Direktlänk till inlägg 24 juli 2015

Glädje utan "smolk i bägaren"

Av Carry Jiewertz - 24 juli 2015 19:07

Ni som följt mig vet ju att jag älskar hundar, och att jag älskar samspelet med hundarna...jo...jag vet...det här är inte min hundblogg...men allt i livet vävs ju ihop....så hundar....mat....livet...träning...allt hänger ju ihop!!!
Jag köpte min första dvärgschnauzer 2004 och 2006 landade nästa hos oss...den första hette Daisy och hon var en liten rädd flicka som jag lärde mig massor av...tyvärr blev hon bara mer o mer rädd och skräckslagen trots allt vi gjorde för att träna henne o få henne trygg så nä hon var fyra å var vi tvungna att ta bort henne då hon fick stresspåslag som gjorde henne sjuk...
Så viktigt det är att inte bara avla...inte bara para de hundar man råkar ha i sin ägo...
När jag skulle köpa hund nummer 2 så var jag väldigt noga med valet av uppfödare...jag ville ju ha en stabil hund...en hund som ville saker....som vågade...så jag fick hem Kaspelix Full Fart Doris som blev min stamtik, dvs den som jag startade min uppfödning med!!!
Finaste Doris!!!

Doris!!! Finaste Doris!!!
Doris är mamma till min Dixie...som i sin tur är mamma till 21 små skäggtroll...
Jaha....tänker du...den här bloggen brukar ha ett annat innehåll....hundinlägg brukar finnas på http://toute-vitesse.bloggplatsen.se
Men ser du!!!! Livet med hundarna är som livet är!!!
På sistone har jag insett:
Livet är för kort för att det ska levas efter andras dåliga relationer
Livet är skört!!!
Livet är fantastiskt!!
Och...jo....livet är skört...MEN!!! Livet är fantastiskt!! Värt att leva!!! Även när livet gör ont!!
Och...nu undrar du hur jag ska kunna få ihop det här....
Jo!!! I år var femte året på läger hos Prickis dvs http://bmshundtjanst.se
År 1 var fantastiskt, 2011
År 2 likaså, 2012
År 3...då fick jag ert samtal från socialtjänsten i Örebro och mina farhågor besannades.... "Dottern" hade tagit "barnbarnen" och dragit...utomlands....och om hon hade tänkt till så hade hon fattat att hon hade kunnat vända sig till oss.... Till oss som alltid funnits där...i ur och skur...i med och motgång....men hon fattade inte...tydligen...
År 4 då hade de kommit "hem" .... Kommit åter....vi hade återkopplat och allt kändes bra...men så drog hon igen...och barnbarnen var åter "förlorade" och lagom till lägret som är årets höjdpunkt för mig så fick jag ett mail...som skar...som högg....som gjorde ont....riktigt ont....
Jaha...tänker du...är du oskyldig???
Nja...nä...jag har självklart gjort fel...agerat fel....men i alla situationer som hade med henne o pojkarna att göra så var det faktiskt bara utifrån kärlek och omsorg!!!
Ja!!! Vi anmälde!!!
Ja!!! Vi var oroliga!!! Utifrån hotbilden som fanns och utifrån att den "vuxne" som fanns inte riktigt kunde fatta vettiga beslut!!! Så vi anmälde i hopp om att rädda både pojkarna och deras mamma....men så blev det inte....
Och...är jag dum i huvudet som fortfarande hoppas....som fortfarande vill tro....för jag vill ju inte ge upp....men...

Ibland känns det som att man inte har nåt val...att ge upp...att inte ge upp...valet är lixom inte mitt....

Att lita på.....att våga lita på....att sträcka ut sitt hjärta igen....bara för att få det hugget i småbitar...
Ja...vet du...jag vet inte vad som är rätt...vad jag bör göra...jag vet detta:
KÄRLEK GÖR ONT!!!!
KÄRLEK KROSSAR!!
KÄRLEK, KÄRLEK, KÄRLEK...är ändå värt det....eller..
Ja vet du!!! Jag är inte säker till 100% längre....jag vet helt enkelt inte...

År 5 fick jag åter ert meddelande...via bloggen...jag svarade men valde ändå att ta bort kommentaren då den gjorde allt för ont...för...att först ha blivit kastad på soptippen inte bara EN utan flera gånger och sen få ett meddelande som säger: vi älskar er....
Vet du!!! Jag vet inte längre vad jag ska tro!!!
Jag tror att jag måste gå på min magkänsla och välja att inte vara sårbar....men...det är ändå inte helt "rätt"
Jag är näst intill uttorkad pga av alla tårar jag fällt...pga smärtan som får mig att gråta...
Älskar jag???
JA!!
Är det enkelt??
NEJ!!!

Livet var enkelt en gång i tiden...men så började vi leva...utforska...sträcka oss ut...och så var livet plötsligt inte så enkelt längre!!!

Men!!!
Livet är ändå värt att leva!!! Även när det gör ont!!
Och även om jag är "Good enough" så kanske det inte räcker...
Eller gör det det?
RÄCKER???
Fundera på det!!!!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carry Jiewertz - 24 december 2015 21:07

Förra året bestämde mannen min o jag oss för att det var dags att skapa nya traditioner. Vi hade haft några tuffa år med krossade drömmar och föhoppningar men vi hade ju - som vi alltid gör - rest oss och hämtat styrka i varandra o kunde fortfarande...

Av Carry Jiewertz - 17 november 2015 20:35

Kollar nån random såpa...och hon säger: jag vill att du ska veta vem jag är.... han säger: jag har aldrig mött min far... OCH det drabbar mig...som ett slag mitt i solarplexus!!! POW!!!! Jag VILL att du ska veta VEM jag ÄR!! Jag har ALDRIG mött...

Av Carry Jiewertz - 23 september 2015 17:18

Funderar lite...som vanligt....funderar över attityder som icke överviktiga har mot överviktiga.... Är man LAT för att man är överviktig??? Har man ingen KARAKTÄR när man är överviktig?? Är man MINDRE VÄRD när man är överviktig??? Ja Ja...jag...

Av Carry Jiewertz - 3 september 2015 23:13

Jag har växt upp i en frikyrklig miljö... Fått "frikyrkliga" värderingar... På gott och ont... Men det jag fick med mig var detta: ALLA!!! Precis ALLA!!! Är lika mycket värda!! Oavsett hudfärg...bakgrund...religion...ja du fattar... Just DÄRFÖR s...

Av Carry Jiewertz - 27 augusti 2015 21:12

...läser en artikel i M Magasin om "Barnbarnsprat" och den slår mig mitt i Solarplexus!!! Alla blir väl glada över BARNBARN!!?? Jo...fast....alla får inte barnbarn...och en del som fått "barnbarn" förlorar dem...förlorar dem pga föräldrarna......

Skapa flashcards