...då jag funderar...
Hur hade livet varit om jag fått en annan start?
Hade JAG varit annorlunda? Hur mycket formas vi redan i moderlivet...hur mycket formas vi de första åren....hur mycket formas vi av vår uppväxt...det sociala arvet??
Min pappa, som jag växt upp med och som är min PAPPA, hade gått igång på den frågeställningen!!
Han ääääälskade att provocera, utmana, att ställa frågor som inte var enkla och DET har jag nog fått från honom!! Men jag var inte sån som ung, som tonåring var jag blyg och försagd, ville inte att nån skulle veta att jag fanns...ja ja svårt o tro med tanke på hur jag är nu...jag vet!!
Men!! Jag var blyg o försagd av en anledning!! Jag hade ju blivit bortvald!! Och även om valet inte var frivilligt från min biologiska mammas sida så var det ändå den känslan...den vetskapen som jag växte upp med! Och jag blev hämmad...
Så småningom så blev jag ändå den jag var tänkt att bli...ibland tar det bara längre tid!! Jag tror att jag - självklart - är en mix av mitt biologiska och mitt sociala arv!! Nåt annat går ju inte att tro!!
Men...så har jag ju mina erfarenheter som familjehem och kontaktfamilj...
Kan det vara så att ibland är det biologiska arvet så mycket starkare än det sociala? Och ibland tvärtom? Hur ska vi veta när??
Jag trodde ju att grunden vi lagt var stabil...men så var det ju inte....tydligen...för om man flera gånger väljer bort sin familj man vuxit upp med så måste det väl vara så att det genetiska arvet är starkare...eller...eller la vi en "dålig" grund.....svar på det lär jag aldrig få...svar på om det genetiska eller det sociala arvet betyder mest lär jag heller aldrig få...för hur ska man kunna göra vetenskapliga studier där?? Inget "fall" är ju exakt likt ett annat...ok...enäggstvillingar som separerats vid födseln där den ena vuxit upp i sin biologiska familj kanske skulle kunna ge en fingervisning...men man kan väl ändå inte utföra såna studier "planerat" för det vore grymt tycker jag...
Oj nu svävade jag ut lite... Summan av kardemumman är:
Jag är oerhört tacksam över att jag inte blev aborterad!!
Jag är oerhört tacksam över att det fanns kärleksfulla människor som ville ta emot mig!!
Jag är oerhört tacksam över att jag fick en underbar familj!!
Jag är oxå oerhört tacksam över att min biologiska familj numera finns i mitt liv!
Jag är helt enkelt TACKSAM!! Och då menar jag inte att jag bockar o bugar...du vet...ibland har det blivit fult att vara tacksam!! Men jag är just det! TACKSAM!! Tacksam över vad jag fått med mig både genetiskt och socialt!!! Tacksam över att jag fann kraften o styrkan att bli sen jag är idag!! Pappa Bengt visade sannerligen vägen genom att våga vara utmanande trots att han levde o verkade inom frikyrkan!!
Jag har ju faktiskt fått det bästa!!!