Idag är det visst World Adoption Day och för er som inte visste det så är jag adopterad, på 60-talet var det kö för att få adoptera och då hade vi ännu inte sträckt oss utanför Sveriges gränser...så mina äldre syskon o jag är alla adopterade o födda här....så småningom blev det svårt för ofrivilligt barnlösa att adoptera svenska barn så vi öppnade upp för utlandsadoptioner!! BRA!! Alla barn förtjänar kärleksfulla familjer!! Som vuxen valde vi att sträcka oss ut o ta emot barn...som av en eller annan anledning behövde ny familj, eller bara extra stöttning av en extra familj...vi trodde att barnet vi tog emot helhjärtat när vi fortfarande var väldigt unga skulle fortsätta bli en del av våra liv...men livet blev inte som vi hoppats....allt vi satsat...allt vi investerat av tid...kärlek...engagemang...slängdes på soptippen...men vet du!!! Vi är inte skräp, bara för att någon avvisat vår kärlek så är vi inte skräp!
Så idag vill jag uppmuntra er där ute till att våga sträcka er ut...våga öppna era hjärtan o era hem...våga bli sårbara...för även om det ibland känns som att man blir krossad...söndertrasad så är det värt det!!!
Barnen som vi tog emot för drygt 14 år sedan...som då var små...är alla vuxna nu och glädjen i att de fortfarande kommer o hälsar på...tar med pojk- och flickvänner o kommer...det betyder allt!!! ALLT!! Kärlek föder kärlek...och även fast det finns såna som inte förstår kärleken så fortsätter vi att älska!!
Kärlek är det enda som kan förändra den här hårda o kalla världen vi lever i!!

Här är jag innan jag flyttades från mitt fosterhem i Södertälje till mitt nya permanenta hem i Linköping. Jag har inte många foton på mig som litet barn innan sista flytten...

Enda bilden jag har från mitt biologiska hem...så glad att jag i vuxen ålder fått lära känna mina yngre syskon, dvs vi har samma mamma, men jag är också tacksam över att jag fick ett kärleksfullt hem som treåring, två äldre syskon - som visserligen körde med mig...men...hi hi...
När livet tar emot....så tänker jag tillbaka o minns allt som jag faktiskt är tacksam över!!
Och jo...att bli sviken som barn satte sina spår....men att bli sviken av sitt "barn" som vuxen var ännu värre...jag förstår fortfarande inte riktigt...kommer nog aldrig förstå...men det är som det är och jag kan ju inte ändra på det hur mycket jag än vill....kärlek känner jag fortfarande även om den ibland blandas upp med andra känslor....men kärleken måste alltid segra!!
Så nånstans tänker jag...vi borde bli bättre på att visa kärlek!! Alltid!! I alla lägen!!!

ni vet sånt där man får på köpet bara av att leva....
De senaste åren har jag lärt mig detta:

Var kritisk...men älska
Våga ifrågasätta...men älska
Säg ifrån....men älska
Var ärlig....men älska
Älska....älska...älska...oavsett....
Livet...du vet det där som händer medan du är upptagen med allt annat...kommer inte med några garantier...det enda vi kan va säkra på är att vi nån gång ska dö!!
JO!! Så är det!!!
Vi föds.....vi lever - på ett eller annat sätt - och vi dör - på ett eller annat sätt...
Men jösses så nattsvart du är nu då...tänker du...men NEJ!!
Livet!! LIVET!! Är det som sker...mellan ruta ett o ruta....och det blir vad vi gör det till!!
Du och jag styr!!! Ingen annan!! Oavsett vad andra människor, religioner, filosofier, livsåskådningar vill säga så är det DU/JAG som formar livet!! Och är ansvariga för hur det levs!!
Hörde av en vän idag som gick in på Ica o handlade o passade på o köpa lite basvaror till kvinnan som satt utanför med sin mugg...DET är kärlek!!! DET är omtanke!! Jag lägger gärna mina mynt o även sedlar i muggarna när jag passerar, passar på att se dem i ögonen o säga HEJ!! Dvs HEJ jag SER dig!! Alla behöver bli sedda!! Det är nästan så att jag hoppas på att någon annan shoppare ska gå på mig o såga att jag inte borde...bara för att jag faktiskt vill säga att vad jag gör med MINA pengar är MIN ensak...jag lägger mig inte i vad DU gör!! Det gör inte ont att skänka från mitt överflöd...men nästa gång tror jag att jag ska handla nödvändigheter o ge...
Ja ja...erfarenheter...jag har lärt mig att även fast jag gått på riktiga käftsmällar från människor jag älskar så är det ändå rätt att älska!!! Det är ALLTID rätt att älska!!! Jag menar...utan kärlek...vad är vi då?? Ingenting!!! Bara tomma kärl som skramlar....
Så trots att jag blivit sviken...bedragen...trampad på...förtalad...så tänker jag fortsätta ÄLSKA!!! Varför?? För att jag KAN!!! För att jag VILL!! För att KÄRLEK är vad världen behöver!!

....eller barn....
Ja jösses!! Nu undrar du va!!
Så här är det!! Jag föder upp hundar...dvs valpar...
Och då är det NOGA!! NOGA!! Ja!! NOGA! Jag som uppfödare har en massa regler o förordningar som jag måste följa om jag vill vara seriös...vill hålla mig till lagen...och det vill jag ju!! SJÄLVKLART!!
Till skillnad från de som ägnar sig åt blandrasuppfödning så måste jag - och VILL! Hålla mig till de regler som Svenska Kennelklubben satt upp!! Jordbruksverket har också en hel del regler vad gäller hundhållning...
Besvärligt??
NEJ!! Inte om/när jag vet vad som gäller!
Som uppfödare ser jag självklart till att veta vad som gäller o håller mig till det!! Om inte kan jag lika gärna lägga ner...
Ibland funderar jag...ni som tar en kull valpar för att ni har en gullig tik...och oj där är en gullig hane...så då får de para sig o så ser vi hur det går...och sen hoppas man på o kunna sälja dem o tjäna lite pengar!
Mhm...jag som uppfödare inom SKK måste...ja!! MÅSTE!!
Dels betala för att få kennelnamn registrerat, jag bör meritera min tik på något sätt (där kanske vi har olika synsätt på vad meriteringen bör bestå av, men på nåt sätt bör jag ju VETA att min blivande mamma och den blivande pappan så klart är lämpliga avelsdjur)
Jag måste låta både tiken o hanen undersökas av veterinär utifrån om det finns sjukdomar i rasen...i mitt fall som föder upp dvärgschnauzer så måste både tik o hane ögonlysas...när valparna är födda ska de registreras...dvs få sina namn i stamtavlan...
När valparna är födda så ska de försäkras, en valpkullsförsäkring som jag som uppfödare tar, de ska innan de kan levereras besiktigas av veterinär, chippas, avmaskas regelbundet, stimuleras, socialiseras...osv...dvs det är en massa jobb..utan att veta om det blir någon såld...det är ett risktagande...självklart!! Men!! Det är värt allt!!! Att få följa valparna från parning...jag märker att tiken är dräktig...jag följer tikens stadier...hon blir illamående...sväller...sväller...och sväller...och så går vattnet....och då gäller det att va förberedd...ha allt på plats!!
Valplådan klar? Check
Trasor...handdukar...lakansbitar...fällar... Check
Våg? Check
Papper o penna? Check
Handskar? Check
Glidslem? Check
Märkband? Check
....ja en hel massa saker...check!!
Jag ser alltid till att ha någon vid min sida som hjälper till, som kan anteckna...anteckna födelsetid...kön...om efterbörden kom...var valpen pigg....vilken färg den får på bandet...osv...ja det är en del att tänka på...det är verkligen inte BARA att få en valpkull...

Jaha....föda upp hundar...eller barn.....hur tänkte jag där??
Jo...man föder ju inte upp BARN....MEN nånstans tänker jag att man som blivande förälder borde ha lite av samma tänk som en seriös hunduppfödare!!
Oj oj oj...hur tänkte jag nu...jo...det kan ju va så att eftersom jag inte fött...FÖTT!! Barn så borde jag hålla käft...MEN!! Erfarenhet har jag ändå!! Jag har haft förmånen att få vara en del av en hel drös barns liv...närmare bestämt NIO barn...och några till...hur då?
Jo mannen o jag har sedan 1987 varit familjehem eller kontaktfamilj....och...jahadå...DÅ måste man också rätta sig efter regler...följa någon annans regelverk....inte helt enkelt....men NÖDVÄNDIGT!!! Absolut NÖDVÄNDIGT!!
Men...hur kan det va....om jag som HUNDuppfödare....familjehem....kontaktfamilj....må
ste följa regler...lagar...men...inte annars....dvs...om jag har turen....förmånen....oturen....ja du fattar...enligt mig så är man lyckligt lottad om man får barn...det är ju ingen rättighet!! Om man då får barn....måste man inget då??
JO!!! Man måste!!! Man måste:
Älska
Vårda
Ta ansvar för
Ge upp sitt eget liv för.....
Det är en hel del måsten....men när jag läser tidningen...ser på nyheterna...så blir jag bekymrad...brott mot barn jämställs med ekonomisk brottslighet...inbrott...rattfylla...ja ja jag kommer inte riktigt på vad mer...men!! Hmm...jaja jag kanske svävar ut lite nu...men om jag som hunduppfödare MÅSTE hålla mig till en massa regler mm HUR kan det komma sig att typ vem som helst kan "föda upp barn"
Oj oj ja nu stack jag ut hakan lite längre än jag tänkt...men!! HUR kan - oavsett hur mycket jag älskar mina hundar, och JA!!! Jag älskar mina hundar - hur kan det vara så att hundar kan kräva mer lagar o regler än barn???
Mer kärlek...mer kärlek är visst alltid svaret!!

jag har gjort en resa de sista åren, både på in- och utsidan...förändrats...enligt mig till det bättre...
För sju år sedan gjorde jag en Gastric Bypass operation, dvs en överviktsoperation.
Den gick bra och jag rasade i vikt...men jag mådde ändå inte bra....fick blodsockerfall dagligen men trodde att det var så det skulle vara så på nåt sätt accepterade jag att jag aldrig kunde gå någon stans utan en banan i fickan...livet begränsades på så sätt att jag alltid var tvungen att planera minutiöst om jag skulle någonstans...att gå en långpromenad med hundarna var inte enkelt...vet inte hur många gånger jag ringt i panik till Gunno för att jag sitter i ett dike o skakar o kan inte gå....livet blev inte som jag tänkt mig...men glad över operationen o viktnedgången var jag ändå!! Vi tål rätt mycket!!
Bjuder på en "före" bild....nej nej inte en förebild...utan en bild från förr....

Så utsidan fick sig en makeover...och insidan hade svårt att hänga med...men jag kämpade o jo det gick bättre, självbilden blev bättre o jag mådde bättre på alla plan...
Så kom käftsmällen förra sommaren...
Ni som följt min blogg vet ju att livet tog en hemsk vändning....och nej jag tänker inte gå in på just den biten nu....men det som följde var

Förtvivlan!!
Smärta!!
Ångest!
Hat!
Kärlek!
Missmod!
Avgrund!
Hopp!
Hopplöshet...

Jag tröstade mig på det sätt jag alltid gjort förut....mat...godis...onyttigheter....så jag började åter gå upp i vikt...och motivationen för förändring var lika med noll....
Året som gick var verkligen ingen "hit", men vi överlevde mannen o jag...vår kärlek till varandra bär oss i många situationer...
Under året har jag dessutom "gjort upp" med kyrkan...nej...min tro har jag...men allt det där andra runt omkring...de skenheliga människorna som står där på söndagen med ett leende o menar sig älska...men när det kommer till kritan så var det inte så mycket med just kärleken...så jag gick...bättre sent än aldrig om du frågar mig!! Frihetskänslan som infann sig gjorde mig euforisk!!
Friheten som kanske var det jag sökt...infann sig!! Under året har jag t o m gjort en tatuering på min handled som säger: FREEDOM!! Jag vill påminna mig om att jag är just FRI!!
FRI att vara den jag är...
FRI att vara den jag vill vara...
FRI att vara den jag vill bli...
FRI att leva mitt liv som jag vill...i harmoni med mina medmänniskor så klart!!
FRI....FRI....FRI....som örnen som svävar högt där uppe....FRI!!

I höst infann sig orken och lusten till förändring igen!
Så för två månader sedan bestämde jag mig tvärt för att lägga om kosten till LCHF och testa om det kunde va nåt....
På två månader har jag inte haft ett ENDA blodsockerfall!!! Inte ETT! Gått ner mellan 8-9 kilo och mår såååååå bra!!! Självförtroendet är på topp! Självbilden har förändrats!! Idag kan jag med glädje och stolthet säga att JAG MÅR BRA!! Härliga vänner har jag...både från mitt liv i kyrkan o mitt liv inom hunderiet, en härlig valpkull har jag dessutom fått i höst och alla är tingade, en underbar man har jag - ja ja honom har jag haft lääääänge ;-) och tänker ha läääääänge till!!
Trots smärtorna o sorgerna som livet givit så mår jag gott!! Och tänker fortsätta må just gott!! Örnen o jag svävar där uppe!!

Finns det gott om....
Återigen förfasas jag över hur människor som har en hög bekännelse (dvs de anser själva att de är moraliskt o etiskt felfria o menar att de drivs av kärlek) bevisar att de bara hyser kärlek till de som uppför sig, beter sig, som "man ska", om man hyser en annan åsikt, är av en diametralt annan mening, kanske t o m har det dåliga omdömet att peka på felaktigheterna, ja då är man inte vatten värd...och när man möter en sån person - som tidigare varit en riktigt god vän men pga av "differences of opinion" så är man nu ute i kylan - när man möter en sån person o försöker ge en kram, eftersom människan fortfarande är samma människa fast vi tycker olika, då möts man av en låst arm, ett fast handslag som inte släpper någon inpå...jag frågar mig...är DET kärlek??? NEJ!!
Kärlek är att möta o se ALLA medmänniskor oavsett åsikt, hudfärg, religion, politiskt åsikt...ja du fattar vad jag tycker...OAVSETT!!
Men för vissa - som uppenbarligen anser sig förmer - så behöver man markera att du kommer hit!! Men inte längre!!! Ok, jag ansåg tidigare att du var en verklig vän...men nu har jag inget till övers för dig eftersom du haft den dåliga smaken att lämna...att inte dela samma plattform...du hade den dåliga smaken att dessutom påpeka felen...
Men....jag är fortfarande jag...du är fortfarande du...och OM jag gillade dig igår - trots att jag kanske inte visste exakt hur du tänkte i precis alla lägen - så borde jag ju gilla dig idag trots att du visat dig ha en annan åsikt....eller???
Men nej!!! Tydligen inte!!
Vad är det för fel på människan?? Ja det har vi väl frågat oss i alla tider...vad är det för fel...
Om du frågar mig så är felet att de flesta inte vågar se bortom sin egen trygghetszon...allt utanför är farligt...och kan leda till att jag öppnar mitt sinne....
Nu har väl de värsta känslostormarna efter valet lagt sig...men direkt efter valet så blev det oxå tydligt att man bara borde umgås med likasinnade...vad är det för snedvriden värld vi vill förmedla till våra barn?? Tydligen den här: du är bara välkommen in i min värld om du delar o hyser precis samma åsikter som jag vad gäller, religion, politik osv... ÄR DET VAD VI VILL NÄSTA GENERATION SKA TA TILL SIG?? NEJ!
Öh...direkt efter valet skrev jag ett blogginlägg baserat på att människor tydligen ansåg att det var ok att plocka bort vänner från FB utifrån politik...och jag tycker fortfarande att det är galet!!! Och JA!! Jag har tagit bort, och kommer att ta bort, människor från min vänlista!! VARFÖR? Jo! Människor som är mer eller mindre öppet rasistiska, hatiska mm vill jag inte ha i min närhet!! Människor som med sina statusar gör mig ledsen vill jag inte heller se...jaha...men nu gör ju jag dig ledsen...ja...ok då får du ta bort mig!! Eller så behåller du mig eftersom du vill ha koll på vad jag skriver....
Nä! Inskränkta människor som trycker ner andra går ändå bort hos mig!! Men!! Om jag möter en människa som inte tycker om mig så har JAG ett val!! Jag kan välja att vända bort huvudet o låtsas som om jag inte såg den personen...ELLER... Så kan jag fast möta blicken, ta i hand, erbjuda en kram o säga HEJ!! Vad roligt att se dig!! Även fast vi numera inte rör oss i samma kretsar så är det roligt att se dig!!

Hur gör du??

....och det värsta borde ju lagt sig...eller...
Nu tänker jag va lite obekväm...igen...
Jag kan aldrig ALDRIG tänka mig att vara en del av ett sammanhang dvs förening, gemenskap, arbetsplats...där männsikor i ledande position, vare sig det är styrelse eller chef, beter sig som svin...jag var del i ett sammanhang där det mesta gick åt pipsvängen om du frågar mig...jag blev obekväm o sa va jag tyckte så då slutade man hälsa på mig...ja ja just det är historia...men nu hör jag att jo..människor förändras...det går framåt...det blir bättre...men! MEN!! när människor har kapats jäms med fotknölarna ja då kan det väl bara gå framåt...bara bli bättre...eller??!! Det är MIN subjektiva åsikt! och min subjektiva åsikt är oxå att det finns en gräns för vad som är ok...
Sanningssägare behövs!! Alltid!! Men sanningssägare är ju per automatik obekväma...
Problemet, som jag ser det, är att ju längre man är kvar i ett sjukt sammanhang desto svårare är det att behålla skärpan, att verkligen SE!! Man kan intala sig att man stannar kvar för att man har en uppgift - och lyssna nu!! Jag dömer inte den som stannar, på samma sätt som jag hoppas att inte bli dömd för att jag gick...
Gick varifrån undrar du? Hela mitt liv har jag varit en del av ett kyrkligt sammanhang i en eller annan form men nu har jag fått nog!! Inte av Gud! Han är - enligt mig (fortfarande subjektivt) - GOD!! Människor är onda!! Och jag har fått nog av just människor, som sviker, går bakom ryggen, hugger ner o lemlästar...och NEJ!! Ingen har huggit just mig i det här sammanhanget, men det räcker ju att vi öppnar tidningen så ser vi vad religion o religiösa ställer till med...och fortfarande...det finns självklart bra människor i alla sammanhang!!
För många många år sedan arbetade jag på ett litet företag där chefen var allsmäktig och när vi anställda försökte samtala om bättre villkor så fick vi slängt i ansiktet att det fanns gott om arbetssökande och att dörren var där!! Frågan var då: stanna kvar o försöka få till förändring eller söka mig vidare....jag sökte mig vidare...ibland känns det inte som att det ens är lönt att försöka...
Känner du att du sitter fast i ett sammanhang där du inte kan eller ens FÅR utvecklas så GÅ!! Gå o se dig inte om!! Ibland är det enda lösningen!! Tänker du att du ska vara kvar för att du kan bidra till förändring så var kvar, men var vaksam...det är lättare än man tror att bli påverkad...
Och för dem som blivit utsatta för dåligt ledarskap/chefskap...beräkna kostnaden!! Är det värt det att vara kvar?? Eller behöver du gå vidare för att överleva??? För!! TIDEN LÄKER INTE ALLA SÅR!!! Inte ALLA!!

Igår och idag blev dramatiskt...så det räcker...
Mitt hjärta bestämde sig för att uppföra sig lite galet...slog ojämnt...gjorde uppehåll...började slå igen...
Vet ni hur obehagligt det är att känna att hjärtat slår (eller inte) att hjärtat slår är ju nåt man inte ens tänker på, men när det inte slår som det ska DÅ tänker man definitivt på att...hur...det slår!! Mådde sjukt illa o kunde inte äta så till slut...efter många om o men...ringde jag 1177
Ja och där sa de att jag måste åka in till akuten...ok sa jag men jag är ensam hemma så jag kör väl in då!? NEJ! NEJ!! Hmm..ok...jag får ringa mannen som var på förtiårsfest...och ringa Alexandra så inte Dixie som ska ha valpar behöver va utan koll....
Så mannen kom hem, Alexandra kom hit, vi åkte till akuten...kom in direkt efter att de s a s känt mig på pulsen så fick jag komma in o de kollade blodtryck, tog EKG, tappade mig på blod....och sa om en timme hat vi provsvaren så då kommer vi o hämtar dig...vi, dvs mannen o jag, fick sitta i väntrum för det fanns inga lediga rum...och det var ju spännande...in kom en mamma med dotter o dotterns pojkvän som fått el genom kroppen...ja ja mamman hade en fin ÖHK dvs Örebro HockeyKlubb, tröja på sig....Örebro hade mött Djurgården o vi såg när bi satte oss i väntrummet att ÖHK vann....YEY.....efter enstund fick hon ut på toa och när hon kom tillbaka bar hon tröjan i handen o försökte få ner den igen plastpåse...varför!!?? Jo för nån på akuten skrek åt henne: ta av dig tröjan!!! Nu kommer Djurgårdarna o de har varit i slagsmål!!!
Så detvar väktare lite överallt, och det tog tid.....tiiiiiiiiid.....efter nästan två timmar gick mannen min ut o frågade...det skulle ju ta en timme...oj!!! Detvar ju synd att vi sa så...för nu har vi ju fått in en massa larm...så vi kommer o hämtar aå snart vi kan....
Vi kom till väntrummet kl 19.50
Klockan blev 22...23...00...vi var med jämna mellanrum ut o kollade om det kanske kunde gå fortare...vi hade ju en högdräktig tik hemma...nä det tar den tid det tar....strax efter midnatt blev jag så hämtad o skulle få träffa en doktor...så kom doktorn...som visade sig bara en person som jag är bekant med...jaha..så då fick vi vänta lite till...en annan doktor skulle komma...
Väntar....väntar....väntar....och så kom det en doktor...lyssnade på hjärta o lungor o pratade lite...kollade provsvaren som inte visade på nåt fel...men för säkerhets skull ska fler undersökningar göras...fler prover tas....inget farligt även om det är obehagligt...
Phju!!
Såvi åkte hem, vid elvasnåret hade vi sagt till Alexandra att om allt var lugnt kunde hon åka hem...och allt var lugnt...
Vi kom till slut hem vid halv två och allt var just lugnt...tog ut hundarna, åt lite o dök i säng...strax efter tre vaknade jag av att Dixie stökade runt i valplådan...tog tempen...verkade lugnt...försökte somna om....vaknade för Dixei ville ut...min älskade man gick ut med henne...försökte sova....men Dixie ville ut igen.....mannen min gick upp igen....försökte sova...gick så där...vid sju insåg jag att det blir ingen sömn.
Såjagkollade att allt fanns på plats inför valpningen...japp!! Där är jag välorganiserad!! Vid kvart i åtta gick vattnet o jag ringde Ellen o Rose-Marie som ville vara med. Ellen kunde inte men Rose-Marie kastade på sig kläder o kom....jag är van vid att när vattnet gått så ploppar första valpen ut rätt snart...hmm...men det tog trettio minuter innan hon lyckades få ut den första välskapta pojken!
Sen pluppade det ut tre till inom en timme typ...och så dröjde det...till slut fyra timmar efter att den första valpen kom så kom nummer sju!

Jag inser att jag blivit bortskämd med Dixies valpningar, hon har fått sju i två kullar tidigare o varit klar på ca två timmar! Hon är en supermorsa!!
Och nu dröjde det...men inget var fel...allt gick fint i valparna mådde bra o diade direkt o Dixie skötte om dem så fint!
Så strax efter kl 12 föddes nummer sju men jag var ju inte helt säker på att hon var klar...så jag satt nästan två timmar till o höll koll...men hon låg så lugnt o pysslade om sina små...

När jag insåg att nu var det klart och alla lever o mår bra så försökte jag sov lite...hmm....gick så där...adrenalinpåslaget var stort!!

Insåg att jag bara fått i mig en kopp kaffe o en halv avokado...försökte äta lite...mådde illa...
Vid femsnåret lyckades jag få i mig lite lite mat....lite....

Under dagen hade jag haft kontakt med valpköpare som skulle passera här så jag frågade om de ville titta in o bara kort kolla läget...så klart de kom!!

Lycka!!! Glädjetårar!!! Minns med glädje hur det kändes när jag fick beskedet att Doris föddes...på Daisys tvåårsdag!!
Glädjen man känner är enorm!! Den man längtat efter är äntligen född!! Sen börjar nästa väntan!!
Dixie brydde sig inte om att det kom nån o stod på avstånd o kollade, hon är fantastisk min Dixie!

Så! Summerar lördag/söndag! Lite för mycket dramatik på en gång men allt gick ju bra!! Fantastiskt bra!!

Längtar även du efter ett litet skäggtroll så är du välkommen att kontakta mig via telefon 0706528917

Nu får bi nog döpa om Dixie till Snövit!! Du vet! Snövit o de sju dvärgarna!!

Här är inte alla födda men mamma Dixie pysslar om sina små med kärlek o omsorg!

...Integritet...smaka på det ordet....vad står det för??? Vad betyder det för DIG??
För mig handlar det om att vara SANN mot mina ideal!! Att STÅ FÖR det jag tycker...det jag skriver...jag står för det!!! Oavsett om det är här i bloggen, i min andra blogg http://toute-vitesse.bloggplatsen.se , på Facebook...oavsett var så står jag för den jag är!! Självklart!!
Hur svårt kan det va??
Jag tycker om människor som lever ut kärlek!!
Jag tycker om att mötas av ett leende!!
Jag tycker om...nej...jag älskar mina vänner...de som om o om igen visar i handling att de är mina vänner...
Jag tycker om människor från olika kulturer...av olika ras...av olika ursprung...oavsett...
MEN
Jag tycker inte om rasism!!
Jag tycker inte om inskränkthet!! Oavsett var det dyker upp...
Jag tycker inte om orättvisor...
Och jag tycker inte om människor som vill förminska...förtrycka...sina medmänniskor...nej det är för svagt...jag HATAR FÖRTRYCK!! MEN!! Jag hatar INTE förtryckarna...för de är ju bara små..svaga...ynkliga människor!!! Eller hur!! Så dem tycker jag egentligen synd om!!

Jaja...
I N T E G R I T E T

Smaka på det!! Vad betyder det för dig?
Med det som sker runt omkring mig just nu så säger jag:
INTREGRITET betyder att du inte släpper in människor som har en dold agenda...vadå säger du? Jo!! Det finns människor som vill nästla sig in...som vill nåt annat än bara vara en "vän" - människor som faktiskt vill ta en plats i ditt liv som är vikt för den som står dig närmast!!
VA????
Ja...men tänk efter...finns det människor i ditt nätverk som du blir olustig av...de skriver kanske kommentarer i din logg på Facebook fast ni inte är vänner...de följer dina offentliga inlägg på Facebook FAST NI INTE ÄR VÄNNER!!!

Här är vad jag tycker:
Om...och jag säger OM någon inte godkänt en vänförfrågan på Facebook (och då menar jag inte de där som inte ens orkar trycka acceptera eller neka på vänförfrågan) utan de (dvs jag) som har gjort ett AKTIVT VAL!!! OCH!! Om Du inte har accepterats som vän...eller kanske till o med blivit borttagen...så är det av en anledning!! Eller???
Jag tror faktiskt att alla som väljer bort människor exempelvis på Facebook gör det av en anledning!!

Jag vet ju t ex att en f d vän tagit bort mig OCH blockat mig eftersom jag är vän med en som denna person "hatar" och eftersom jag är obekväm o inte kan hålla käft så blev jag blockad!! Det kan jag leva med!!! Inte svårt alls!! Skulle bara önska att just den här personen kunde vara ärlig o stå för sina åsikter....men det är ju svårt när man är konflikträdd....

Ja ja nu har jag faktiskt blockat en f d vän....
Varför?? Jo jag tyckte att just den här personen klev över gränsen lite för många gånger!!

Hur är det med dig?? Tar du hur mycket skit som helst?? Bara för att du faktiskt inte vill stöta dig med nån???

Då har jag nyheter för dig!!

Ibland MÅSTE man stöta sig med någon för att själv överleva!!
Så!! Jag fortsätter att vara SANN MOT MINA IDEAL!!

Hur gör du??