Jag tycker det är sorgligt när en människa inte kan se någon annan utväg än att ta sitt liv ??
Och NEJ det är inte sorgligare för att det är en s k "kändis" som väljer den utvägen...men självklart rör det upp, rör om, får mig att tänka...
Vad?? VAD?? Kan få en människa att som en sista desperat handling välja att avsluta sitt liv för egen hand??
När jag gick i väggen...dvs drabbades av en utmattningsdepression så satte det ju tankar, känslor mm i rörelse...jag har under åren mer eller mindre tvingats att prova olika sorters mediciner för att försäkringskassan "krävt" det trots att min läkare sa: NEJ NEJ NEJ!!! Men...jag var tvungen att utsättas för ny medicinering...vad blev följden?
Jo!! Jag fick varenda biverkning som var listad i bipacksedeln: panikångest, självmordstankar, hallucinationer, hjärtklappning, svettningar ...osv osv
Jag minns en kväll när jag låg i fosterställning under köksbordet o bara krampade....ja nu lämnar jag ut en del av mig själv som jag vanligtvis inte gör...men så illa var det!!! Men så illa var det inte innan medicineringen!! Men utifrån det så kan jag absolut förstå att man kan tycka att självmord är den enda lösningen...den enda utvägen...vad hade hänt om inte mannen min funnits där vid min sida, kunnat hålla min hand, badda min svettiga panna, lla om mig när ångesten slet i min själ...ja jag vet inte...och jag vill faktiskt inte veta...
Men DET vet jag!! Självmordstankar är inte att leka med!!!
Finns såna destruktiva tankar i ditt liv så sök hjälp genast!!! Oavsett orsak!!! För att ta sitt liv är inte en lösning!!
Varför??
Jo!!
DU kanske slipper undan just nu....men...alla som lämnas kvar, som måste möta sin egen ofullkomlighet, sin otillräcklighet, sin oförmåga att finnas till hands...

För jag tror faktiskt att i stort sett alla har någon/några som faktiskt bryr sig om!!! Som älskar!!! Även fast det inte känns tillräckligt...men...

Så GE INTE UPP!!
Jaha...enkelt för sig o säga säger du...nä...det är ju inte det!!!
Jag har gått igenom det mesta i livet...och lever fortfarande...och mår OK!!
Jag övergavs som barn
Jag bodde i fosterhem
Jag flyttades
Jag skrek i ett halvår
Jag överlevde...
Jag lärde mig ÄLSKA
Jag blev ÄLSKAD fast jag inte tyckte jag förtjänade att bli älskad...
Jag sträckte ut mitt hjärta och det blev krossat...en gång...två gånger...tre gånger av en o samma person...jag överlevde det med
Jag älskar fortfarande....
VARFÖR??
Jo för att KÄRLEK är STARKARE än HAT!!! ALLTID!!!
Glöm inte det!!!
Det finns kärlek...nånstans...den kanske är dold...men den finns...
Och till oss som överlevt vill jag säga::

ÄLSKA
ÄLSKA
ÄLSKA
ÄLSKA

GLÖM ALDRIG ATT ÄLSKA!!!
Alla behöver kärlek och alla kan ge kärlek på ett eller annat sätt!!

Du som kämpar med självmordstankar, depression, ångest mm SNÄLLA!! Sök dig till kärleksfulla stöttande människor! De/Vi finns!!

Ja! Jag sörjer att en god, humoristisk, glädjespridare människa valt att avsluta sitt liv!!! Men han är inte viktigare än dig o mig!!! Glöm inte det!!
Depression måste alltid tas på djupaste allvar!!

 

Stina

17 augusti 2014 18:20

Känner igen en del av det du skriver om depression. Har själv varit sjukskriven ett år för det.
En fruktansvärd kännsla som jag inte önskar någon annan.
Jag har inte blivit den jag var innan jag var "sjuk" och tror inte jag någonsin kommer att bli "gamla " Stina igen.
Det kom något gott ur det iallafall. ....
Jag har lärt mig att säga ifrån och prioritera.
Tyvärr valde jag bort några " vänner" åxå
och det var några energitjuvar.
Ha det gott Carry förstår att du har många goda vänner runt dig å det är bra.
puss å kram Stina ;)

Carry Jiewertz

17 augusti 2014 21:00

Energitjuvar ska man välja bort!!! Inte bara när man mår dåligt utan även när man mår bra...för rätt som det är har man en svacka o möter nån som sänker en effektivt - kram Stina!!

 

Camilla

18 augusti 2014 07:52

Jag har också varit sjukskriven en längre tid för depression när jag gick in i väggen och det var /är fruktansvärt jobbigt men att ta hjälp och verkligen förstå att jag behövde den var en stor läkande del i det hela . Du måste vara mottaglig för hjälp och se en utväg, nära och kära är en stor hjälp och behövs i läkandet. som du skriver att kärlek är viktigt att få vara älskad är stort . Kram till dig Carry

http://www.gillans.dk

Carry Jiewertz

18 augusti 2014 08:20

Tack och kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra året bestämde mannen min o jag oss för att det var dags att skapa nya traditioner. Vi hade haft några tuffa år med krossade drömmar och föhoppningar men vi hade ju - som vi alltid gör - rest oss och hämtat styrka i varandra o kunde fortfarande...

Kollar nån random såpa...och hon säger: jag vill att du ska veta vem jag är.... han säger: jag har aldrig mött min far... OCH det drabbar mig...som ett slag mitt i solarplexus!!! POW!!!! Jag VILL att du ska veta VEM jag ÄR!! Jag har ALDRIG mött...

Funderar lite...som vanligt....funderar över attityder som icke överviktiga har mot överviktiga.... Är man LAT för att man är överviktig??? Har man ingen KARAKTÄR när man är överviktig?? Är man MINDRE VÄRD när man är överviktig??? Ja Ja...jag...

Jag har växt upp i en frikyrklig miljö... Fått "frikyrkliga" värderingar... På gott och ont... Men det jag fick med mig var detta: ALLA!!! Precis ALLA!!! Är lika mycket värda!! Oavsett hudfärg...bakgrund...religion...ja du fattar... Just DÄRFÖR s...

...läser en artikel i M Magasin om "Barnbarnsprat" och den slår mig mitt i Solarplexus!!! Alla blir väl glada över BARNBARN!!?? Jo...fast....alla får inte barnbarn...och en del som fått "barnbarn" förlorar dem...förlorar dem pga föräldrarna......