Alla inlägg den 11 november 2014

Av Carry Jiewertz Larsson - 11 november 2014 22:24

i natt drömde jag...och jo...jag drömmer typ varje natt...men ibland tenderar drömmarna att stanna även efter att jag vaknat...
I natt drömde jag att jag mötte den person som sårat mig mest...inte bara en utan åtminstone tre gånger...och då pratar vi inte om att såra nån lite...det är riktiga svek jag talar om!!
Nåja...
Jag mötte henne i drömmen...jag hade alla mina valpar så det var ju nutid! Men ändå dåtid...vi åkte bil...valparna var med...och pojkarna...plötsligt var vi i mitt föräldrahem...och hon hade lagt valparna i trappan upp till övervåningen....jag blev galen...för valpar på sex veckor ska inte vara i en trappa!! Sen var vi på Shanghai...min favvo asiatiska restaurang i Örebro...valparna var med...sen åkte vi bil igen o jag blev - äntligen - arg!! Arg över sveket!! Arg över att hon försökte nästla sig in igen...jag sa ifrån!!! Sa att DU lämnade oss!! Så du kan inte komma tillbaka...men...gråt...gråt... (Jo jag drömde fortfarande) men jag var tydlig: NEJ!! DU!! Övergav oss!! Ta konsekvenserna!! Oavsett hur mycket jag älskar dig o pojkarna så är sveket den här gången alltför stort!!! Jag kan inte längre!! Det går inte!!!
Jag gråter...jag sörjer...och jag vet att det bara var en dröm...men ändå känns det som att jag - äntligen - gjorde ett avslut!!
Men pojkarna!! De har ju inte valt det här...de är ju oskyldiga...tror de att VI inte vill träffa dem??!! Det är ju en lögn!!! Och jag gissar att det är den lögnen de presenteras...och jag hoppas att de så småningom gör egna val!! Och frågar...söker...ifrågasätter....vågar ställa frågor...
Om ett par veckor fyller de två yngsta år...och jag vill ju finnas där för dem...uppvakta dem som jag alltid gjort...

Ja ja...om att skriva brev...eller inte...
Jag tänkte skriva ett brev...om att människor inte är utbytbara...inte är handelsvaror...inte kan dumpas som avfall...

Jag förstår fortfarande inte hur man en dag kan bestämma sig för att dumpa sin familj...den familj man tillhört...trots kamp o motstånd så har den familjen funnits där...och trots att man valt bort familjen en...två gånger så har den familjen ändå funnits där...älskat...stöttat...bidragit...både med saker o ekonomiskt....och NEJ!! Det här handlar inte om ekonomi!! Men i en familj så bidrar man med det man kan!! Man stöttar...man oroar sig...och om man ser att situationen går åt skogen så agerar man!! För barnens skull!! För familjens skull! Man agerar!! Och förväntar sig inget i gengäld!!! Definitivt inte dörren i ansiktet för att man agerat för att rädda sina älskade från en våldsam släkt!!
Men så blev det!! VI blev skurkarna...för att vi agerat för både barnens o mammans bästa...för att vi samarbetat med myndigheterna...
Jag försökte kommunicera...till ingen nytta...jag pratade med myndigheterna som sa att hmm nån borde förklara att privatpersoner inte kan få barn omhändertagna det är alltid myndigheternas initiativ!!
Ja ja men fattar man inte så fattar man inte...och vi kan inte göra mer...mer än att sörja...sörja de relationer som vi haft närmast oss...de relationer vi levt för...helhjärtat....
Vi älskar fortfarande!!! Helhjärtat!! Det gör ont att älska!! Men vi har inget val!! Kärlek är inget man väljer!! Kärleken kommer och tar man emot den så lever man med den...andas den...man kan inte välja bort kärlek....
Min slutsats! Om man väljer bort kärlek så vet man inte vad kärlek är...så tragiskt!! Alla borde få uppleva o få möjlighet till ovillkorlig kärlek!!

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se