....och det värsta borde ju lagt sig...eller...
Nu tänker jag va lite obekväm...igen...
Jag kan aldrig ALDRIG tänka mig att vara en del av ett sammanhang dvs förening, gemenskap, arbetsplats...där männsikor i ledande position, vare sig det är styrelse eller chef, beter sig som svin...jag var del i ett sammanhang där det mesta gick åt pipsvängen om du frågar mig...jag blev obekväm o sa va jag tyckte så då slutade man hälsa på mig...ja ja just det är historia...men nu hör jag att jo..människor förändras...det går framåt...det blir bättre...men! MEN!! när människor har kapats jäms med fotknölarna ja då kan det väl bara gå framåt...bara bli bättre...eller??!! Det är MIN subjektiva åsikt! och min subjektiva åsikt är oxå att det finns en gräns för vad som är ok...
Sanningssägare behövs!! Alltid!! Men sanningssägare är ju per automatik obekväma...
Problemet, som jag ser det, är att ju längre man är kvar i ett sjukt sammanhang desto svårare är det att behålla skärpan, att verkligen SE!! Man kan intala sig att man stannar kvar för att man har en uppgift - och lyssna nu!! Jag dömer inte den som stannar, på samma sätt som jag hoppas att inte bli dömd för att jag gick...
Gick varifrån undrar du? Hela mitt liv har jag varit en del av ett kyrkligt sammanhang i en eller annan form men nu har jag fått nog!! Inte av Gud! Han är - enligt mig (fortfarande subjektivt) - GOD!! Människor är onda!! Och jag har fått nog av just människor, som sviker, går bakom ryggen, hugger ner o lemlästar...och NEJ!! Ingen har huggit just mig i det här sammanhanget, men det räcker ju att vi öppnar tidningen så ser vi vad religion o religiösa ställer till med...och fortfarande...det finns självklart bra människor i alla sammanhang!!
För många många år sedan arbetade jag på ett litet företag där chefen var allsmäktig och när vi anställda försökte samtala om bättre villkor så fick vi slängt i ansiktet att det fanns gott om arbetssökande och att dörren var där!! Frågan var då: stanna kvar o försöka få till förändring eller söka mig vidare....jag sökte mig vidare...ibland känns det inte som att det ens är lönt att försöka...
Känner du att du sitter fast i ett sammanhang där du inte kan eller ens FÅR utvecklas så GÅ!! Gå o se dig inte om!! Ibland är det enda lösningen!! Tänker du att du ska vara kvar för att du kan bidra till förändring så var kvar, men var vaksam...det är lättare än man tror att bli påverkad...
Och för dem som blivit utsatta för dåligt ledarskap/chefskap...beräkna kostnaden!! Är det värt det att vara kvar?? Eller behöver du gå vidare för att överleva??? För!! TIDEN LÄKER INTE ALLA SÅR!!! Inte ALLA!!