...och redan nu gruvar jag mig för måndag...22 december...Marias födelsedag....och nej hon är ju inte död...men kunde på nåt sätt lika gärna vara det...
Första gången hon lämnade oss vet jag att jag sa: det hade varit "enklare" om hon dött...för då hade jag fått sörja....men hur sörjer man någon som valt att gå...får man sörja...
Ja jag vet faktiskt inte...jag vet bara att all kärlek vi gett...allt vi investerat - och NEJ det handlar inte om pengar utan vi har investerat våra liv...allt....ja...ALLT!! Känns på nåt sätt bortkastat!! Vi gav allt och - som det ser ut nu - fick inget!!
Jo!! Visst fick vi, under några underbara år så fick vi vara mamma o pappa till en - från början - liten tjej, hon växte och pga olika omständigheter så försvann hon ur våra liv....vi grät...vi grät...vi var arga...arga på soc som inte agerade....vi grät....och till slut så accepterade vi o gick vidare!! Inte enkelt....men vi var tvungna att gå vidare....så fick vi kontakt igen...motvilligt från början...för visst gjorde såren fortfarande ont...men på nåt sätt kände vi att vi ville fortsätta förmedla kärlek....ville o kunde ge mer kärlek...så vi fann varandra igen....och de små pojkarna föddes...2004, 2005 och 2007...vi fanns där...som mamma/pappa och som mormor/morfar...inga andra fanns ju...och åter igen höll vi ut våra hjärtan...bara för att åter bli krossade...trampade på...söndertrasade...
Men vi älskar fortfarande!! Så! På måndag fyller du år Maria och vi önskar att vi kunde finnas där för dig o barnen...men du har valt bort oss så vi säger GRATTIS och hoppas att du har kärleksfulla människor omkring dig ??