Vissa dagar är saknaden större än andra....
Vi har ju inte haft förmånen att få "egna" dvs biologiska barn, men vi har välsignats med en hel drös med barn som kommit och gått genom åren...Maria (Tina), Sarah, Joel, Jacob, Joseph, Carl-Philip, Elias, R, L...på det området har vi verkligen varit välsignade!!
Och ändå så är sorgen stor!! Sorgen över att ha förlorat de käraste!!
Ser i sociala medier hur mina vänner njuter av sina barn och barnbarn...och jag blöder...för mina...våra barnbarn försvann...vi fick inte förmånen att fortsätta finnas i deras liv...
Gå vidare??
Ja jag måste!!! Trots att det gör så ont!!!
Men äntligen så har jag kommit så långt så jag har slutat leta på internet efter "dottern" som försvann, inte bara en utan flera gånger!!!
Så nu vet du!! Jag har slutat leta!!!
Har jag slutat hoppas??? NEJ!! Men jag har - nånstans - slutat förvänta mig...jag har dock INTE slutat längta!! Längtan är svår!!! Längtan tär på nog...på oss...längtan som tyvärr känns hopplös....
Jag hoppas att ni har det bra!! Jag önskar er bara gott!! Älskar gör jag...vi...fortfarande!!! Oavsett!! Kan det finnas en väg tillbaka?? Jag vet inte....jag vet faktiskt inte...