Ja ja jag vet att jag brukar säga att det där med att fira nyår inte är min grej...men det blir ju nytt år oavsett om jag firar det eller inte så...
Nu är det nytt år och jag har bestämt mig för att göra avstamp!!! Ta nya tag, inte för att det är nåt magiskt med ett nytt år utan för att jag vill!!
Saker som påverkat mig o de mina negativt under 2013 har jag bestämt mig för att lämna, stänger dörren till allt det negativa som var under förra året, människor som sårade mig, människor som med sina val påverkade mig negativt, oavsett om de ansåg att de inte kunde hjälpa de val de gjorde så påverkade de ju ändå.

Den här våren ska bli den bästa!!!

Jag ska älska till 100%
Jag ska leva till 100%
Vara lycklig till 100%
Vara närvarande till 100%
Våga vara mig själv till 100%
Våga lita på människor till 100% - det är nog det svåraste, livet har tyvärr lärt mig att människor sviker, människor bedrar, människor ljuger...men hallå!!! Vi är människor och vi gör väl så gott vi kan!! Eller??

Det kanske skulle vara enklare att stå helt ensam....att inte behöva alla dessa komplicerade relationer....inte utsätta sig för att bli sårad, trampad på, utnyttjad....men hur var det nu då....nu skulle jag ju vända på det...
Ensam är INTE stark!! Vi behöver ju varandra, mångfalden, olikheterna, diskussionerna...oavsett om vi lever i en nära relation eller inte så behöver vi andra människor, om inte så för att "spegla" oss i, att bolla idéer o tankar med, att få mothugg av...
Mångfald berikar....motsatsen är väl enfald...och det tillför väl inte så mycket...

Så när det känns som om du står där helt ensam, som en udda individ som inte passar in...se dig omkring, vill du verkligen bara smälta in eller vill du bidra till ett rikare samhälle...

2014!!!! Jag är redo....eller blir man någonsin det?? Ja ja nu är det nytt år och jag tänker som sagt göra vad jag kan för att berika, beröra och tillföra goda saker i mitt och i andras liv.
Jag har bestämt mig för att försöka strunta i bagateller och ägna mig åt det som tillför något positivt. Konkret så innebär det att jag väljer bort att läsa vissa människors bloggar, inlägg mm eftersom jag bara blir irriterad och det påverkar mig negativt och därmed så påverkas även min omgivning negativt. Jag vill försöka - så långt det går utan att bli trampad på eller såra andra - fokusera på det som är positivt, sen innebär inte det att jag alltid kan "välja glädje" haha ja där kom det där igen...men det jag kan välja o påverka det ska jag!!

Ja det blir visst jul i år oxå....även om jag tycker det är väldigt onödigt!!
Jul är en helg som jag vanligtvis älskar....midsommar...nja....och det har sin förklaring i att jag rycktes upp ur mitt familjehem strax innan och midsommar blev den första stora helgen jag firade i nya hemmet....detta har jag insett efter många proffssamtal om varför jag mår så dåligt på just midsommar...
Nyår....nja alldeles för mycket krav....det där med nyårslöften man ändå inte kan hålla o att alla ska va så uppsnofsade o stiliga o glättiga är inte riktigt min grej, fast visst jag firar nyår....motvilligt....
Påsken är totalt kravlös för min del och jag hoppas den får förbli det...
Julen har hittills varit den av alla storhelger som jag faktiskt älskat oreserverat!!!
Men nu....vet inte riktigt....
Den här julen såg jag från början fram mot att få fira med dottern o barnbarnen - äntligen!!! Eftersom dottern iom giftermålet konverterade till islam så har ju inte julen varit en helg som hon o barnbarnen firat, men så tog hon sig ju loss ur sitt destruktiva äktenskap och vi började planera framåt, och julen var ju förr - när hon var liten - en riktig lyckohelg för hennes del, så nu tänkte vi skapa nya traditioner....men så kom slaget i magen...hon återvände till mannen o tog barnen med utomlands...
Syster med svåger o barn brukar vi fira jul med och faster...men så inträffade det ofattbara....det som inte får ske hände...sorg o smärta lamslog oss alla och julen gick i stå....självklart....

Jaha vad gör man då???? Lägger sig ner o slickar sina sår är ju en reaktion....och tro mig det har jag gjort!!!! Och behövt!!!! Och tycker att det är helt ok att göra!!! Ibland är inte livet bara uppåt o hej o hå o tjo o tjim o fest o glam....men ska det få ta bort vad julen egentligen handlar om?? NEJ!!

Jag kom i kontakt med en Facebook-grupp som jag läste om i vår tidning, Julgåvan Örebro!!
Tänk att det finns människor som sträcker sig ut till andra utan andra motiv än just att kunna sprida hopp och ljus till någon annan!!! DET är väl ändå det julens budskap borde handla om?? Julen firar vi ju faktiskt till minne av att Gud lät sin son födas för att ge hopp och kärlek, oavsett om vi tror på det så är det faktiskt därför vi fortfarande firar julen - Christmas!!!! Att ge en osjälvisk gåva!!! Utan att kräva något tillbaka, bara att ta emot...strunta nu i allt du hört kyrkor o religösa propagerat för o bankat in i folk under alltför många år!!! Julens budskap KRÄVER inget av dig!!! Om det är nåt alla min år inom kyrkan gett mig så är det tyvärr att jag avskyr religiositet men älskar när jag möter äkta sanna kärleksfulla människor utan en egen agenda!! Religion göre sig icke besvär!!
För oss - Gunno o mig - så innebär den här julen att vi trots allt vill sträcka oss ut till någon annan och ge hopp och glädje.
Och för att ännu mera sprida lite glädje så har vi gjort en liten film.....jag lovar att du kommer att le...

hoppas bara det funkar att följa länken...

http://host-d.oddcast.com/php/application_UI/doorId=1177/clientId=299/?mId=55411230.2

Å så slutligen några julkort från mina älskade skäggtroll     

Önskar er alla en God och Glad Jul!!  

Ja, tyvärr är det så!! Livet är kort!! Alltför kort ibland!!
Jag har just tagit farväl av min systerson, endast 25 år gammal så tog livet hastigt o abrupt slut för hans del! Drabbad av akut sjukdom som han nog inte ens hann uppfatta som livshotande så släcktes hans låga alltför tidigt :( :'(
När sorgen drabbar en så omvärderar man helt klart vissa saker i livet, är det så viktigt att ha många "vänner" på Facebook, få många "likes" på sina statusuppdateringar, eller är det de nära relationerna, de som berör, som är viktiga??

I går var vi och tog farväl av honom, en begravning som tog tag i mig, som berörde på djupet, smärtan i min syster o svågers ögon, sorgen hos hans bror, smärtan, förtvivlan, vetskapen om att jag aldrig mer får slänga käft med Magnus, inte utbyta knasiga tankar i chatten, inte uppleva hans omtanke o omsorg utan nu finns bara minnena kvar...eller...nej, inte bara minnen....hans mamma - min syster, hans pappa, hans bror - min systerson, hans faster, hans morbror - min bror, hans kusiner....alla de o många fler finns ju kvar och vi ska tillsammans förvalta minnena, låta Magnus leva kvar, fortsätta älska varandra, fortsätta med livet...och framför allt finnas till för varandra!
Plötsligt blir allt det där andra oviktigt!! Det där jag retat mig på, personen jag stört mig på och haft en massa åsikter om....ja ja mina åsikter upphör inte, jag kommer fortfarande reta mig på en del saker o personer, men en sak vet jag: det får aldrig bli viktigare än livet!!

Så mycket oviktigt som vi ägnar oss åt, när det viktigaste av allt är att vi är måna om de relationer vi har, vågar säga: jag älskar dig!! Du betyder mycket för mig!! Jag vill inte mista dig!!! Allt annat bleknar lixom då! Men lugn bara lugn, jag har en vass blogg om att gömma sig bakom tangentbordet i huvudet, men just nu låter jag inte de tankarna ta över utan vill på det här sättet hedra Magnus vars liv blev alltför kort men som så tydligt ändå lämnar spår i oss.
Så idag vill jag egentligen bara förmedla detta: var rädda om varandra, låt inte dumma onödiga konflikter stå i vägen för de relationer som du faktiskt värdesätter, älska, lev, skratta, berör...
Se dig omkring, se de människor som kanske inte för så mycket väsen av sig, möt främlingens blick, ge ett leende, ett vänligt ord, en smekning...ja ja jag ska sluta innan jag blir alldeles för gråtmild o luddig i huvudet ;)

Det slår mig när jag samtalar med mina SANNA vänner att jag har en del "vänner" som tycker att de har en status o plats i mitt liv pga gamla meriter!!!
Vet du!!!! Gamla meriter räcker bara så långt.....sen får man helt enkelt se till att skaffa sig nya meriter att leva vidare på!!
Att försöka hålla sig kvar i någons liv för att man nån gång gjort nåt bra räcker inte hela vägen, sanna vänner finns där i vått o torrt o har inte ett skriande behov av att berätta för alla vad man en gång gjorde!!! Här o nu!!! Här o nu är det som räknas!!
Idag brakade jag....kraschade....kalla det vad du vill, men jag var ett vrak!! Vem ringer man då?? Jo den som inte bara lever på gamla meriter!!!! Tack Rose-Marie Ohlson för att jag fick komma idag då allt blev mig övermäktigt!! Tack älskade Gunno för att du löste allt här hemma när jag inte orkade!!
Nu menar jag absolut INTE att man måste prestera för att bevisa sin vänskap!!! Nej kanske är det tvärtom, man måste inte hela tiden försöka bevisa omgivningen hur fantastisk man är som vän!!! Slappna av!! Våga vara dig själv!! Andas!! Bara var!!!
Något som jag tycker är tröttsamt är just när folk hela tiden ska berätta om hur de en gång....ja men nu då??? Finns du där för din vän även när det inte krisar?? När livet bara rullar på?? När allt är som det ska?? Det är ju DÅ grunden läggs!!! De vänner jag uppskattar mest är de som lixom bara ÄR!!! Kanske bara skickar en smiley, ett sms, ger ett leende, en kram....

Så luta dig tillbaka....ja ja jag lutar mig oxå tillbaka.....fundera över vilken slags vän du/jag är och så funderar vi lite över vilken slags vän vi VILL vara!!! Stämmer båda tankegångarna överens??? Jamen då är ju allt bra!!! Haltar det åt nåt håll??? Fundera lite till o granska ditt liv lite mer!!!
Lever du på gamla meriter???? Jag hoppas att jag inte gör det!!
Kanske är det så att vi ibland måste lämna o gå vidare.....är det så att vissa vänner försöker binda oss genom att hela tiden hänvisa till dåtiden fast vi lever i nutiden så kanske vi måste göra just det!!!
Det viktiga är - tycker jag - att vi är sanna i allt vi gör! Sanna mot oss själva och mot våra vänner oavsett om vi går vidare tillsammans eller inte!!

Det är livsfarligt att lägga ut önskemål på Facebook....idag har jag fått 5 ord som jag ska få in i rätt ordning...nu är det upp till er att lista ut vilka orden är o dessutom ska jag visst blogga om kärlek o sanna vänner....
Lämna ett avtryck i kommentaren i bloggen är du snäll!! Jag lovar att meddela om du hade rätt!

Jag funderar ju mycket över hur livet blir som det blir, varför det är som det är...kan det vara så att jag inte kan styra över hur mitt liv blir??
Jag tror ju inte det!!
Jag har ju en brokig bakgrund, som liten var jag minsann inte den krulltott jag blev som vuxen, och nej! Just det kan man definitivt INTE styra över....och när jag kollar foton på mig själv i fyra - femårsåldern så har jag spikrakt hår o ju äldre jag blir så blir det lockigare o lockigare, konstigt men det är väl jag i ett nötskal...
Jag hade ju - som jag berättat tidigare - bott i vad som förr kallades fosterhem i Södertälje, o som treåring kom jag till en underbar familj i Linköping, vad jag inte var van vid var den nya familjens hälsosamma matvanor, min mamma har berättat att jag ofta sa (när jag väl började prata med dem) : får man ALDRIG limpa här??? Jag kan fortfarande bli alldeles lyrisk över tanken på ett glas kall O'Boy o en limpmacka med ost....mmmm man kan inte äta för mycket eller för lite limpa....fast numera så tar jag en tugga o sen räcker det för mig...kan det vara så att hälsosamma matvanor påverkar om man får lockigt eller rakt hår....nja då skulle jag nog haft spikrakt hår för några år sedan då jag i stort sett levde på kaffe o bullar o knäckebröd...

Under årens lopp har vi haft förmånen att få ha en hel hög med barn o ungdomar i vårt liv, jag tror att drivkraften till att vara familjehem självklart bottnar i min bakgrund, konstigt vore det annars. Idag är det plastpappor hit o låtsasmammor dit, jag tycker ordet bonuspappa/mamma är ett så mycket trevligare ord, likaså bonusbarn istället för styvbarn, plastbarn...kanske ska vi tänka till lite hur vi talar när vi möter barn som inte bor i sin "riktiga" hemmiljö o inte säga: jaha är det här låtsasbarnet....fick den kommentaren en gång från en klumpig vuxen inför ett barn jag hade med mig, mitt svar blev: nej!!! Han finns på riktigt!!! Jösses!!! Hur tänker man när man säger såna saker inför ett barn som så klart undrar varför han är på låtsas...men det gäller ju att ha självinsikt o kunna tänka sunt, en väninna till mig säger så här: den som saknar självinsikt saknar den sällan!!! Hahahaha ja så är det nog!! Vissa människor är kanske dessutom av dubbelnatur, en sak gäller för dem själva men en helt annan för oss andra.

Om vi bara kunde möta varandra med kärlek istället för avståndstagande o kritik, vårda våra sanna, äkta vänner och leva som vi lär så skulle nog världen se annorlunda ut!!

Jaha det var dagens blogg som nog blev rörigare än vanligt men som sagt detta var ju ett beställningsjobb :-)

Hur i hela friden tänkte jag när jag återigen bad om idéer om vad jag ska blogga om....ishockey!!! Ishockey???? Hmm ja...jo...jag håller ju på Brynäs...men hur intressant kan en blogg bli om ishockey???

Funderar....kliar mig i huvudet....sliter mitt hår...googlar och ja men se där kom det en idé och min hjärna gick i spinn igen!!!
Det har ju skrivits mycket om olika domar i våldtäktsmål mm och idag läste jag ett inlägg som relaterade till hundar:

I min värld betyder alltid NEJ just NEJ!! Inte kanske, inte ja, inte jag vet inte....

Men tillbaka till ishockeyn nu då Maria Lindgren!!
Ursäktar du mig om jag vimsar över till innebandy...det är väl nästan samma sak va....
Läste en artikel på Feministiskt Perspektiv som fick mig att sätta i halsen minst sagt!!! Hur i hela friden tänker man när man coachar o tränar unga grabbar o matar dem med detta?? (Hoppas länken funkar)
http://www.feministisktperspektiv.se/2012/01/13/pojklagstranare-illustrerar-spelide-med-sex-och-vald/
Hur ska unga grabbar lära sig att respektera unga tjejer och hur ska unga tjejer lära sig att de inte behöver ses som objekt?? Det går säkert åt andra hållet oxå!

Gahhhh ja ja ishockey var det!! Nej jag tror jag skiter i hockeyn o lägger ner det här ikväll!!
Men nåt fick jag o förhoppningsvis ni ut av ishockeyn!! En tankeställare! Vad är det för människosyn ( vill inte begränsa det till kvinnosyn för det går nog åt båda hållen ) vi vill ha?? Jag vet hur jag tänker, hur tänker du??
Nu gissar jag att de som borde tänka till inte läser min blogg, men känn dig fri att dela!!

Hej på er!! Slängde ut en fråga på Facebook idag om vad jag skulle blogga om, och fick en kommentar: YTLIGHET!! Lydig som jag är....så bloggar jag väl om det då...eller snarare om vad jag tycker om människor som sätter yta före innehåll....

Hur kan det vara så att det för vissa människor är oerhört viktigt att synas hop med "rätt" sorts människor, i "rätta" sammanhang osv men inte lika viktigt att vårda o ta vara på sitt inre!!

Har haft en nära relation under många år där jag ofta funderat över hur i hela friden det kan vara viktigare hur man tar sig ut än hur man är!!!
I min värld - och nu säger jag inte att jag har ensamrätt på sanningen - så är det absolut viktigare hur man ÄR än hur man SYNS VARA!!!

I en viss religion - och för att inte uppfattas som religionshatare, rasist eller nåt annat så väljer jag att inte skriva vilken jag menar utan du får helt enkelt tänka själv - så verkar yta vara det viktigaste!!!
Om man ljuger, stjäl, misshandlar, bedrar, skor sig på andras bekostnad, roffar åt sig för att man anser att man har RÄTT till bidrag osv osv så är det inget som betyder nåt MEN det är jätte jätte viktigt att man klär sig på rätt sätt, vänder sig åt rätt håll när man ber, tvättar sig på rätt sätt, äter rätt mat osv osv
Vad hände med att älska sin nästa som sig själv, behandla andra som man själv vill bli behandlad, bemöta människor med respekt oavsett hudfärg, religion eller etnicitet?????
Hur kan det vara viktigare att ha en fin o proper yta samtidigt som man faktiskt har ett skitigt inre....om du förstår vad jag menar...

YTA kan aldrig ersätta INNEHÅLL!!!

Oavsett om barnen har otroligt vackra, fina o moderiktiga kläder så är de troligen inte lyckligare av det, jag skulle snarare tro att de flesta barn hellre är praktiskt klädda o får leka o skita ner sig o ha kul!!!

Sen har vi alla som har ett otroligt behov av att visa upp exempelvis på Facebook att man har så måååånga och fina vänner så man glömmer att man inte bedöms utifrån antalet vänner utan utifrån sina inre kvaliteer! Det spelar ju liksom ingen roll att jag har 500 vänner men inte själv är en god och trofast vän som står kvar i vått o torrt!!

På sistone har det blivit kristallklart för mig vilka som är mina vänner som jag kan räkna med, vilka som finns där oavsett!! Oavsett om vi delar trosuppfattning, intressen, värderingar mm

Kollar ibland en Facebooksida där en person slår fast att man inte ska umgås med de som inte delar samma värderingar, tro mm utan frigöra sig o lämna....nej vet du vad!!!! Mina vänner, min familj m fl älskar jag o värnar om även om vi ibland har diametralt olika uppfattningar!!!

Våga vara dig själv, älska dina medmänniskor, sträck dig ut mot de som behöver dig!!!
ÄLSKA!!!! Att älska en annan människa kan aldrig vara fel!!!

Är det nånsin rätt att klä en lögn i en fin förpackning o försöka få den att se ut som sanning??
I min värld är det inte det!!
När jag var tre år var jag placerad i fosterhem och av förklarliga skäl trodde jag att min fostermamma och fosterpappa var mina föräldrar, jag hade varit där sedan jag var bebis och mindes inget annat. I familjen fanns oxå en pojke som var äldre och honom minns jag väldigt väl. Av olika anledningar kunde jag inte bo kvar där utan skulle flytta till en familj som skulle adoptera mig, på den här tiden var svenska adoptioner vanligast. Det som blev lögnen var att ingen pratade med mig om att jag skulle flytta, detta var ju på 60-talet o man pratade helst över huvudet på barnen. Min nya familj kom på besök o vi gick sedan till bilen tillsammans och min fosterpappa följde även han med i bilen. I en gatukorsning vänder han sig mot mig, jag var då tre år och tre månader gammal och minns detta glasklart, han säger: jag ska bara gå ut o köpa en tidning....och så försvann han....
Kan ni förstå varför lögn inte är ett alternativ i min värld?? Hur kan man som vuxen tro att man kan lura ett barn på det sättet o tro att det är OK????
Jag hade inget val!! Jag följde snällt med till min nya familj, men min mamma - som på alla sätt blev min mamma - berättade för mig senare att det tog ett halvår innan jag började prata direkt till mamma o pappa, jag pratade i omvägar genom mina storasyskon, i ett halvår grät eller skrek jag mest hela tiden o förklarade att jag minsann inte bett att få flytta dit utan ville de vara så snälla och köra mig tillbaka till Östergatan i Södertälje!!
.

Mitt minne från uppbrottet var inget jag pratade om med mina föräldrar och ibland visste jag inte om det verkligen var ett minne eller om det var något jag fantiserat ihop...men i vuxen ålder sa min mamma en dag när vi som vanligt satt i ett skönt samtal: tänk, hur det var när vi hämtade dig och Olle sa att han skulle köpa en tidning....
Nej lögn är ingen bra lösning!! Jag gissar att detta på många plan definierat mig som människa, kanske därför jag ibland kan vara lite fyrkantig...

I sommar har jag blivit serverad en lögn, fint förpackad men inte destomindre en lögn!!
En person som stått mig mycket nära! Så nära att hon faktiskt varit som en dotter, gjorde ett val - och det säger jag egentligen inget om!! Men om man nu gör ett val så tycker jag att man kan stå för det!! Men det var just det som blev lögnen!! Hon serverade mig en välklädd lögn, tyvärr är jag ju sån som människa att jag har väldigt lätt att se o förstå när folk ljuger så det är rätt dumt att försöka ljuga för mig...det brukar bli uppenbart rätt snabbt vad som är sanning o vad som är lögn!! Vad lögnen innebar kan jag inte gå in på här men resultatet av den är att hon och de underbara pojkarna försvunnit ur våra liv. Pojkarna har inte fått välja och för deras skull är jag djupt ledsen och jag saknar dem otroligt mycket.
Men vi har insett att vissa människor tyvärr gör egna val och väljer lögn framför sanning men som sagt det är ett val som är upp till var och en av oss, vad jag aldrig kommer att kunna acceptera är när man dra in barn i lögnens nät!!

Nu blir det här ett väldigt uppriktigt och smärtsamt blogginlägg och jag hoppas att du som läser det förstår att jag inte är ute efter att hänga ut någon, men jag vet att det finns människor i mitt nätverk som jag inte delat detta med och som undrar. 

Det finns många saker i det som skett som jag troligen aldrig kommer att få svar på, saker jag aldrig kommer att förstå. Jag dömer inte andra människors beslut eller val men jag önskar att vi alla kunde vara såpass sanna och ärliga så att vi vågar stå för de val vi gör, lögn är ingen bra lösning vare sig för den som drabbas eller för den som ljuger.