Alla inlägg under januari 2014

Av Carry Jiewertz - 26 januari 2014 16:41


En liten berättelse om mig


Jag har alltid känt mig stressad över tiden . Möjligheten att bli vad man vill , eller göra allt det man vill finns inte. Vi är begränsade . Det faktumet gör mig deprimerad , stundtals. Kanske de höga krav jag alltid har som utlöste sjukdomen , migränen.
Sista åren har jag varit riktigt dålig .
Det hände många svåra saker på kort tid . Min bror dog . Som jag visserligen inte växt upp med . Förr lämnades ofta handikappade barn bort . Han var autistisk och förståndshandikappad och som inte det räckte var hans hjärta dåligt.
Det var då migränen slog över.
Huvudvärken fanns alltid där. Den blev kronisk. Jag bar en krona med med små djävlar i som ofta satt och hacka i ögonen och huvudet. Frågan var hur ont jag hade. Som sämst var jag sängliggande och kräktes . Ibland gav det sig inte . Utan accelererade och jag fick hjälp med både sprutor och starka mediciner.
Bara dom allra närmsta förstod nog . Lite . Bara lite hur det är . Perioder ville jag dö .
För mitt liv gjorde jag inte orkade med människor mer än korta stunder. Svårt att koncentrera sig . Ingen tycker till slut om någon som upplevs asocial . Ingen frågar längre eftersom man oftast bokar av . Vilket skit haha. Vilket öde. Men min värld . Men bättre än cancer tänkte jag ofta.
Ja detta finns så mycket mer att prata om . Jag är expert på huvudvärk och vet säkert mer än somliga läkare . Jag mötte en läkare i september 2013 då jag blev tvungen till akutbesök igen med ambulans ner till USÖ och träffade en neurolog . Han sa jag kan hjälpa dig. Jag tänkte ,visst ( liar ) . Hur ? Jo , jag har en medicin sa han . Jag hatar mediciner sa jag . Jag testat så mycket alternativa saker från akupunktur , massage , avslappning ,olika mediciner..mm. Jag hade kommit så långt i min tanke att slutar inte detta djävulska så vill jag inte leva mer. Så jag började med medicinen. Nu har har jag bara tendenser till migrän som jag kallar det , kanske 3 ggr per mån . Men det ger sig efter ett par timmar .
Jag lever .
Jag lever .
Tjohoo.
Jag satt och halvsov förr , för liggläge gjorde huvudvärken värre.

Men nu ligger jag med kuddar och allt och gosar med ! Det känns som mitt liv börjat på nytt igen. Jag kan och orkar så mycket . Livet kan förändras . Det är därför jag vill ta vara på min tid . Vill hinna med och vill njuta . Jag har planer och börjar planera mer . Jag är tacksam för mycket .

När det är som mörkast så kan det vända. Mot alla odds.

Med kärlek / Rose

Av Carry Jiewertz - 23 januari 2014 17:58

Ja men nu blev jag inspirerad!!!
Jag är ju rätt aktiv på Facebook...hmm...rätt...ja ja väldigt aktiv då...och det dyker ofta upp tävlingar av olika slag och jag deltar o deltar...oftast går det ut på att "gilla & dela" och ibland ska man skriva nåt eller räkna ut nåt...typ ålder, vikt osv men alltid - ALLTID - är det den som skapar tävlingen som oxå är den som skänker/betalar för priset som ska delas ut. Visst är det så att företag som skapar tävlingen räknar med att få nya kunder, Facebook handlar väl i grund o botten om att marknadsföra sig själv, sitt företag, sin rörelse, sin idé osv och jag ser ju absolut inget fel i det!!
När jag hade min sista valpkull - jag föder ju upp dvärgschnauzer i färgen svart/silver under kennelnamnet Toute Vitesse - så var jag väldigt flitig i att dela med mig av foton och statusuppdateringar både innan valpning och efter på fejan och när valparna föddes tog det endast tre (3!!!!) dagar innan alla var tingade, så säg inte att Facebook är ett svagt verktyg när det gäller marknadsföring!!

Jag bloggar ju t ex inte bara för min egen skull utan jag vill ju så klart ha läsare och då delar jag mina blogposts på Facebook så klart...
Men tillbaka till rubriken: Missunnsamhet!!!
Vad är det som händer med människor som deltar i olika tävlingar....hur kan man delta i en tävling och - hoppsan - inte vinna o sen börja klaga????
Damdadamdadam....jag går in på Ica....köper en trisslott....skrapar den....men!!!!! Jag vinner inte!!! Jaha....vad gör jag då....jag får nog börja klaga...jag börjar med att skriva till Svenska Spel och beklaga mig för jag skrapade faktiskt precis som man ska och min granne vann men inte jag...så nu måste jag faktiskt tala om för er att så här kan man inte behandla folk!!!
Hur många av er log lite smått åt det scenariot??? Mm jag med...ändå har folk mage att skriva kommentarer (inte särskilt trevliga sådana) i tävlingsarrangörernas loggar och beklaga sig över att de inte vann just den här tävlingen trots att de faktiskt svarade alldeles rätt...
Men hallå!!! Om det är fler som svarar rätt på en tävlingsfråga så får man ju antingen ha en utslagsfråga eller helt enkelt lotta mellan de som svarat korrekt!!!
Jag skulle väl aldrig drömma om att ge mig på företaget - som ju inte är en sak utan en person, med känslor!! - för att jag inte vann!!
Ja men säger du nu, du vinner ju så ofta olika tävlingar på Facebook så det är väl klart att DU inte klagar!! Hmm....nja så enkeltcär det inte förstår du!! Det handlar om hur vi ser på livet!! Är jag en person som lätt blir avundsjuk när jag ser andra personers framgångar...eller...blir jag glad för deras skull??
Jag blir GLAD!!! Jag har en väninna som med sin man vann två miljoner!!!! på nåt lotteri för några år sedan! Snacka om framgång!!! Ska jag då sluta umgås med henne för att jag missunnar henne detta? Nej!! Ska jag vara avundsjuk o fälla trista kommentarer i hennes närvaro (eller som det oftast blir i hennes frånvaro...för det är ju då vi är som modigast) NEJ!! Jag ska fortsätta vara den vän jag var innan för grunden för vår vänskap har ju inte ändrats!!
Så nästa gång du deltar i nån sorts tävling så tänk till lite!! Det är ju inte självklart att DU ska vinna men om du gör det så var glad!! Om du inte vinner så gratulera glatt den som vann för nästa gång kan det vara just DIN tur (om inte jag deltar vill säga...)
Missunnsamhet är inte en trevlig egenskap!!! Var inte missunnsam, gläds med dem som är glada, sörj med dem som är ledsna och klaga inte över att du hade otur...du har säkert tur på något annat område!!
Personligen så har jag uppenbarligen tur i BÅDE spel o kärlek!!

Nästa gång du deltar i en tävling på t ex Facebook och inte vinner så kan du väl skriva nåt uppmuntrande till den som arrangerade tävlingen och tacka för att det vill sprida glädje!!

Av Carry Jiewertz - 21 januari 2014 18:55

Idag har jag rensat i mitt kryddskåp och hittade inte mindre än 17 burkar med kryddor där bäst-före-datum gått ut för läääänge sedan.
Självklart gör jag jämförelsen med hur det är i livet....finns det saker i mitt liv som jag behöver rensa bort? Japp!! Finns det människor i mitt liv som passerat bäst-före-datum? Hmm....ja....men....hur gör jag då utan att såra någon? Ja helt klart gör jag inte så här - som en numera före detta Facebook-vän gjorde - jag tar bort någon från min vänlista och när den personen upptäcker det och - som jag gjorde - frågar varför? Har jag gjort nåt fel... Personen svarade med följande: jag rensar lite i mina vänlistor då jag inte hinner vara på Facebook så mycket.... Ja det var ju en uppenbar lögn och svaret sårade mig faktiskt!!! Jag tar ju - som ni säkert vet vid det här laget - mycket hellre sanningen rakt av än en lögn i fin förpackning!!
Jag rensar också i mina vänlistor med jämna mellanrum, de som får gå direkt är människor som skriver förnedrande saker om t ex människor från andra länder, dvs rasistiska skämt o påståenden - såna människor går definitivt bort!! Människor som jag inser att jag inte har nåt samröre med annat än att vi nån gång långt tillbaka hade en gemensam nämnare men vi delar ingen historia, ja de går också oftast bort. Människor som är elaka o säger eller gör elaka saker mot mina vänner, ja de får ganska ofta stryka på foten de också....
Jösses tänker du nu.....kan den där bloggande människan ha några vänner alls kvar...jo då!! Men vet du vad!!! Om nån av dessa människor - som jag av den ena eller andra anledningen rensat bort - skulle fråga mig varför, då skulle jag svara ärligt!!!
Vad är man rädd för när man inte ens vågar stå för sin åsikt? Alla kan ju inte gilla alla...jag vet ju att jag retar upp en hel del människor, och det skäms jag inte för, men om man nu stör sig så mycket på en person så att man känner att den personen måste bort ur mitt synfält, ja då kan man väl ändå vara såpass ärlig så att man vågar erkänna varför??!!
Det "roliga" är att just den här f d vännen (definiera vän förresten) alltid framhåller att hen föraktar (mer eller mindre iaf) personer som inte vågar stå för sina åsikter utan s a s "gömmer sig bakom tangentbordet"...vem gömmer sig nu bakom tangentbordet?!
Att gömma sig bakom tangentbordet betyder ju oftast att man gör anonyma kommentarer i andras bloggar eller gästböcker, men jag tycker det ligger så mycket mer i det uttrycket.

Eftersom vi idag lever i en värld som i mångt o mycket består av surfande o chattande o kommunicerande via olika hemsidor, sökmotorer, sociala medier mm så gömmer vi oss ju allt som oftast bakom tangentbordet.
Och visst är det så att det är lättare att vara modig när vi inte står ansikte mot ansikte, MEN vi får ju inte glömma att det som skrivs faktiskt tar mycket hårdare än det som sägs!!
När vi möter någon IRL så är vi oftast försiktiga med att uttala kritik då vi inte vill såra, men så snart vi sätter oss vid datorn/paddan/mobilen så är det plötsligt OK att slå ner på andra! Hur kommer det sig? Jag tror att de flesta av oss tänker rätt kortsiktigt när vi skriver kommentarer o statusuppdateringar t ex på Facebook, vi tänker att ja kanske mån läser det här o om nån timme så syns det inte längre....men så fort något är skrivet här ute i cyberrymden så måste jag ju väga in alla!!! precis alla konsekvenser det kan föra med sig!! Jag har blivit smärtsamt medveten om det den sista tiden, inte så att jag inte står för det jag sagt/skrivit, men det har fört med sig just konsekvenser som jag inte kalkylerade med!
Och det är egentligen det här som jag vill belysa, se till att du när du skriver något där ute i rymden är beredd på följderna!! Har du räknat på kostnaden? Är du beredd på att det kanske finns folk som tar avstånd från dig pga att du kanske inte helt tänkt igenom alla aspekter på det du vill ha sagt, när man skriver något så förlorar man ju dessutom tonfall, betoning mm
Jag arbetade som telefonförsäljare i många år och sedan som coach/säljledare och när man ska sälja något i telefonen så måste man tänka på att man saknar kroppsspråket, ögonen mm och då måste man jobba med tonfall och betoning och inte bara läsa upp ett manuskript - som så många telefonförsäljare verkar göra (dessutom utan att andas)

Vi får helt enkelt inte glömma bort att våra ords betydelse både kan öka och minska beroende på hur/var de sägs/skrivs.
Det talade ordet är kraftfullt - MEN - jag tror att det skrivna ordet är ren o skär dynamit!!! Just för att det finns kvar, det etsar sig fast på ett helt annat sätt!!
Tillbaka till kryddorna och utrensningen...
Är det så att jag märker att jag har kryddor i mitt förråd som smakar o luktar konstigt så är det naturligt att jag rensar o slänger och ja, till viss del stämmer det med de människor jag omger mig med...
MEN!!! Tänk efter!! Kan det vara så att en del av de personer jag har i mitt liv är som ett gammalt fint årgångsvin, dvs det blir bara bättre med åren??!! Jag kanske ska låta det ligga till sig lite och inte ha så bråttom! Men om jag märker att det förgiftar omgivningen s a s så är det nog ändå bäst att rensa bort!! Men se till att ha "rena motiv" gör inte saker bara för att det är politiskt korrekt eller för att någon annan gör så...och det gäller väl egentligen allt här i livet! Hur många gånger har man inte brottats med uttrycket "ja men ALLA andra får ju/gör ju"
Är det ens relevant att som vuxen resonera så....jag bara frågar...
Var lite självkritisk och granska dina motiv!! Jag tänker ägna den här kvällen åt att inventera...ska jag kasta eller ska jag spara...

Och imorgon tar jag o åker in på Hindersmässan i Örebro o köper lite nya kryddor för nu är det ju nästan tomt i kryddskåpet!!! Rensa o fyll på!!

Av Carry Jiewertz - 19 januari 2014 22:41

Just nu känner jag att jag lever i nån sorts vakuum...vad kan jag skriva....vad bör jag skriva...ska jag lägga ner...växla upp...öka....sluta...ja jösses vad många tankar som snurrar i mitt huvud...
Det sista året har inneburit så mycket smärta, så mycket förändring, så mycket vanmakt, så mycket glädje trots allt, så mycket....punkt!!

Det är lite så här jag känner mig....jag menar...hur farlig är jag på en skala egentligen...
Och frågan är VILL jag vara farlig?? Nja...det kanske jag inte vill, men jag vill provocera, jag vill få dig att tänka till, att omvärdera det som du sett som din absoluta sanning hittills...kan det vara så att det finns fler sanningar än just din...än min...va????
Jag tror att vi - om vi vågar - förändras och förändrar hela tiden, det som var min absoluta sanning för ett par år sedan är kanske inte det idag...det som var otroooooooooligt viktigt förr kanske kvittar nu...vi förändras....vi förändrar...vi står ju inte still...

Idag har vi börjat renovera det som ska bli vårt sovrum. Vi har under många många år flyttat runt sovrummet i vårt hus, och inte enbart pga att jag älskar att möblera om, utan för att vi behövt disponera rummen olika beroende på den situation vi levt i. En period hade vi fem barn som var här på helgerna, och då var vi ju tvungna att "tänka utanför ramarna" jag älskar uttrycket "think outside the Box" tack Marie Caztis för att du påminde mig om det http://mariecaztis.blogg.se

Vi är ju välsignade med ett skapligt stort hus....sju rum o två kök....men på bottenvåningen har vi gjort i ordning ett litet vandrarhem så det räknas ju inte...på övervåningen huserar just nu mannen min och jag tillsammans med våra tre hundar i fyra rum o kök, men som sagt vi har bytt sovrum ett antal gånger beroende på omständigheterna,men vi har aldrig renoverat och nu är det dags!!! Kände att vi behövde prioritera OSS nu!!! Så nu rustas det!!! Väggarna ska målas i grått, em mörkgrå fondvägg vid huvudändan av sängen och ljusgrått i övrigt, i kväll har jag spraymålat en gammal spegelbyrå vit, tror det blir snyggt till det grå, funderar på om den svarta järnsängen ska få flytta upp igen....just nu har vi ingen sängram eller gavel...men jag vill verkligen få till sovrummet så det blir mysigt....

Vi har alldeles för länge satt alla andras behov före våra egna och jag tror faktiskt inte att det är bra...nu spelar jag absolut inte martyr för de val o prioriteringar vi gjort under åren har vi gjort medvetet och genomtänkt!! Vi är inte offer!!!! Vi har inte hamnat i skymundan men vi har valt att leva på ett - för några - ovanligt sätt. Genom åren har hittills nio barn/ungdomar passerat i vårt hem på hel eller deltid och vi har älskat varje minut även när det har varit tufft o jobbigt!! Det är ju så här vi valt att leva våra liv...VALT!!!! Inte blivit påtvingade!!
Känner att det blir nog ingen röd tråd i det här blogginlägget men men ni får ta mig som jag är...eller låta bli...

Det här ska nog bli min ledstjärna 2014!!! Var inte rädd för att misslyckas!! Att inte försöka är det du ska vara rädd för!!

Men å andra sidan är det inte lätt att vara människa så vad finns det att vara rädd för??
2014 ska jag ju gå min egen väg, älska mina medmänniskor, älska mig själv, drömma stort, leva i nuet, våga förändras, våga stå upp för orättvisor i vilken form de än visar sig, sluta vara rädd för vad alla andra ska tycka, behandla andra som jag själv vill bli behandlad...

Jag ska tänka mig för, tänka på vad det jag gör, säger, skriver får för konsekvenser, för ibland kan ett lite ord bli alldeles för stort...
Hoppas ni står ut med min pingponghjärna idag...det är verkligen inte lätt o hänga med i mina tankegångar ibland...inte ens för mig....
Jag ska försöka se skönheten i de små tingen, njuta av vardagen men fortsätta drömma!!

Vakuum kanske inte är så tokigt ändå!! Om jag fattat saken rätt så är det vakuum i en gammaldags glödlampa och den lyser ju i mörkret eller hur!! Jag hoppas kunna få inspirera och lysa upp!!
Kram på er

Av Carry Jiewertz - 4 januari 2014 22:16

Ja ja jag vet att jag brukar säga att det där med att fira nyår inte är min grej...men det blir ju nytt år oavsett om jag firar det eller inte så...
Nu är det nytt år och jag har bestämt mig för att göra avstamp!!! Ta nya tag, inte för att det är nåt magiskt med ett nytt år utan för att jag vill!!
Saker som påverkat mig o de mina negativt under 2013 har jag bestämt mig för att lämna, stänger dörren till allt det negativa som var under förra året, människor som sårade mig, människor som med sina val påverkade mig negativt, oavsett om de ansåg att de inte kunde hjälpa de val de gjorde så påverkade de ju ändå.

Den här våren ska bli den bästa!!!

Jag ska älska till 100%
Jag ska leva till 100%
Vara lycklig till 100%
Vara närvarande till 100%
Våga vara mig själv till 100%
Våga lita på människor till 100% - det är nog det svåraste, livet har tyvärr lärt mig att människor sviker, människor bedrar, människor ljuger...men hallå!!! Vi är människor och vi gör väl så gott vi kan!! Eller??

Det kanske skulle vara enklare att stå helt ensam....att inte behöva alla dessa komplicerade relationer....inte utsätta sig för att bli sårad, trampad på, utnyttjad....men hur var det nu då....nu skulle jag ju vända på det...
Ensam är INTE stark!! Vi behöver ju varandra, mångfalden, olikheterna, diskussionerna...oavsett om vi lever i en nära relation eller inte så behöver vi andra människor, om inte så för att "spegla" oss i, att bolla idéer o tankar med, att få mothugg av...
Mångfald berikar....motsatsen är väl enfald...och det tillför väl inte så mycket...

Så när det känns som om du står där helt ensam, som en udda individ som inte passar in...se dig omkring, vill du verkligen bara smälta in eller vill du bidra till ett rikare samhälle...

2014!!!! Jag är redo....eller blir man någonsin det?? Ja ja nu är det nytt år och jag tänker som sagt göra vad jag kan för att berika, beröra och tillföra goda saker i mitt och i andras liv.
Jag har bestämt mig för att försöka strunta i bagateller och ägna mig åt det som tillför något positivt. Konkret så innebär det att jag väljer bort att läsa vissa människors bloggar, inlägg mm eftersom jag bara blir irriterad och det påverkar mig negativt och därmed så påverkas även min omgivning negativt. Jag vill försöka - så långt det går utan att bli trampad på eller såra andra - fokusera på det som är positivt, sen innebär inte det att jag alltid kan "välja glädje" haha ja där kom det där igen...men det jag kan välja o påverka det ska jag!!

Skapa flashcards