Vissa dagar är saknaden större än andra....
Vi har ju inte haft förmånen att få "egna" dvs biologiska barn, men vi har välsignats med en hel drös med barn som kommit och gått genom åren...Maria (Tina), Sarah, Joel, Jacob, Joseph, Carl-Philip, Elias, R, L...på det området har vi verkligen varit välsignade!!
Och ändå så är sorgen stor!! Sorgen över att ha förlorat de käraste!!
Ser i sociala medier hur mina vänner njuter av sina barn och barnbarn...och jag blöder...för mina...våra barnbarn försvann...vi fick inte förmånen att fortsätta finnas i deras liv...
Gå vidare??
Ja jag måste!!! Trots att det gör så ont!!!
Men äntligen så har jag kommit så långt så jag har slutat leta på internet efter "dottern" som försvann, inte bara en utan flera gånger!!!
Så nu vet du!! Jag har slutat leta!!!
Har jag slutat hoppas??? NEJ!! Men jag har - nånstans - slutat förvänta mig...jag har dock INTE slutat längta!! Längtan är svår!!! Längtan tär på nog...på oss...längtan som tyvärr känns hopplös....
Jag hoppas att ni har det bra!! Jag önskar er bara gott!! Älskar gör jag...vi...fortfarande!!! Oavsett!! Kan det finnas en väg tillbaka?? Jag vet inte....jag vet faktiskt inte...

Nej den som säger att livet är enkelt har inte levt...inte öppnat ögonen...inte sett...
Kan allt lösas med kärlek??
Det enkla svaret är: JA!!
Det mindre enkla...NJA....
Jo alltså...jag tror faktiskt att kärlek är svaret på i stort sett allt...men kanske är det inte riktigt så enkelt alla gånger...
Ibland känns kärlek och hat väldigt nära varandra...svart eller vitt....glädje...sorg....två sidor av samma mynt....
Kan det vara så? Att Kärlek och Hat är närbesläktat?? Ja jag tror det faktiskt...båda är väldigt starka känslor, känslor som kan stötas av, känslor som rör upp, känslor som man inte alltid vill eller orkar bejaka!

Visst är det så...kärlek och hat påverkar oss lika mycket, frågan är vad som påverkar oss mest!!??
Jag hoppas verkligen att KÄRLEK påverkar mest!! Hat är ett starkt ord....men det är kärlek också!!!
Om jag vågar ta ordet KÄRLEK i min mun så borde jag även våga ta ordet HAT i min mun...
Varför är vi så rädda för negativa ord...negativa känslor....nånstans så tänker jag att vi borde våga bejaka våra känslor mer!!

Mm så är det nog....jag hatar inte personer utan det de gör...
Att skilja på sak och person är inte lätt...men jag försöker....
Så som svar till M.k som kommenterade min blogg för några dagar sedan: kärleken finns...sårad...sargad...men kärleken finns!!
För kärlek är starkare!!! Kärleken övervinner ALLT!! Men ibland känns det hopplöst...enkelriktat...tomt...men jag tror ändå på kärleken...jag väljer att bejaka kärleken!!
Jag väljer att ÄLSKA!!!