Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Carry Jiewertz Larsson - 23 juni 2015 21:24

...känner du igen dig?? Blev livet så som du tänkt dig...så som du önskat...drömt...hoppats..planerat för...blev det så??
Ja jag vet att mitt liv inte blev så...
Varför?
Ja...jag och mannen min satsade all vår tid, energi, resurser...precis ALLT för att ta hand om ett trasigt barn...bara för att när hon blev vuxen så skulle hon vända kärlek till likgiltighet, .... och NEJ!! Vi hatar inte och är inte likgiltiga!!!!! Men det är svårt att älska när man kastats på soptippen...
Vi har verkligen givit ALLT!! Och jag vet!!! Jag VET!!! Nu har det gått mer än ett år sedan hon och barnen lämnade oss för vad vi tror är sista gången...det känns inte som om hon kommer att komma tillbaka denna gång...och mitt hjärta blöder fortfarande...men jag är maktlös...kan inget göra...och med jämna mellanrum så drabbar sorgen mig...
Sorgen över att de inte finns i våra liv...
Sorgen över att medan de fanns så orkade vi inte ta itu med barnlösheten...dvs att kunna få egna, biologiska barn...och NEJ!! Biologiska barn är inte viktigare...men vi hade nog ändå önskat att vi hade orkat...med tanke på hur det blev...
Sorgen över att ha investerat allt...precis ALLT...i en relation som visade sig vara enkelriktad...
Enkelriktad kärlek gör ont!!!
Och här i bloggen kan jag skriva av mig....jag kan sätta ord på mina känslor...för det här är MIN blogg!! Här är mina ord lag!!

Idag satt jag på Stortorget i Örebro och avnjöt en Corona i väntan på mannen och då kom f d svärsonen cyklande förbi...först tänkte jag ropa: HEJ! Men så hejdade jag mig...jag hejdade mig för jag vet ju att även han är sviken...lurad...även om han i grunden är en av orsakerna till att det blev som det blev...för den kärleken som erbjöds av honom var ju inte kärlek...kärlek som kräver...som trycker ner...som slår...är inte kärlek...
Och då vandrar mina tankar till de människor jag lämnat i kyrkans värld...
Same...same...alltså...jag har lastat Islam för så mycket av det som hände med vår "dotter" och barnbarnen...men samma skit finns i all religion...och vet du...religion dödar!!!
Jag är - konstigt nog - fortfarande troende...dvs jag tror på en kärleksfull Gud, en Gud som ser och älskar...men när tron på Gud förvandlas till religion då backar jag!!! För mig är Gudstron en RELATION!!! Inte en massa krav...måsten...ritualer... Utan just en relation!!
Häromdagen satt jag i bilen o väntade på en vän och ut ur byggnaden som jag parkerat framför klev en man som jag förut vördat...hyllat...men som visat sig vara en helt annan...och precis som idag när jag såg "svärsonen" så blev reaktionen först att jag ville ropa HEJ...men...sen hejdade jag mig...MEN!! OM vi möts öga mot öga så hade jag självklart mött denna person, frimodigt, och sagt HEJ!!!
För vet du!!! Om...När...du möter mig så kommer jag att möta din blick...och se dig!!! Vill du inte möta min blick...se mig...så är det upp till dig!!!
Men aldrig....ALDRIG!!! Kommer jag att låta bli att hälsa om vi möts ansikte mot ansikte!!!!
Jag kanske inte aktivt söker att få kontakt, men om vi ser varandra...våra blickar möts så tänker jag säga HEJ!! För om jag i det läget vänder bort blicken...väljer att inte se...då är jag "ingen"!

ANNONS
Av Carry Jiewertz Larsson - 23 maj 2015 20:47

ja vad säger man när en människa som man trott varit på ett sätt plötsligt visar sig vara nån helt annan...en människa som alltid visat upp en fin fasad men som nu visar att det bara var just en fasad....
Och med "fin fasad" menar jag inte statussymboler...materiella saker utan att man varit noga med HUR man uppfattas...
Fasader rämnar...fasader består inte...fasader är just fasader...
MEN!! Och det här är viktigt!! Om ytan du visar är sann, ja men då är den ju sann och du är trovärdig!!! Ytan måste stämma överens med det som finns under ytan....

Men när livet går sönder...när saker o ting inte blir som man tänkt...vem är du då...vem är jag då...
Ja...jag vet...jag har tjatat om detta förut...
VEM ÄR DU NÄR INGEN SER PÅ??!!
VEM?
Och VEM är du när livet inte blir som du tänkt dig??

Ärlighet varar längst sa mamma Gunnel...och ja!!! Mitt vuxna jag idag håller absolut med!! Som liten tyckte jag nog annorlunda...men jag växte upp, formades av sunda värderingar och blev till slut den jag är idag!!
Vem jag är??
En kvinna, 50+ med starka åsikter, konflikträdd men ändå inte...för när det gäller så tar jag "tjuren vid hornen" och stångar mig blodig för det jag tror på....det jag står för...den jag ÄR!!
Livet...dvs verkligheten...har inte varit särskilt snällt mot mig...jag har hållit ut mitt hjärta och det har gått sönder, jag har älskat helhjärtat och fått hat tillbaka...fast hat är inte det värsta...likgiltighet är det värsta...jag kan ta att någon väljer att avsky...hata (ja ja det är ett starkt ord...) mig, men likgiltighet??? Likgiltighet förlamar....inte den som drabbas men den som är...likgiltig!!

Men det jag avskyr mest är faktiskt människor som inte vågar stå för sina åsikter!!

Facebook är ju som det är....jag menar...jag är rätt aktiv o skriver uppdateringar och väljer att dela med mig av mitt liv...jag har skapat ett nätverk, människor som jag ibland har mött o ibland inte...människor som blivit mina VÄNNER, trots att vi knappt träffats...människor som funnits i min närhet har jag fått upp ögonen för...positivt och negativt!! För alla är inte de de vill verka vara!!! Oj...nu svävade jag iväg....
Så tillbaka till min tanke inför det här inlägget...

När livet inte blir som du önskat...väljer du då att ta ansvar för det eller väljer du att lägga över ansvaret på någon annan??

Suck....så lätt vi har att slå ifrån oss...att inte "äga problemet"...att skyffla över till någon annan....skylla ifrån oss...ja jag är inte fri från det...så jag skriver inte för att trycka ner utan för att jag funderar...funderar över hur jag ska kunna gå vidare...gå vidare utan att lasta andra för hur mitt liv blivit...
För nånstans så tänker jag att det inte alltid kan vara andras fel...det kan inte alltid beror på andras beslut...jag är ju också ansvarig!!!
Även om jag inom mig vet att jag inte gjort fel så har jag nog ändå på vägen gjort just det...en hel del fel...för inte ens jag är perfekt!!
Tro det eller ej men jag har faktiskt kommit till den insikten: jag är inte perfekt!!!
Och vet du!!!
Det är OK!!
Det är OK att inte vara perfekt!!
För!!! VEM av oss är just perfekt???
Därmed inte sagt att allt är mitt fel!! Jag vägrar att inrätta mig under Jantelagen!! Dvs: du ska inte tro att du är någon!! Du ska inte tro att du duger!!
För vet du!! DU DUGER!!! Du duger bra!!! DU ÄR OK!! Perfekt?? Kanske inte!!! Men helt OK!!!

Oj!!! Nu hamnade jag inte riktigt där jag tänkt mig....jag tänkte ju skriva om vad jag tycker om människor som inte är de de vill få oss att tro att de är....

Tänk om vi kunde vara som djuren!!!
Mina tre hundar kan inte förställa sig, kan inte låtsas vara någon annan än de är...what You see is what You get!! WYSIWYG!!!
Idag var mina hundar o jag i ett sammanhang som vi inte varit förut och där fanns det barn och mina hundar äääälskar barn!! Nu fanns även ett barn som kanske var lite annorlunda...och vet du!!! Svea blev en favorit!! Jag tror att hon "känner in" andras känslor o egenskaper!! Så den här pojken ville bara vara med Svea, de promenerade, kelade, sprang, satt o pratade och visst, Britta och Dixie klev fram ibland men det var Svea som tog hans hjärta!!! Så gott att se!!! Jag tror att hundarna har bevarat de egenskaper vi borde bevarat...dvs vi människor...vi borde "SE" andra och möta dem!! Inte döma utifrån våra erfarenheter eller begränsningar!!

Hur tar jag då nästa steg??
Jag har ju blivit sviken, sårad, bedragen, misshandlad, trampad på....

Nästa steg - i min värld - är att sätta ner foten och säga att: NU ÄR DET NOG!! ENOUGH IS ENOUGH!!
Jag kommer inte att tillåta någon att förminska mig!!! För det är syftet hos de som trycket ner, som sviker och bedrar!!!

Och!!! Om du är en av de som sviker, bedrar, förminskar....till dig vill jag säga som Michael Jackson i låten Man in the Mirror!!!

I'm starting with the man in the mirror
I'm asking him to change his ways
...
If You wanna make the world a better place
Take a look at Yourself, and then make a change !!!

Jackson fortsätter (fritt översatt) : jag har varit ett offer för ett själviskt sätt att älska...men det är dags att inse att det finns andra, sämre lottade, som skulle kunna vara jag...de försöker låtsas att de inte är ensamma....de följer vinden...minsta motståndets lag...för de vet inte var de ska vara...men inget budskap är starkare än detta: om du vill göra världen till ett bättre ställe så ska du börja med sig själv!!! Först då kan du göra skillnad!! Så!! Fråga "mannen i spegeln" vem vill du att jag ska vara!!! Ta en titt på dig själv!!!

Visst är det så?!?!? Jag måste börja med mig själv!!! De finns inget annat sätt!!



ANNONS
Av Carry Jiewertz Larsson - 7 maj 2015 19:55

...Freedom!!!! Frihet!!! Smaka på det ordet!!

Ser du det jag ser?? Jag ser fåglar som frigjort sig och lyfter...fria...obundna...
För snart två år sedan gjorde jag en tatuering för att jag ville påminna mig om att jag ÄR FRI!!! Fri!! Som fågeln!! Jag duger som jag är!!
Det har tagit mig låååång tid att komma fram till det! Tyvärr!!
Jag har ju delat en del om min bakgrund, så du som följer mig här vet ju att jag bott i Fosterhem, blivit övergiven, flyttat, blivit adopterad...fått kämpa för att hitta ett egenvärde...

Freedom!! Idag är jag fri!! Jag får fortfarande kämpa för att tro på det...Jante dyker upp med jämna mellanrum o säger att jag minsann inte ska tro att jag är någon..att jag inte duger...då säger jag: DRA ÅT....
Men en sak jag funderar över är hur människor funkar....hade kontakt med en vän idag som berättade att hennes pappa brutit helt med henne pga hennes livsval...och jag blir SÅ ARG!!! ARG!!! Ska det va så?? Är det OK att bryta med sina närmaste för att man inte delar samma livsåskådning?? Om vi drar det till sin spets så kan jag inte umgås med någon som röstar på ett annat politiskt parti än vad jag gör...som tror på en annan Gud än vad jag gör, som äter annan mat än...som hellre har häst än hund...som har en annan bilmodell...som bor i lägenhet...ja men du vet!!! Det finns hur många saker som helst som skiljer oss åt!! Och om vi ska låta det som skiljer oss åt sätta standarden ja då är vi illa ute!!
Så här blev min reaktion på Facebook:

Jaha nu är tant lite upprörd!!
Hur kan man välja bort sitt barn för att barnets sätt att leva går emot ens tro???
Är religion viktigare än relation??
NEJ!!!
Jag har kämpat under många år med ett barn, som iofs inte var biologiskt men på alla sätt ändå var mitt barn, som valde en annan religion, ett annat sätt att leva än vad jag tror på, än vad jag står för...skulle jag kasta henne på soptippen för att hon inte gjorde, tänkte som jag?? NEJ!! Kärlek är kärlek oavsett!!!
Så till dig som stänger ute de som du har blodsband med eller de som du har tagit in under ditt tak av någon anledning vill jag säga: se dig själv i spegeln o fundera på om du gillar den du ser!!! Gör du inte det - gillar alltså - så gör nåt åt det!!!
Vem är du...vem är jag att döma någon annan??
Jaha!! Nu fick jag det ur mig!!! Arg var bara förnamnet!!
Kärlek!!! Bara kärlek kan förändra världen!! Och att skära bort de som man borde älska är inte kärleksfullt!!
Så visa mer kärlek!! Lev kärlek!! Andas kärlek!!! Inget annat duger!! ??

För min egen sinnesfrids skull så måste jag släppa taget om det som ligger bakåt!! Jag har ältat nog!!!
Jag har ältat allt kring min bakgrund, min uppväxt, mina livsval, mina kriser, människor som svikit, Gud, tron, vem jag är, vem jag vill va...
Ja men se där!!! Där kom det något som jag kan fortsätta "älta"

VEM VILL JAG VARA??!!

Jag vill vara en person: som visar kärlek, som lever som jag lär, som behandlar andra som jag själv vill bli behandlad, som har en tro på mig själv, som ser de som ingen ser...

VEM VILL DU VARA???

Ibland måste man glömma det man känner och tänka på det man förtjänar!!! För det man känner, när någon närstående trampar på en, sviker, bedrar...det man känner då får aldrig bli till en sanning!! Den jag är, den jag är jag och jag förtjänar kärlek, respekt, omsorg...
Men varje gång någon säger, gör något som gör att det gör ont i hjärtat...så växer man...just när det gör ont så känns det som att man krymper...men på sikt så växer man!!! Jag lovar!!! Jag VET!!
Jag har blivit lämnad, sårad, övergiven, sviken så många gånger i mitt femtiofemåriga liv så det räcker och blir över!!!
Men vet du!!!
Jag står stark idag!
JAG STÅR STARK IDAG!!
Japp!!
Och nu vet jag ju att det finns de som önskar att det inte vore så...för visst vore det ur vissas perspektiv bättre om jag bara kunde lägga mig ner och självdö...men!!! Jag har förlorat de som jag älskat mest!! Förlorat pga en persons val...och jag lever...jag andas...jag mår trots allt gott...sorry!! Men så är det!! Vad är det man säger...det som inte dödar dig gör dig starkare!!!
Ja!!! Jag är starkare!!! Men också sårbar!!! För nånstans så tänker jag...hur många gånger ska jag orka med att bli trampad på...att bli kastad på soptippen...
Än så länge kan jag frimodigt säga att jag älskar!!! ÄLSKAR!! Och tänker fortsätta älska...även i motvind!!

Av Carry Jiewertz Larsson - 26 april 2015 22:36

...Om att sakna bruksanvisning...
...Om att vara som en IKEAmöbel utan monteringsanvisning...tro mig...det blir inge bra...
Om att vara sann mot sina ideal...Om att inte svika...

Om jag inte står upp för det jag tror på...vem är jag då???

Om...Om...Om...en himla massa Om...

Men, tänk så här:
Om jag går ut starkt och säger att, DET HÄR tror jag på, för jag anser att man ska stå upp för det man tror på...det är verkligen viktigt...det är viktigt att man uppför sig korrekt, att man är väluppfostrad...och jag föraktar människor som inte är väluppfostrade...som inte kan uppföra sig...
Ja "JAG" dvs inte just jag, men jag skriver i jagform för att du ska förstå...
Den här typen av människa, som har en "hög bekännelse", de som i ur och skur ska "predika"...trots att det inte handlar om nåt religiöst...men...vet du...predika kan man ändå...man predikar och tycker ner sina åsikter i halsen på dem man möter, man predikar om hur viktigt det är att vara väluppfostrad, kunna uppföra sig osv...

Så lätt det är att bara komma med en massa ordbajs...men...när det gäller en själv...hur är det då??
Ja hur är det?? Kan du se dig i spegeln och möta den du ser?
Jag har haft både en och flera "så kallade" vänner som ständigt hamrat in hur viktigt detta är...men när det gäller så kan de tydligen inte uppföra sig...saknar både vett och etikett...
Så vad är vitsen med att ha en "hög bekännelse"?
Ingen om du frågar mig!!! Jag har sett alltför mycket skenhelighet för att bli imponerad av ord...
Sanningen gör ont!! Oftast!!! I alla fall för de av oss som tror att vi sitter på just sanningen...och så blir man konfronterad av SANNINGEN!!! Då är man inte så stursk...kaxig...för sanningen skär rakt igenom...sanningen gör oss fria...
Och ja...jag vet...nu tänker du: jaha...jaja hon är religiös!! Men!!! Nej!!! Jag är uppvuxen inom frikyrkan och jag har min tro men religiös är jag INTE!!
Så många jag mött som är noga med att visa upp en fin fasad, en vacker yta...men där under...innanför ytan...vad finns där?
Jag vill försöka leva efter de här sanningarna:

* Det man sår får man skörda....här i min trädgård skördar jag kirskål...trots att jag inte sått kirskål...men jag har inte orkat rensa...så nästa sanning är:
* RENSA...RENSA...RENSA...Rensa i ditt liv!!! Rensa bort ogräset!!
* Behandla andra som du själv vill bli behandlad...gå ju hand i hand med att det man sår får man skörda...
* På frukten ska trädet kännas...jag har ett äppelträd i min trädgård och om det bara ger surkart så behöver jag beskära det...dvs rensa...eller tänker du att trädet nog kommer att ge god frukt nästa år? Nja...du behöver nog göra nåt för att det ska ge god frukt!! Skär bort dåliga grenar...dvs gör dig av med sånt som försurar ditt liv!!!

Lev som du lär!! Älska!!! Älska!!! Jag försöker leva som jag lär...det är inte lätt...men vem sa att lätt var det bästa??
Felskruvade människor däremot tenderar att tycka att allt de gör är rätt...även om de hugger ner människor länga vägen....

Av Carry Jiewertz Larsson - 29 mars 2015 21:05

Vissa dagar är saknaden större än andra....
Vi har ju inte haft förmånen att få "egna" dvs biologiska barn, men vi har välsignats med en hel drös med barn som kommit och gått genom åren...Maria (Tina), Sarah, Joel, Jacob, Joseph, Carl-Philip, Elias, R, L...på det området har vi verkligen varit välsignade!!
Och ändå så är sorgen stor!! Sorgen över att ha förlorat de käraste!!
Ser i sociala medier hur mina vänner njuter av sina barn och barnbarn...och jag blöder...för mina...våra barnbarn försvann...vi fick inte förmånen att fortsätta finnas i deras liv...
Gå vidare??
Ja jag måste!!! Trots att det gör så ont!!!
Men äntligen så har jag kommit så långt så jag har slutat leta på internet efter "dottern" som försvann, inte bara en utan flera gånger!!!
Så nu vet du!! Jag har slutat leta!!!
Har jag slutat hoppas??? NEJ!! Men jag har - nånstans - slutat förvänta mig...jag har dock INTE slutat längta!! Längtan är svår!!! Längtan tär på nog...på oss...längtan som tyvärr känns hopplös....
Jag hoppas att ni har det bra!! Jag önskar er bara gott!! Älskar gör jag...vi...fortfarande!!! Oavsett!! Kan det finnas en väg tillbaka?? Jag vet inte....jag vet faktiskt inte...

Av Carry Jiewertz Larsson - 20 mars 2015 20:54

Nej den som säger att livet är enkelt har inte levt...inte öppnat ögonen...inte sett...
Kan allt lösas med kärlek??
Det enkla svaret är: JA!!
Det mindre enkla...NJA....
Jo alltså...jag tror faktiskt att kärlek är svaret på i stort sett allt...men kanske är det inte riktigt så enkelt alla gånger...
Ibland känns kärlek och hat väldigt nära varandra...svart eller vitt....glädje...sorg....två sidor av samma mynt....
Kan det vara så? Att Kärlek och Hat är närbesläktat?? Ja jag tror det faktiskt...båda är väldigt starka känslor, känslor som kan stötas av, känslor som rör upp, känslor som man inte alltid vill eller orkar bejaka!

Visst är det så...kärlek och hat påverkar oss lika mycket, frågan är vad som påverkar oss mest!!??
Jag hoppas verkligen att KÄRLEK påverkar mest!! Hat är ett starkt ord....men det är kärlek också!!!
Om jag vågar ta ordet KÄRLEK i min mun så borde jag även våga ta ordet HAT i min mun...
Varför är vi så rädda för negativa ord...negativa känslor....nånstans så tänker jag att vi borde våga bejaka våra känslor mer!!

Mm så är det nog....jag hatar inte personer utan det de gör...
Att skilja på sak och person är inte lätt...men jag försöker....
Så som svar till M.k som kommenterade min blogg för några dagar sedan: kärleken finns...sårad...sargad...men kärleken finns!!
För kärlek är starkare!!! Kärleken övervinner ALLT!! Men ibland känns det hopplöst...enkelriktat...tomt...men jag tror ändå på kärleken...jag väljer att bejaka kärleken!!
Jag väljer att ÄLSKA!!!

Av Carry Jiewertz Larsson - 22 februari 2015 21:29

Jag funderar på o starta en matblogg...jag har ju ställt om och äter nu enligt LCHF och mår såååååå mycket bättre!! Inga blodsockerfall!!! Ingen dumping - som var ett stort problem förut...dumping innebär att magsäcken dumpar ut sitt innehåll i tarmen...och då blir man skitdålig!!
I september 2014 bestämde jag mig för att testa LCHF...var väääääldigt skeptisk...
Men om jag säger att jag inte haft ett enda blodsockerfall...och inte dumpat en enda gång...har dessutom gått ner 14 kilo och mår så galet mycket bättre så antar jag att du fattar!!
Nu brukar ju den här bloggen handla om helt andra saker...om hur jag ser på livet...på det som händer...frågan är...ska jag göra om den här bloggen till en blogg med recept o tips eller ska jag starta en ny för detta....ja jösses!! Kommentera gärna!! Jag driver ju även en hundblogg http://toute-vitesse.bloggplatsen.se
Vad tycker du?? Finns det behov av en matblogg med recept o tips...jag menar det finns ju andra som skriver om detta...och visst jag har märkt att mina recept uppskattas på Facebook men...en blogg...

Av Carry Jiewertz Larsson - 16 februari 2015 21:01

...ja vad gör man när kärleken blir enkelriktad...man står där med en massa kärlek men det finns lixom ingen mottagare....och plötsligt känns det som att jag drunknar...kippar efter luft...drunknar....

Under många år hade vi "förmånen" att få vara familjehem...ja jag sätter ordet förmånen inom citationstecken....för det var inte enkelt...många gånger höll vi på att gå sönder...konflikterna var många...känslorna svallade...åt alla håll...men vi valde kärlek...vi valde att älska...och vad fick vi i slutändan?? Tja...ingen kärlek i alla fall...åren gick...det blev separation, tragiskt nog, så hittade vi tillbaka till varandra....inte enkelt det heller...men återigen så valde vi kärlekens väg!!! Det finns ju lixom ingen annan!! Enkelt?? Nä!! Men ändå den enda lösningen!!

Lan man verkligen älska FÖR mycket?? Kan man det?? Nä....jag tror inte det...kärlek är ändå alltid lösningen...även om den är enkelriktad...just idag håller jag inte med mig själv....för just idag är tankarna tunga...svåra...så mycket vi förlorat för att vår kärlek inte hade nån mottagare...älskar gör vi fortfarande...men det finns ingen i andra änden...så vad gör jag då?? Ska jag bli bitter...hatisk...NEJ!! Jag tänker fortsätta älska...fortsätta att se människor med behov...fortsätta sträcka ut min hand...även om ingen tar den...
Men det gör inte mindre ont för det!! Vi hade en älskad dotter - inte biologisk men på alla andra sätt, en dotter - vi hade tre underbara älskade barnbarn - som plötsligt rycktes från oss, inte deras val, inte vårt val...men ändå så försvann de...för de har ju inget eget val....och uppenbarligen inte vi heller...för plötsligt så fanns ingen "mottagare" av vår kärlek...slutar vi älska då? Ja först så var det faktiskt vääääldigt svårt att känna kärlek...jag fylldes med helt andra känslor....smärta...förkastelse...även hat...sorg framförallt...sorg över att ha förlorat fyra personer som betydde ALLT!!!! Verkligen ALLT!!

Plötsligt så existerar vi inte...vi har suddats ut....vi som funnits där i livets alla skeden...vi som älskat reservationslöst....vi som fortfarande ÄLSKAR!!! Vad gör vi...jag...nu då?? Älskar!! För hat är inte ett alternativ!!
Så om du läser det här...så älskar vi fortfarande!!! Även när kärleken blir enkelriktad!!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se