag ju trodde var just min pappa - följde med i bilen, och i en gatukorsning sa han: jag ska bara köpa en tidning!! Och så försvann han....DET minns jag!!! Snacka om trauma!!! Och att jultomten aldrig varit särskilt populär....jag menar...alltid när tomten ska komma så går nån vuxen ut o köper tidningen....och då brukar det vara det sista man ser av den personen....
Midsommar....
Att ha blivit övergiven just innan midsommar har tydligen satt sina spår!!
Jag minns inte mycket av midsommarfirandet under min uppväxt, men i vuxen ålder har det alltid varit ångestfyllt...och så insåg jag till slut varför....
Då vet jag att jag tänkte: vad skönt!! Nu kan jag vara normal o fira midsommar som alla andra!!
Men....riktigt SÅ enkelt var det visst inte....det sitter som en tagg i min själ....en tagg som inte går att ignorera!!
Min älskade man har i alla år stått ut med mig o alltid sagt lugnt: det är som vilken dag som helst på året!! Du måste ingenting!!!
Men så enkelt är det visst inte heller....för hela Dj**a Sverige firar ju midsommar oavsett om du vill det eller inte!!
Det är folkdräkter, kransar, midsommarstänger, sill o nubbe precis överallt!!! Det går ju inte att blunda för midsommar!! Tro mig!! Jag har försökt!!

Så närmade sig årets midsommarhelvete....och jag tänkte att jag får väl blunda....med hela kroppen...
Men!! Vi planerade ingenting alls i år, förra året firade vi med dottern o barnbarnen, sen försvann de...vilket ju inte direkt gör minnena av midsommar något ljusare...
Inga planer i år!!
Så igår vaknade jag, ljus i sinnet, åt en god lyxig frukost, cyklade med hundarna och stack sen iväg för o handla en nödvändig detalj till toan som gått sönder...det är bra att ha gummipackning för det luktar bättre då!!
Kom hem, fyllde termosen m kaffe o packade fikakorg o hundväskan medan mannen lagade toan, sen drog vi till skogs med alla fyra hundarna för o spåra med dem!
Underbart!!!! Finns det nåt bättre än att ge sina hundar det de behöver....man får ju hundrafalt tillbaka i form av kärlek!!

Här sitter min älskade man o väntar på att spåret ska lägga sig så frun kan spåra med hundarna....igår la vi FEM spår till fyra hundar och alla löste uppgiften med BRAVUR!! T o m Britta som inte ens är fem månader tog sitt spår direkt!!!
Jag älskar det mina hundar gör för mig!!! Att ha hund är lite själviskt....men ändå inte...för JAG behöver GE för att FÅ!!
Men jag får reservationslöst!! Och visst jag får....men jag VILL ge!!! Jag vill GE!! Jag VILL!!
Kravlöst!!!
Precis så var min midsommar i år! Kravlös!
Idag - Midsommardagen - har mannen o jag varit ute o åkt motorcykel med två goda vänner, vi packade kaffe o äggmackor o drog ut i det sommarfagra Sverige, kallt!!! Svinkallt ute!!! Men i hjärtat är det varmt!!

Så midsommarångesten kanske ÄNTLIGEN lagt sig!!?? Jag vet inte....jag vet bara att just i år uteblev den helt o hållet!!
Glad!! Lycklig! Ångestfri!!! Hoppas på att kunna ta med mig den känslan till nästa år....

Min intention är att fortsätta vara LYCKLIG oavsett yttre omständigheter!!
Kärlek och respekt till er alla oavsett hur ni mår!!

Av Carry Jiewertz - 19 juni 2014 22:34

Kan man?? Nånstans inom mig så säger min inre röst: man älskar!! PUNKT!! När man älskar så älskar man utan förbehåll!!
Man kastar sig ut...utan skyddsnät!!!

Men vad gör jag när min kärlek bara ger smärta?? Nej nej!! Tro nu inte att det är trassligt mellan mannen min o mig ?? Det är stabilt!! I sommar är det 35 år sen vi möttes o föll för varandra, och på den vägen är det och jag vill inte ha det på nåt annat sätt!! Livet har gått upp och ner, vi har varit på väg att gå isär men på nåt sätt så har vår kärlek till varandra ändå alltid varit starkare, kärleken har segrat!!

Trots svek från den som borde stått oss närmast, den som vi alltid givit kärlek kärlek kärlek...
Hur ska jag våga älska?? Hur ska jag våga öppna mig igen?? När jag om o om igen blivit trampad på, krossad, spottad på...
Är det värt det? Att älska??
JA!!!!
Kärlek måste ändå alltid segra!! Kärlek måste vara värt allt...kärlek...bara kärlek....

Det är väl just det som är kärnan!!! Ord...ord kan döda, ord kan bygga upp, ord kan såra, ord kan ge dig styrka...men ord är ändå bara ord!!!
Jag hör inte vad du säger...för det du gör överröstar din ord!!
"Action speaks louder than words" Så är det ju!!

Jag vill leva mitt liv på ett sånt sätt så att det märks när jag älskar, för när jag älskar så vill jag göra det reservationslöst, utan begränsningar...och då hamnar ju mitt hjärta där ute...oskyddat...hur ska jag kunna älska utan att mitt hjärta krossas av hänsynslösa, själviska människor, människor som inte är kapabla till äkta kärlek...jo...jag behöver ha just den insikten att när en människa säger om o om igen: jag älskar dig...jag älskar dig...men...om jag inte ser handlingar som står bakom orden...då bör jag vaka över mitt hjärta...vara vaksam...utan att tappa fokus på kärlek!!
Oj oj ord!!! Så många ord!! Var o en av oss måste nog hitta vår egen väg till att våga älska, att våga riskera vårt hjärta...jag för min del tänker fortsätta älska även fast det ibland gör ont, ibland krossas jag av kärleken eller snarare av bristen på kärlek...
Men en sak är säker!!! Den som trampat på mig varje gång kommer inte in i mitt liv igen!! Nu har jag fått nog i just den relationen...eller snarare brist på relation....
Nog om detta, nu är det över för min del!

Men älska ska jag göra - igen och igen och igen....
Och!!! Action speaks louder than words!!! Kom ihåg det!!

Av Carry Jiewertz - 15 juni 2014 19:32

Ja vet ni livet...det där som händer medan vi är upptagna av annat..det går inte i repris!! Tack och lov!!!
Eller har du ett liv som i allt är perfekt o alldeles underbart??
Ja om jag skulle tro alla statusar på Facebook och budskapet i en del bloggar jag kikar in på lite då o då så är det nog så...alla ni ANDRA har perfekta liv!!!

Vad gör jag för fel då??? För mitt liv är ju inte perfekt!! Inte ens i närheten...och där stannar jag en stund....

Perfekt liv!!!
Finns det verkligen någon som tror att det ens existerar??

Ja tror du det så ber jag att få beklaga!!! Va???? Vad menar jag??? Jo för om du anser att du har ett perfekt liv så är du antingen:

En lögnare
En psykopat
En mytoman
En utan någon som helst verklighetsförankring
Väldigt naiv o blåögd
Totalt blåst....bombad....ja du vet...

Jag tror inte att DET PERFEKTA LIVET ENS EXISTERAR!!!
Och NEJ jag är inte negativ eller deprimerad....jag är realist!!

En realist vet hur livet är OCH väljer att leva det!! Trots att det går både upp och ner!!

Livet KAN va en dans på rosor!! Det är underbart, ljuvligt o fantastiskt men även taggigt o eländigt!!
Jag beskar min rosbuske för ett tag sen o jag kan med säkerhet säga att taggarna var de som märktes mest!! Visst var rosenknopparna underbara...men taggarna!!! De tog över!!! Ändå älskar jag min rosbuske!!! Och vårdar den...lite slarvigt men ändå....

Livet går ju upp och ned, ibland upplever vi att det är väldigt mycket ned...men så...när vi kommit en bit till...fått perspektiv...då DÅ ser vi att livet faktiskt var BRA!!! TROTS ALLT!!

Jag är inte en person som ger upp i första taget!!! Jag håller fast! Jag kämpar! Jag stångar mig blodig!!! Jag kör på!! Men! Ibland måste man helt enkelt inse att NU ÄR DET NOG!!! NU är det dags att gå vidare!!
DET är inte lätt!!! Det är många många gånger så mycket enklare att kämpa på, att slåss mot väderkvarnar...ja du fattar...men allt som oftast kommer vi till en punkt där det inte går längre!!

Ger jag upp då??
Nej!!
Men jag går vidare!! Jag tar tag i mitt liv och GÅR VIDARE!!

Ibland beskriver jag hur livet är utifrån en hanhunds sätt att handskas med det! Vad gör hanhundarna när de möter motstånd...eller...hmm egentligen när som helst...
Jo...de PISSAR PÅ DET OCH GÅR VIDARE!!!
Respektlöst?? Ja...kanske kan det uppfattas så...men för egen del handlar det om att överleva!!!

Att inte låta sig bli trampad på om o om igen av samma sketna människor!! Att sig ställa sig upp medan det fortfarande är möjligt och säga: NU ÄR DET NOG!!! NU GÅR JAG VIDARE!!
Och nej...du som nu tror att det är ok att göra så vid minsta motstånd...tänk efter nu!!! Var lite smart!!! Det är inte det jag talar om!!!
Vissa saker måste man kämpa för...men allt har sin gräns!! Och jag är ju värd så mycket mer än den skit som en del kastar....jag har ett VÄRDE!!! Inte pga prestation!! Inte pga vad jag betytt tidigare utan bara för att!!! Bara för att jag faktiskt finns och andas och är till!! Jag ÄR värdefull oavsett....
Och när jag inser det så kan jag också få kraft att resa mig, att göra som fågel Fenix, resa mig ur askan och flyga igen!!!
Och alltid retar det någon!! Hi hi

Jag önskar att jag kunde förmedla något av den styrka jag funnit i den sanningen, sanningen att jag är värdefull oavsett!! Jag önskar jag kunde förmedla det till dig som just nu kämpar, som är nedslagen, som tycker att livet är piss pga hur andra behandlat dig!!
Jag önskar att du orkade ställa dig upp och att du vågade ropa ut: JAG ÄR JAG!!! OCH JAG DUGER!!!!
Nog är nog!!! Ta inte mer skit!!! Stå upp! Var den du är tänkt att vara!!! Var dig själv!!!

Och glöm inte att det fortfarande finns människor som älskar...just DIG!!

Av Carry Jiewertz - 14 juni 2014 21:45

Jösses vad jag är trött på lögn just nu!!
Trött på manipulation, trött på människor som manipulerar o även trött på att bli manipulerad...
Nej nej!! Jag blir inte så lätt manipulerad!! Men visst faller man ibland!!
Läste nyss en artikel i en dagstidning (inte en sån där med en massa skvaller utan en regelrätt dagstidning) om en dansk "profet" som kom till Sverige med ett budskap...ge mig pengar!!!! Gud säger ge mig pengar!!! Och det finns tydligen människor som tror o lyder....och jag blir...upprörd...chockad...arg...och frbnnd...över att det fortfarande finns folk som går på den sortens manipulation!!
Och vet du!!! Det svåraste som finns är när man - som jag - ifrågasätter människor som bestämt hävdar att Gud har sagt!!! Hur!!?? Hur...ska jag...lilla människan...våga ifrågasätta...jo men ser du!!! Jag ifrågasätter inte Gud!!! Jag ifrågasätter människor o deras motiv!!
Så mycket enklare!!! Och mindre tabubelagt!!! Ändå finns det folk som bestämt säger: vad roligt det vore om den här personen kom hit så vi fick lyssna till honom/henne....
Gahhhhh snälla!!! Hur svårt kan det vara att våga vara kritisk???
Väldigt!!! Väldigt svårt!!! För ser du!! Det är inte OK att vara kritisk i de här sammanhangen!! Jaha...men när jag annars läser dagstidningen...om politik, om elände, om krig om diverse olika otäcka händelser....när jag läser om människor som blir utsatta för övergrepp, manipulation, hat mm utan att religionen är inblandad...eller kanske snarare att MIN religion inte är inblandad...DÅ!! Precis DÅ är det visst OK att vara KRITISK!! Öh????

Släpp loss sanningen!!!! Sanningen sätter oss alltid fria!!! Oavsett!!! För sanning är sanning utan att vara beroende av människor!! Utan att manipuleras o föras bakom ljuset!!!
Men...säger någon, det finns alltid två sidor av myntet...man kanske får ta det onda med det goda...hmm...näää...om jag måste tillåta ondskan för att få del av det goda, det positiva...då kan det ju kvitta!!! Ja!!! Då kan det kvitta!!
Alldeles för många människor oroar sig dessutom för vad det innebär, vad det skulle få för konsekvenser om jag står upp för sanningen!!!

Sluta oroa dig!!! Sanningen gör dig fri!!! Var inte rädd för sanningen!
Har du människor i din närhet som:
Ljuger...omså "bara" för att framstå i bättre dager
Manipulerar för att även då framstå i bättre dager
Döljer sanningen för dig, för att framstå i bättre dager
Undviker dig när du säger sanningar...för då kanske du ser dem som de är
Ja du fattar!!!
Lögn blir aldrig sanning även om man slår in den i en vacker förpackning!!!
Lögn är lögn!!!
Och jag hatar lögn!!! I alla former!!!

Kan man ljuga av kärlek!!?? Kan lögn vara kärleksfullt?? Nej!!! Nej nej nej!!! Lögn är lögn och kan aldrig leda till kärlek!!
Så!!
Stå upp för sanningen!!! Oavsett om den är politiskt eller religiöst korrekt!

Skapa flashcards