Har du nån gång mött människor med storslagna visioner, människor som inte kan sluta prata om sina storslagna visioner....men det stannar lixom där...
Satt i ett skönt samtal med goda vänner idag o vi kom in på just det här med visioner och då slog det mig - verkligen slog mig - varför jag ibland blir trött o nedslagen när jag möter just den typen av människor som hela tiden ska prata om sina visioner vitt o brett.
Vet du varför?? Vill du veta??
Ja ja här kommer det oavsett om du vill eller inte (det är ju valfritt att läsa)
Jo dessa människor saknar oftast hjärtat i visionen, visionen drivs oftast av helt andra motiv, inte alltför sällan är det pengar som hägrar, snabba klipp osv, men vet du!!
Jag tror att en vision inte har någon bärighet om inte hjärtat finns med som drivkraft.

För något år sedan var vi i kontakt med en man som representerade ett vårdföretag, o de var på väg att söka vägar för att få familjer som kunde tänka sig att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vi fångades - vid första anblicken - av engagemanget o visionen, men ju mer vi hörde o såg så insåg vi att drivkraften inte var engagemanget o hjärtat för barnen utan pengar!! Han gick runt i vårt hus o räknade sängar o man riktigt såg hur det "kachingade" i huvudet på honom o det klirrade i kassalådan....

Allt rann ut i sanden, men tanken väcktes hos oss om det kanske, kanske, ändå var dags för oss att återigen gå in i det vi brinner för, nämligen att få finnas för barn som av en eller annan anledning inte kan bo i den biologiska familjen.

De här orden hittade jag på webben och visst är det så, livet består av en rad delar, där vi för att få det att fungera inte kan välja bort den ena eller andra delen.
Tillbaka till det där med visionen då.
Dröm stort! Visionera! Fantisera! Gör upp planer!! Men se till att du vet varför!! Vad är det som driver dig? Människor med dolda motiv kommer förr eller senare att avslöjas, men de som följer sitt hjärta kommer långt!!

Kram på er!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra året bestämde mannen min o jag oss för att det var dags att skapa nya traditioner. Vi hade haft några tuffa år med krossade drömmar och föhoppningar men vi hade ju - som vi alltid gör - rest oss och hämtat styrka i varandra o kunde fortfarande...

Kollar nån random såpa...och hon säger: jag vill att du ska veta vem jag är.... han säger: jag har aldrig mött min far... OCH det drabbar mig...som ett slag mitt i solarplexus!!! POW!!!! Jag VILL att du ska veta VEM jag ÄR!! Jag har ALDRIG mött...

Funderar lite...som vanligt....funderar över attityder som icke överviktiga har mot överviktiga.... Är man LAT för att man är överviktig??? Har man ingen KARAKTÄR när man är överviktig?? Är man MINDRE VÄRD när man är överviktig??? Ja Ja...jag...

Jag har växt upp i en frikyrklig miljö... Fått "frikyrkliga" värderingar... På gott och ont... Men det jag fick med mig var detta: ALLA!!! Precis ALLA!!! Är lika mycket värda!! Oavsett hudfärg...bakgrund...religion...ja du fattar... Just DÄRFÖR s...

...läser en artikel i M Magasin om "Barnbarnsprat" och den slår mig mitt i Solarplexus!!! Alla blir väl glada över BARNBARN!!?? Jo...fast....alla får inte barnbarn...och en del som fått "barnbarn" förlorar dem...förlorar dem pga föräldrarna......