Jo det namnet växte jag upp med....
När jag var drygt tre år så flyttades jag från min fosterfamilj i Södertälje till min blivande adoptivfamilj i Linköping, där väntade två äldre syskon, Ulf o Marie och så här i efterhand så inser jag att de väntade på en Betjäntlarv!! He he nä....det gjorde de ju inte...men det var det jag blev....jag tror uttrycket kom från nån sagobok...kan inte få nån träff på Google...men Betjäntlarv var vad jag blev...tills jag en dag satte ner foten o sa: NEJ!!! Du får hämta själv...du får...du får...för jag ska inte!!
Jag tror alla storasyskon "kör" med de yngre...jag vet att min man som först är s k sladdbarn eftersom hans bröder är 13, 11 och 7 år äldre...o så dog mamman tyvärr men pappa Melker hittade en ny kärlek o så föddes två älskade yngre systrar. Gissa om Gunno tog igen sina år som betjänt...systrarna fick nog ligga i ordentligt....
Vad det innebar för mig att flytta när jag var tre o ett halv nästan ska jag inte gå in på igen...du får söka dig bakåt i bloggen så hittar du det!!
Betjäntlarv....
Jo...jag kördes med och jag gillade det, för då hörde jag ju hemma nånstans...nån brydde sig tillräckligt för att köra med mig...
Fattar du hur tragiskt det är egentligen??? Fattar du att det idag finns såååååå många barn som har det så...som desperat längtar...söker efter nånstans att höra hemma!! Det i sig får bli ett eget inlägg senare...
Ok...tillbaka till Betjäntlarven Carry....
Jag minns somrarna på vårt sommarställe Brogården, min syster o jag byggde kojor lite här o var, vi tältade under äppelträden, vi cyklade till Lillsjön o badade, vi stal pengar ur mammas portmonnä för o köpa godis, vi övade på svordomar när vi inte trodde nån hörde som kunde skvallra...vi hade helt enkelt underbara somrar...storebror Ulf är sex år äldre än mig o hade troligen andra intressen än att valla småsystrarna....fniss...
Jag minns att vi - Marie o jag - var i kohagen uppe i ett stort träd där vi för tillfället hade vår hemliga klubb...på avstånd hör vi mamma ropa: MARIE! MARIE!
Varpå Marie säger: Carry hoppa ner o spring hem o kolla vad mamma vill....
Japp...jag hoppade ner mitt bland flocken av kossor - som jag inte var rädd för utan älskade reservationslöst - sprang genom kohagen hem...andfådd frågar jag mamma: vad vill du? Jag vill att Marie kommer blev svaret...så...jag kubbar över taggtråden, genom kohagen, klättrar upp i trädet o säger...ännu mera andfådd: mamma vill att du kommer....
Ja du fattar...jag var yngst...jag fick bra kondition!!
Men nu!! Plötsligt är jag storasyster!!! Ja ja inte sååååå plötsligt, min lillebror Peter hittade mig när jag var 25 år och sedan dess har vi haft kontakt, de första åren var det si o så med kontakten från min sida...jag var inte redo...kändes som att jag svek min familj som jag växte upp med...ville inte göra mamma ledsen...inte såra...jag ville vara till lags...anpassa mig...typ fortfarande vara Betjäntlarv fast på ett annat sätt...
Men efter ett tag så kändes ändå det biologiska arvet viktigt, så Peter o jag o hans familj började träffas lite mer regelbundet...fast oregelbundet...å så fick jag kontakt med syster Eva o hennes helbror Åke o så småningom Anders....som nu kommer på besök imorgon med sin fantastiska fru Ingela.
Blodsband!!! Fattar ni!! Blodsband!!! Har ju inte haft förmånen att få egna dvs biologiska barn - gott om barn har jag ändå - men jag har ju aldrig upplevt blodsband....
Starkt!!! Omvälvande!! Slår omkull en helt o hållet!!
Alla ni som växt upp med biologiska föräldrar o syskon kan nog inte förstå!!! Du som adopterad som fått biologiska barn kan nog inte heller förstå...eller så gör du det, just för att du drabbas så av kraften i blodsbanden!!
Jag har alltså inte haft vare sig det ena eller det andra!! Men nu!!!
Jag har fått allt! Ja så känns det!!!
Jag har vuxit upp omgiven av kärlek, önskad o efterlängtad, jag har fått kontakt med mina rötter...o känner mig önskad o älskad även där!!
Så jag har fått allt!!
Och äntligen!!
Äntligen kan nån annan få va Betjäntlarv!!! Hehehehehe
För jag är storasyster nu!!