Idag är det visst World Adoption Day och för er som inte visste det så är jag adopterad, på 60-talet var det kö för att få adoptera och då hade vi ännu inte sträckt oss utanför Sveriges gränser...så mina äldre syskon o jag är alla adopterade o födda här....så småningom blev det svårt för ofrivilligt barnlösa att adoptera svenska barn så vi öppnade upp för utlandsadoptioner!! BRA!! Alla barn förtjänar kärleksfulla familjer!! Som vuxen valde vi att sträcka oss ut o ta emot barn...som av en eller annan anledning behövde ny familj, eller bara extra stöttning av en extra familj...vi trodde att barnet vi tog emot helhjärtat när vi fortfarande var väldigt unga skulle fortsätta bli en del av våra liv...men livet blev inte som vi hoppats....allt vi satsat...allt vi investerat av tid...kärlek...engagemang...slängdes på soptippen...men vet du!!! Vi är inte skräp, bara för att någon avvisat vår kärlek så är vi inte skräp!
Så idag vill jag uppmuntra er där ute till att våga sträcka er ut...våga öppna era hjärtan o era hem...våga bli sårbara...för även om det ibland känns som att man blir krossad...söndertrasad så är det värt det!!!
Barnen som vi tog emot för drygt 14 år sedan...som då var små...är alla vuxna nu och glädjen i att de fortfarande kommer o hälsar på...tar med pojk- och flickvänner o kommer...det betyder allt!!! ALLT!! Kärlek föder kärlek...och även fast det finns såna som inte förstår kärleken så fortsätter vi att älska!!
Kärlek är det enda som kan förändra den här hårda o kalla världen vi lever i!!

Här är jag innan jag flyttades från mitt fosterhem i Södertälje till mitt nya permanenta hem i Linköping. Jag har inte många foton på mig som litet barn innan sista flytten...

Enda bilden jag har från mitt biologiska hem...så glad att jag i vuxen ålder fått lära känna mina yngre syskon, dvs vi har samma mamma, men jag är också tacksam över att jag fick ett kärleksfullt hem som treåring, två äldre syskon - som visserligen körde med mig...men...hi hi...
När livet tar emot....så tänker jag tillbaka o minns allt som jag faktiskt är tacksam över!!
Och jo...att bli sviken som barn satte sina spår....men att bli sviken av sitt "barn" som vuxen var ännu värre...jag förstår fortfarande inte riktigt...kommer nog aldrig förstå...men det är som det är och jag kan ju inte ändra på det hur mycket jag än vill....kärlek känner jag fortfarande även om den ibland blandas upp med andra känslor....men kärleken måste alltid segra!!
Så nånstans tänker jag...vi borde bli bättre på att visa kärlek!! Alltid!! I alla lägen!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra året bestämde mannen min o jag oss för att det var dags att skapa nya traditioner. Vi hade haft några tuffa år med krossade drömmar och föhoppningar men vi hade ju - som vi alltid gör - rest oss och hämtat styrka i varandra o kunde fortfarande...

Kollar nån random såpa...och hon säger: jag vill att du ska veta vem jag är.... han säger: jag har aldrig mött min far... OCH det drabbar mig...som ett slag mitt i solarplexus!!! POW!!!! Jag VILL att du ska veta VEM jag ÄR!! Jag har ALDRIG mött...

Funderar lite...som vanligt....funderar över attityder som icke överviktiga har mot överviktiga.... Är man LAT för att man är överviktig??? Har man ingen KARAKTÄR när man är överviktig?? Är man MINDRE VÄRD när man är överviktig??? Ja Ja...jag...

Jag har växt upp i en frikyrklig miljö... Fått "frikyrkliga" värderingar... På gott och ont... Men det jag fick med mig var detta: ALLA!!! Precis ALLA!!! Är lika mycket värda!! Oavsett hudfärg...bakgrund...religion...ja du fattar... Just DÄRFÖR s...

...läser en artikel i M Magasin om "Barnbarnsprat" och den slår mig mitt i Solarplexus!!! Alla blir väl glada över BARNBARN!!?? Jo...fast....alla får inte barnbarn...och en del som fått "barnbarn" förlorar dem...förlorar dem pga föräldrarna......