Alla inlägg under november 2014

Av Carry Jiewertz Larsson - 29 november 2014 20:41

Ja saknaden har drabbat mig på flera plan i veckan...
Två av barnbarnen har fyllt år...och...visst ja...de är ju inte våra barnbarn längre eftersom deras mamma valt bort oss :-(
Men älskar gör vi fortfarande...saknar gör vi...längtar gör vi...önskar att det vore annorlunda gör vi...så: Fredj och Adam! Grattis på era födelsedagar <3
Vi älskar er!!
Och Ihab!! Älskar dig också så klart! Du och Britta fyller ju år på samma dag!
Saknad!!
Sorg!
Längtan!
Vanmakt!
Fyller mig just nu! Vissa dagar är sämre än andra!
Dennis, som var dotterns och pojkarnas favorit, sörjde faktiskt när de försvann! De andra hundarna brydde sig nog inte men ljuvliga Dennis han undrade var de blev av :-(
I veckan som gick har sex av Dixies sju valpar flyttat till dina nya familjer. När dagen kommer och de ska flytta så är jag noga med hur det ska gå till...formad som jag är av min egen flytt som treåring så är jag noga med att förbereda dem och även mamman. När det är dax så tar jag valpen i famnen, sätter mig på huk hos Dixie och berättar att nu ska X flytta, så säg hej då...Dixie brukar nisa lite på valpen och det är som att hon förstår!
Men så igår var det dags för Dennis att flytta, min älsklingspojke...
Men...Va....Skulle Dennis flytta??
Ja!! Han har mått så dåligt!! Han kastrerades för snart två år sedan men fattade visst inte det...driften och stressen fanns kvar...han mådde skitdåligt under mina tikars löp och de har inte synkat löpen...
Så...jag har letat efter ett nytt hem åt min lille prins...
Igår flyttade Dennis till ett härligt par i ÖsterNärke och vi hoppas att det ska gå bra...han behöver ju bli älskad, ompysslad, få all uppmärksamhet...

Dennis!!! Vi älskar dig tro inget annat!!
vår kärlek räcker till för både små pojkar på två ben och busiga pojkar på fyra ben!!

ANNONS
Av Carry Jiewertz Larsson - 11 november 2014 22:24

i natt drömde jag...och jo...jag drömmer typ varje natt...men ibland tenderar drömmarna att stanna även efter att jag vaknat...
I natt drömde jag att jag mötte den person som sårat mig mest...inte bara en utan åtminstone tre gånger...och då pratar vi inte om att såra nån lite...det är riktiga svek jag talar om!!
Nåja...
Jag mötte henne i drömmen...jag hade alla mina valpar så det var ju nutid! Men ändå dåtid...vi åkte bil...valparna var med...och pojkarna...plötsligt var vi i mitt föräldrahem...och hon hade lagt valparna i trappan upp till övervåningen....jag blev galen...för valpar på sex veckor ska inte vara i en trappa!! Sen var vi på Shanghai...min favvo asiatiska restaurang i Örebro...valparna var med...sen åkte vi bil igen o jag blev - äntligen - arg!! Arg över sveket!! Arg över att hon försökte nästla sig in igen...jag sa ifrån!!! Sa att DU lämnade oss!! Så du kan inte komma tillbaka...men...gråt...gråt... (Jo jag drömde fortfarande) men jag var tydlig: NEJ!! DU!! Övergav oss!! Ta konsekvenserna!! Oavsett hur mycket jag älskar dig o pojkarna så är sveket den här gången alltför stort!!! Jag kan inte längre!! Det går inte!!!
Jag gråter...jag sörjer...och jag vet att det bara var en dröm...men ändå känns det som att jag - äntligen - gjorde ett avslut!!
Men pojkarna!! De har ju inte valt det här...de är ju oskyldiga...tror de att VI inte vill träffa dem??!! Det är ju en lögn!!! Och jag gissar att det är den lögnen de presenteras...och jag hoppas att de så småningom gör egna val!! Och frågar...söker...ifrågasätter....vågar ställa frågor...
Om ett par veckor fyller de två yngsta år...och jag vill ju finnas där för dem...uppvakta dem som jag alltid gjort...

Ja ja...om att skriva brev...eller inte...
Jag tänkte skriva ett brev...om att människor inte är utbytbara...inte är handelsvaror...inte kan dumpas som avfall...

Jag förstår fortfarande inte hur man en dag kan bestämma sig för att dumpa sin familj...den familj man tillhört...trots kamp o motstånd så har den familjen funnits där...och trots att man valt bort familjen en...två gånger så har den familjen ändå funnits där...älskat...stöttat...bidragit...både med saker o ekonomiskt....och NEJ!! Det här handlar inte om ekonomi!! Men i en familj så bidrar man med det man kan!! Man stöttar...man oroar sig...och om man ser att situationen går åt skogen så agerar man!! För barnens skull!! För familjens skull! Man agerar!! Och förväntar sig inget i gengäld!!! Definitivt inte dörren i ansiktet för att man agerat för att rädda sina älskade från en våldsam släkt!!
Men så blev det!! VI blev skurkarna...för att vi agerat för både barnens o mammans bästa...för att vi samarbetat med myndigheterna...
Jag försökte kommunicera...till ingen nytta...jag pratade med myndigheterna som sa att hmm nån borde förklara att privatpersoner inte kan få barn omhändertagna det är alltid myndigheternas initiativ!!
Ja ja men fattar man inte så fattar man inte...och vi kan inte göra mer...mer än att sörja...sörja de relationer som vi haft närmast oss...de relationer vi levt för...helhjärtat....
Vi älskar fortfarande!!! Helhjärtat!! Det gör ont att älska!! Men vi har inget val!! Kärlek är inget man väljer!! Kärleken kommer och tar man emot den så lever man med den...andas den...man kan inte välja bort kärlek....
Min slutsats! Om man väljer bort kärlek så vet man inte vad kärlek är...så tragiskt!! Alla borde få uppleva o få möjlighet till ovillkorlig kärlek!!

ANNONS
Av Carry Jiewertz Larsson - 9 november 2014 18:10

Idag är det visst World Adoption Day och för er som inte visste det så är jag adopterad, på 60-talet var det kö för att få adoptera och då hade vi ännu inte sträckt oss utanför Sveriges gränser...så mina äldre syskon o jag är alla adopterade o födda här....så småningom blev det svårt för ofrivilligt barnlösa att adoptera svenska barn så vi öppnade upp för utlandsadoptioner!! BRA!! Alla barn förtjänar kärleksfulla familjer!! Som vuxen valde vi att sträcka oss ut o ta emot barn...som av en eller annan anledning behövde ny familj, eller bara extra stöttning av en extra familj...vi trodde att barnet vi tog emot helhjärtat när vi fortfarande var väldigt unga skulle fortsätta bli en del av våra liv...men livet blev inte som vi hoppats....allt vi satsat...allt vi investerat av tid...kärlek...engagemang...slängdes på soptippen...men vet du!!! Vi är inte skräp, bara för att någon avvisat vår kärlek så är vi inte skräp!
Så idag vill jag uppmuntra er där ute till att våga sträcka er ut...våga öppna era hjärtan o era hem...våga bli sårbara...för även om det ibland känns som att man blir krossad...söndertrasad så är det värt det!!!
Barnen som vi tog emot för drygt 14 år sedan...som då var små...är alla vuxna nu och glädjen i att de fortfarande kommer o hälsar på...tar med pojk- och flickvänner o kommer...det betyder allt!!! ALLT!! Kärlek föder kärlek...och även fast det finns såna som inte förstår kärleken så fortsätter vi att älska!!
Kärlek är det enda som kan förändra den här hårda o kalla världen vi lever i!!

Här är jag innan jag flyttades från mitt fosterhem i Södertälje till mitt nya permanenta hem i Linköping. Jag har inte många foton på mig som litet barn innan sista flytten...

Enda bilden jag har från mitt biologiska hem...så glad att jag i vuxen ålder fått lära känna mina yngre syskon, dvs vi har samma mamma, men jag är också tacksam över att jag fick ett kärleksfullt hem som treåring, två äldre syskon - som visserligen körde med mig...men...hi hi...
När livet tar emot....så tänker jag tillbaka o minns allt som jag faktiskt är tacksam över!!
Och jo...att bli sviken som barn satte sina spår....men att bli sviken av sitt "barn" som vuxen var ännu värre...jag förstår fortfarande inte riktigt...kommer nog aldrig förstå...men det är som det är och jag kan ju inte ändra på det hur mycket jag än vill....kärlek känner jag fortfarande även om den ibland blandas upp med andra känslor....men kärleken måste alltid segra!!
Så nånstans tänker jag...vi borde bli bättre på att visa kärlek!! Alltid!! I alla lägen!!!

Av Carry Jiewertz Larsson - 6 november 2014 21:56

ni vet sånt där man får på köpet bara av att leva....
De senaste åren har jag lärt mig detta:

Var kritisk...men älska
Våga ifrågasätta...men älska
Säg ifrån....men älska
Var ärlig....men älska
Älska....älska...älska...oavsett....
Livet...du vet det där som händer medan du är upptagen med allt annat...kommer inte med några garantier...det enda vi kan va säkra på är att vi nån gång ska dö!!
JO!! Så är det!!!
Vi föds.....vi lever - på ett eller annat sätt - och vi dör - på ett eller annat sätt...
Men jösses så nattsvart du är nu då...tänker du...men NEJ!!
Livet!! LIVET!! Är det som sker...mellan ruta ett o ruta....och det blir vad vi gör det till!!
Du och jag styr!!! Ingen annan!! Oavsett vad andra människor, religioner, filosofier, livsåskådningar vill säga så är det DU/JAG som formar livet!! Och är ansvariga för hur det levs!!
Hörde av en vän idag som gick in på Ica o handlade o passade på o köpa lite basvaror till kvinnan som satt utanför med sin mugg...DET är kärlek!!! DET är omtanke!! Jag lägger gärna mina mynt o även sedlar i muggarna när jag passerar, passar på att se dem i ögonen o säga HEJ!! Dvs HEJ jag SER dig!! Alla behöver bli sedda!! Det är nästan så att jag hoppas på att någon annan shoppare ska gå på mig o såga att jag inte borde...bara för att jag faktiskt vill säga att vad jag gör med MINA pengar är MIN ensak...jag lägger mig inte i vad DU gör!! Det gör inte ont att skänka från mitt överflöd...men nästa gång tror jag att jag ska handla nödvändigheter o ge...
Ja ja...erfarenheter...jag har lärt mig att även fast jag gått på riktiga käftsmällar från människor jag älskar så är det ändå rätt att älska!!! Det är ALLTID rätt att älska!!! Jag menar...utan kärlek...vad är vi då?? Ingenting!!! Bara tomma kärl som skramlar....
Så trots att jag blivit sviken...bedragen...trampad på...förtalad...så tänker jag fortsätta ÄLSKA!!! Varför?? För att jag KAN!!! För att jag VILL!! För att KÄRLEK är vad världen behöver!!

Av Carry Jiewertz Larsson - 4 november 2014 21:35

....eller barn....
Ja jösses!! Nu undrar du va!!
Så här är det!! Jag föder upp hundar...dvs valpar...
Och då är det NOGA!! NOGA!! Ja!! NOGA! Jag som uppfödare har en massa regler o förordningar som jag måste följa om jag vill vara seriös...vill hålla mig till lagen...och det vill jag ju!! SJÄLVKLART!!
Till skillnad från de som ägnar sig åt blandrasuppfödning så måste jag - och VILL! Hålla mig till de regler som Svenska Kennelklubben satt upp!! Jordbruksverket har också en hel del regler vad gäller hundhållning...
Besvärligt??
NEJ!! Inte om/när jag vet vad som gäller!
Som uppfödare ser jag självklart till att veta vad som gäller o håller mig till det!! Om inte kan jag lika gärna lägga ner...
Ibland funderar jag...ni som tar en kull valpar för att ni har en gullig tik...och oj där är en gullig hane...så då får de para sig o så ser vi hur det går...och sen hoppas man på o kunna sälja dem o tjäna lite pengar!
Mhm...jag som uppfödare inom SKK måste...ja!! MÅSTE!!
Dels betala för att få kennelnamn registrerat, jag bör meritera min tik på något sätt (där kanske vi har olika synsätt på vad meriteringen bör bestå av, men på nåt sätt bör jag ju VETA att min blivande mamma och den blivande pappan så klart är lämpliga avelsdjur)
Jag måste låta både tiken o hanen undersökas av veterinär utifrån om det finns sjukdomar i rasen...i mitt fall som föder upp dvärgschnauzer så måste både tik o hane ögonlysas...när valparna är födda ska de registreras...dvs få sina namn i stamtavlan...
När valparna är födda så ska de försäkras, en valpkullsförsäkring som jag som uppfödare tar, de ska innan de kan levereras besiktigas av veterinär, chippas, avmaskas regelbundet, stimuleras, socialiseras...osv...dvs det är en massa jobb..utan att veta om det blir någon såld...det är ett risktagande...självklart!! Men!! Det är värt allt!!! Att få följa valparna från parning...jag märker att tiken är dräktig...jag följer tikens stadier...hon blir illamående...sväller...sväller...och sväller...och så går vattnet....och då gäller det att va förberedd...ha allt på plats!!
Valplådan klar? Check
Trasor...handdukar...lakansbitar...fällar... Check
Våg? Check
Papper o penna? Check
Handskar? Check
Glidslem? Check
Märkband? Check
....ja en hel massa saker...check!!
Jag ser alltid till att ha någon vid min sida som hjälper till, som kan anteckna...anteckna födelsetid...kön...om efterbörden kom...var valpen pigg....vilken färg den får på bandet...osv...ja det är en del att tänka på...det är verkligen inte BARA att få en valpkull...

Jaha....föda upp hundar...eller barn.....hur tänkte jag där??
Jo...man föder ju inte upp BARN....MEN nånstans tänker jag att man som blivande förälder borde ha lite av samma tänk som en seriös hunduppfödare!!
Oj oj oj...hur tänkte jag nu...jo...det kan ju va så att eftersom jag inte fött...FÖTT!! Barn så borde jag hålla käft...MEN!! Erfarenhet har jag ändå!! Jag har haft förmånen att få vara en del av en hel drös barns liv...närmare bestämt NIO barn...och några till...hur då?
Jo mannen o jag har sedan 1987 varit familjehem eller kontaktfamilj....och...jahadå...DÅ måste man också rätta sig efter regler...följa någon annans regelverk....inte helt enkelt....men NÖDVÄNDIGT!!! Absolut NÖDVÄNDIGT!!
Men...hur kan det va....om jag som HUNDuppfödare....familjehem....kontaktfamilj....må
ste följa regler...lagar...men...inte annars....dvs...om jag har turen....förmånen....oturen....ja du fattar...enligt mig så är man lyckligt lottad om man får barn...det är ju ingen rättighet!! Om man då får barn....måste man inget då??
JO!!! Man måste!!! Man måste:
Älska
Vårda
Ta ansvar för
Ge upp sitt eget liv för.....
Det är en hel del måsten....men när jag läser tidningen...ser på nyheterna...så blir jag bekymrad...brott mot barn jämställs med ekonomisk brottslighet...inbrott...rattfylla...ja ja jag kommer inte riktigt på vad mer...men!! Hmm...jaja jag kanske svävar ut lite nu...men om jag som hunduppfödare MÅSTE hålla mig till en massa regler mm HUR kan det komma sig att typ vem som helst kan "föda upp barn"
Oj oj ja nu stack jag ut hakan lite längre än jag tänkt...men!! HUR kan - oavsett hur mycket jag älskar mina hundar, och JA!!! Jag älskar mina hundar - hur kan det vara så att hundar kan kräva mer lagar o regler än barn???
Mer kärlek...mer kärlek är visst alltid svaret!!

Av Carry Jiewertz Larsson - 2 november 2014 20:16

jag har gjort en resa de sista åren, både på in- och utsidan...förändrats...enligt mig till det bättre...
För sju år sedan gjorde jag en Gastric Bypass operation, dvs en överviktsoperation.
Den gick bra och jag rasade i vikt...men jag mådde ändå inte bra....fick blodsockerfall dagligen men trodde att det var så det skulle vara så på nåt sätt accepterade jag att jag aldrig kunde gå någon stans utan en banan i fickan...livet begränsades på så sätt att jag alltid var tvungen att planera minutiöst om jag skulle någonstans...att gå en långpromenad med hundarna var inte enkelt...vet inte hur många gånger jag ringt i panik till Gunno för att jag sitter i ett dike o skakar o kan inte gå....livet blev inte som jag tänkt mig...men glad över operationen o viktnedgången var jag ändå!! Vi tål rätt mycket!!
Bjuder på en "före" bild....nej nej inte en förebild...utan en bild från förr....

Så utsidan fick sig en makeover...och insidan hade svårt att hänga med...men jag kämpade o jo det gick bättre, självbilden blev bättre o jag mådde bättre på alla plan...
Så kom käftsmällen förra sommaren...
Ni som följt min blogg vet ju att livet tog en hemsk vändning....och nej jag tänker inte gå in på just den biten nu....men det som följde var

Förtvivlan!!
Smärta!!
Ångest!
Hat!
Kärlek!
Missmod!
Avgrund!
Hopp!
Hopplöshet...

Jag tröstade mig på det sätt jag alltid gjort förut....mat...godis...onyttigheter....så jag började åter gå upp i vikt...och motivationen för förändring var lika med noll....
Året som gick var verkligen ingen "hit", men vi överlevde mannen o jag...vår kärlek till varandra bär oss i många situationer...
Under året har jag dessutom "gjort upp" med kyrkan...nej...min tro har jag...men allt det där andra runt omkring...de skenheliga människorna som står där på söndagen med ett leende o menar sig älska...men när det kommer till kritan så var det inte så mycket med just kärleken...så jag gick...bättre sent än aldrig om du frågar mig!! Frihetskänslan som infann sig gjorde mig euforisk!!
Friheten som kanske var det jag sökt...infann sig!! Under året har jag t o m gjort en tatuering på min handled som säger: FREEDOM!! Jag vill påminna mig om att jag är just FRI!!
FRI att vara den jag är...
FRI att vara den jag vill vara...
FRI att vara den jag vill bli...
FRI att leva mitt liv som jag vill...i harmoni med mina medmänniskor så klart!!
FRI....FRI....FRI....som örnen som svävar högt där uppe....FRI!!

I höst infann sig orken och lusten till förändring igen!
Så för två månader sedan bestämde jag mig tvärt för att lägga om kosten till LCHF och testa om det kunde va nåt....
På två månader har jag inte haft ett ENDA blodsockerfall!!! Inte ETT! Gått ner mellan 8-9 kilo och mår såååååå bra!!! Självförtroendet är på topp! Självbilden har förändrats!! Idag kan jag med glädje och stolthet säga att JAG MÅR BRA!! Härliga vänner har jag...både från mitt liv i kyrkan o mitt liv inom hunderiet, en härlig valpkull har jag dessutom fått i höst och alla är tingade, en underbar man har jag - ja ja honom har jag haft lääääänge ;-) och tänker ha läääääänge till!!
Trots smärtorna o sorgerna som livet givit så mår jag gott!! Och tänker fortsätta må just gott!! Örnen o jag svävar där uppe!!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se