Igår var jag en sväng till en god vän (Doris nya matte) och vi satt o pratade lite över en kopp kaffe, i vårt samtal som hoppade hit o dit (som vanligt alltså) så kom jag till insikt (heter det så??) om mig själv på ett område som jag inte hade en aning om....jösses...känner mig förvirrad rent språkligt ikväll...skyller på lakritsen som jag fick från Vardagslyx i Kumla...har du inte hittat den butiken så se till o göra det, finns på Facebook oxå!!
Ja ja i alla fall...vi pratade hit o dit (ja det skrev jag visst förut) o kom in på en bekant som jag tycker jag har problem med, hon undviker mig, hälsar motvilligt och undviker mig helst, det är MIN uppfattning, men så sa min väninna: men du...jag vet att hon är osäker på dig, hon vet inte var hon har dig....meeen sa jag, jag känner ju så inför henne....
Lite mer prat hit o dit....o så slog det mig!!! Det måste vara nåt jag signalerar när jag känner mig osäker på en person, för jag fick exakt den kommentaren från en "gammal" mycket kär väninna för några veckor sedan, jag konfronterade henne för jag var arg över att hon inte hört av sig till mig i den kris vi gick i genom i somras, men... sa hon, jag är osäker på dig, vet inte om du vill ha kontakt med mig...

Insikten som igår drabbade mig var denna: är det så att vi - läs: jag - ibland, för att skydda oss sätter upp en mur av självsäkerhet, stolthet...så ingen ska se hur osäkra vi egentligen är??
Jag har bestämt mig för att söka upp den här personen som jag tänkt o även (tyvärr) uttalat negativa saker om för att reda ut vad som är vad o var vi står!!
Livet är alldeles för kort och viktigt för att tillåta "fnurror på tråden", brister i kommunikationen mm att stå som murar i relationer, sen kan det ju vara så att vissa relationer måste man lägga ner, men OM det är så att jag har människor i mitt nätverk som är viktiga så är det bäst att rensa o reda upp så de relationerna kan fungera.

Insikten jag gjorde var alltså dubbel:
dels att jag faktiskt ibland (eller ofta) sänder ut signaler om att hit!! meninte längre är du välkommen!! Och SÅ vill jag inte ha det!! Jag vill uppfattas som varm och inbjudande för det är sådan jag vill vara och hoppas att jag är, men tyvärr har även jag mina fel o brister (JOOOOO, jag lovar) men det är är nåt jag vill jobba på, jag vill inte stöta bort någon, visst vissa människor vill jag hålla på ett visst avstånd, men det är inte dessa människor jag pratar om här o nu!
Dessutom kom jag till insikt om att det är viktigt att lösa fnurror på tråden oavsett var du vill att relationen ska ta vägen, ibland får man helt enkelt acceptera att man får och ska avsluta relationer för att kunna gå vidare, men om det är så så vill i alla fall jag vara ärlig o reda ut saker o ting för att sedan kunna gå vidare rakryggad med självkänslan i behåll!!
Jag tror att jag i ett tidigare inlägg berört min syn på förlåtelse, hur viktigt det är att förlåta, det innebär inte att säga, jag förlåter dig och det är OK det du gör...utan, jag förlåter dig men det du gjort är fel och fortsätter du så kan vi inte fortsätta ha en relation, men genom att förlåta så sätter jag både den andre o mig själv fria!!

 

Tina holm

1 oktober 2013 22:10

Ja du, så mycket lättare livet vore om vi alla hade the guts att agera så som du beskriver. Det funnes ju då så mycket mindre att bråka om och sura över och må dåligt av. Vi vågar inte alltid, vi vågar inte stå för den vi är på nåt konstigt sätt. Rädda att bli bortstötta...

Carry Jiewertz

14 oktober 2013 22:10

Visst är det trist :( kram till dig Tina

 

Anki

2 oktober 2013 17:54

Fint skrivet♡

Carry Jiewertz

2 oktober 2013 20:02

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra året bestämde mannen min o jag oss för att det var dags att skapa nya traditioner. Vi hade haft några tuffa år med krossade drömmar och föhoppningar men vi hade ju - som vi alltid gör - rest oss och hämtat styrka i varandra o kunde fortfarande...

Kollar nån random såpa...och hon säger: jag vill att du ska veta vem jag är.... han säger: jag har aldrig mött min far... OCH det drabbar mig...som ett slag mitt i solarplexus!!! POW!!!! Jag VILL att du ska veta VEM jag ÄR!! Jag har ALDRIG mött...

Funderar lite...som vanligt....funderar över attityder som icke överviktiga har mot överviktiga.... Är man LAT för att man är överviktig??? Har man ingen KARAKTÄR när man är överviktig?? Är man MINDRE VÄRD när man är överviktig??? Ja Ja...jag...

Jag har växt upp i en frikyrklig miljö... Fått "frikyrkliga" värderingar... På gott och ont... Men det jag fick med mig var detta: ALLA!!! Precis ALLA!!! Är lika mycket värda!! Oavsett hudfärg...bakgrund...religion...ja du fattar... Just DÄRFÖR s...

...läser en artikel i M Magasin om "Barnbarnsprat" och den slår mig mitt i Solarplexus!!! Alla blir väl glada över BARNBARN!!?? Jo...fast....alla får inte barnbarn...och en del som fått "barnbarn" förlorar dem...förlorar dem pga föräldrarna......